Den fjärde grenen

Alla vet att triathlon består av minst fyra grenar. Fem om vi ska räkna med förhandlande/bortförklarande/schemaändrande som ett delmoment också. Jag är skitbra på schemaändringar och coachen sliter sitt hår, men den här helgen har jag faktiskt inte schemaändrat alls. Däremot har jag ägnat mig åt den viktigaste fjärde grenen. Och den viktigaste fjärde grenen är förstås fikat. Som jag har fikat den här helgen!
 
Lördag morgon var helt fantastisk. Okej, jag hade faktiskt schemaändrat lite när jag flyttade lördagens löppass till fredagen för att få lördagen tom och träningsfri. Jag vaknade tidigt helt av mig själv, lyckades ruska liv i sambosaken utan jättestor insats och vi skramlade ihop en frukost med salami- och briemackor samt äggröra. Godaste någonsin. Och är det dessutom OS-curling på TV så mår en ju lite extra bra. Låt oss säga att alla bra lördagmorgnar innehåller en lång instafriendly finfrukost och är helt utan måsten. Fy fasen vad skönt.
 
(null)
 
På lördag eftermiddag for jag in till Gävle och tittade på pucktävling med några från mitt jobb. Lördagslunchen blev två korv med bröd och en påse Ahlgrens bilar. Jäklar vad bra. Och hemmalaget i pucktävlingen förlorade och matchen var ganska tråkig. Men vi satt i Skybar och det var festligt. Skoj med pucktävling.  
 
 
Hem till soffan direkt efter matchen. Mystiskt kli i halsen och jag kände mig frysen och klen. Tänkte att jag kanske skulle bli sjuk men ville ändå preliminärboka dejt med Simpis på söndag morgon. Jag kopplade in charmen och lockade med kladdkaka och 90 minuter simning. Hon lät sig köpas. Hurra!!
 
Halskliet var borta när jag vaknade och det gick fantastiskt bra att simma. Nya simbrillorna som jag fick av mamma och pappa satt som en smäck. Inte en läcka och inte en repa. Perfekt klar sikt och riktigt sköna dessutom. Hurra. Okej, lite schemaändrande blev det här också eftersom jag tog ett pass som jag vet att funkar perfekt att simma tillsammans med Simpis. Vi kan anpassa raderna lite så att vi blir klara samtidigt och det är så mycket roligare. Efter 1000 meter insim med varierat innehåll brände vi av en huvudserie som följer:
 
2x400 f2 UU (alltså utan utrustning)
4x100 f2 (50 ry/50fr)
3x300 f2 pd (alltså armsim med paddlar och dolme)
9x50 frisim (lös, hård, max x3)
 
Tiden prutades ner till 80min men summerades till 3700 meter och det får vi väl se som godkänt. Det börjar även bli okej att ställa upp på badbild. Märk att vi snart är lika jämnbleka igen :-) 
 
(null)
Efter passet blev det alltså ett tvåtimmarspass i den fjärde disciplinen. Långfika med kladdkaka, apelsin för syns skull, asfaltskaffe som sig bör samt en jäkla massa djupa samtal. Du är bäst kompis!.   
 
 
Två fikaskift till skulle jag klara av under söndagen. Först kom mamma och pappa och Kurt och Margot på kaffe och kladdkaka. Jag fick en kruskavel i present av Kurt och Margot. Perfekt att knåda vaderna med ju. Jag frågade för längesedan om de hade hittat någon i farmors hus, och nu hade de tydligen köpt en till mig. Gulligt.
 
Nästa fikagäng var Ida och Tatte som kom med fint paket och så Sara och Selma som kom med en flaska finvin. Vilka fantastiskt fina vänner jag har. Gissningstävling på innehållet i paketet? Det börjar på P och slutar på ussel. Ett sånt där med massa skojiga gubbar ni vet. Såklart.
 
 
Så, efter ett konstant fikande från klockan 12 till klockan 18:30 var det ganska avlägset att jag skulle hoppa upp på trainern för två timmar distanspass. Men vet ni. Jag gjorde det. Jag facking gjorde det. Meckis lagade mat under tiden (tack Jesus), jag cyklade från klockan 19 till klockan 21 och jag tittade på två avsnitt av Bron under tiden. Så jäkla dedikerad.
 
Måndag idag och det ska springas i eftermiddag om Putin håller någon rimlighet i antalet minusgrader. Annars drar jag till gymmet och trängs med alla andra som tycker om att lyfta skrot på måndagar. Peace out.

Min födelsedag!

Igår var det min födelsedag. Hur många år? Så här många. Den som vet var bilden kommer ifrån räcker upp en hand!
 
Det börjar bli lite väl många år nu va? Ähmen what the heck, det är ju skitkul att fylla år. Och min dag var helt magisk bra. Den började i poolen med min fina Simpis. Hon hade varit ute och äventyrat kvällen innan men valde ändå att komma till badhuset för min skull. Bara en sån sak är ju en födelsedagspresent som räcker långt.
 
Födelsedagspresenten från coachen var ett nytt pass med huvuduppgiften10x50m max.Sjukt jobbigt. Och det sista som hände var att mina simglasögon smällde av och en anledning att köpa en present till sig själv uppstod. Simpis ställde upp på badbild också. Hon älskar badbilder egentligen, men försöker alltid övertyga mig om annat. Snyggast i poolen ju!
 
Och i omklädningsrummet efter passet fick jag paket och jag är fortfarande helt mållös. 
 
Som hon skrev i sin blogg så är titeln Simpis liksom inte fair enough. Hon är så otroligt mycket mer. Jag kan dela in mitt liv i f.M och e.M och det betyder då INTE förmiddag och eftermiddag. Det betyder före Maarit och efter Maarit. Nu står kalendern på tre år och två månader eM. Det var november 2014. Hon sträckte ut sin hand när mitt liv var lite jobbigt och jag vågade ta den. Jag är så glad för det varje dag. Inte bara genom att vi har snorat och svettats och upplevt målgångar tillsammans i alla tänkbara sammanhang under dessa tre åren. Jag har verkligen fått en bästa vän som samtidigt är en förebild och en mentor. Det skiljer ett par age groups och oändligt mycket livserfarenhet så att jag skulle hitta en bästa vän i dennna starka och framgångsrika superkvinna var oväntat. Men så perfekt. Det är hon som alltid frågar hur jag mår och hur saker går. Det är henne jag ställer alla konstiga och dumma frågor till. Det är hon som anförtror mig sitt innersta och som är en av få som kommer i närheten av mitt. Hon är liksom min stadiga klippa som fått mig att våga. Våga tro på att jag kan och våga prova alla möjliga konstiga saker. Hon utvecklar mig genom terapisamtal och textmeddelanden och hon är alltid alltid där. Utan henne hade det inte blivit någon triathlon, någon klassiker, någon marathon eller någon spinningfrökenkarriär för mig. Vad mycket jag hade missat. Jag kan orda i en evighet. Kontentan är som följer. Hennes hjärta ska för evigt förvaras nära mitt <3
 
 
På jobbet blev jag bjuden på 109-årskalas. Jag, Matej och Johan uppnådde tillsammans denna aktningsvärda ålder. Eller en medelålder av 36,3 som Maria räknade ut. Johan fyllde egengligen dagen efter, men vad tusan. Maria fixade tårta till oss. En underbart god med mangogrädde. Och snygg!!
 
(null)
 
När jag kom hem hoppade jag i springkläderna och stack ut på jogg. Den bästa på länge. Inte för att stegen var helt smärtfria, men för att benen kändes lättare än de gjort på länge länge. Fortfarande är det fruktansvärt jobbigt att springa, men det känns ändå som att det finns hopp om livet. Och det var ju vykortsvackert med allt det vita. Vår snart va?
 
Födelsedagsmiddag på Gästis med Meckis och mamma och pappa. 
 
Sen hem till mer tårta och några paket. Nya landsvägsskor från Meckis. Och randiga kompressionsstrumpor. Om stilpolisen läser min blogg så lovar jag dyrt och heligt att jag inte kommemr att använda dem ihop. Eller är det okej?
(null)
 
(null)
 
Mamma och pappa hade med sig nya simbrillor. Vad var oddsen för det? Och så ett fräsigt underställ. Toppen!
 
Sen släppte vi in mamma i Meckis virtuella Master Chef-kök där hon stekte ägg och kokade te och soppor så det fullkomligt sprutade grejer. Och det sprutade tårar också. Skrattade hejdlöst. 
 
Så glad i själen efter en toppenbra dag. Tack till alla som grattat mig. Live likväl som i cybern. Puss på er. 

Lyxlördag

Åhåå vilken genommysig dag det var igår. Först kom tre starka tribrudar från storstan för att leka med Marre och mig i våra hemma-hoods. Först lekte vi spinning och jag fick vara fröken. Öste 3x5 minuter aerob tröskel och 20x20 sekunder max med den här härliga kvartetten framför mig. Skitkul ju!!
 
 
Efteråt såhär svettiga och glada. Någon hade redan hunnit klä av sig och fick dra på alla svettiga paltor igen .Allt för efterbilden. Efterbilden som inte kunde tas i omklädningsrummet pga alldeles gult ljus. Varför?
 
 
Men... Någon av damerna tyckte att dubbelpass skulle vara en bra idé. Och hur det nu går till har jag inte riktigt klart för mig, men jag brukar lyckas boka poolen för eget bruk både titt som tätt. Att vara lite trevlig, lite privilegierad, och ha rätt kontakter är inte så himla tokigt. Så att, vi adderade väl lite simning till dagens samlade aktiviteter då. Självklart kör majoriteten av tjejerna snyggrygga till badhuset. Vi som inte gör det fick inte vara med på bild.
 
 
Lite sim av blandad kvalitet. Det var inte som att kropparna jublade av entusiasm. Inte min i alla fall. Inte upplagt för några maxhundringar där inte. Efter fyrtio minuter hade alla fyra tjejorna lämnat poolen och intagit bubbelpoolen istället så jag hängde på. Faktiskt inte ett dåligt alternativ. Och sen var det någon som absolut ville ta badbild. Jag lovar att det inte var hon med rosa axelband som är så blek så att hon lyser bredvid alla solbrända kompisar. 
 
Efter simmet avslutade vi dejten med himmelsk laxsoppa, prat och kaffe hemma hos Maarit. Själen är tankad.
 
När jag kom hem hann jag självdö i sängen i ett par timmar innan Hanna kom förbi för mat och mellomys med mig. Och hon hade med sig en tidig födelsedagspresent till mig. Glad och rörd. Mest för att hon bland annat prickat in mitt bästa kaffe och mina bästa chips. Det kanske man vet när man varit bäztizar i 20 år. Vänta va,  TJUGO ÅR? Och doftljuset luktade magiskt gott. Och jag längtar efter en varm sommarkväll som lämpar sig för det rosa bubblet.  
 
Tyvärr hade jag alldeles abnorm huvudvärk igårkväll så kvällen tog slut ganska tidigt. Det blev många många timmars sömn vilket var väldigt välbehövligt. Och så fick jag vakna till det här meddelandet från Maria. Det är ju så sött så jag dör. Av allt i hela världen som man kan leka så vill den lilla stjärnan leka att han är min Meckis. Underbart att få vara någons idol <3
 
 
Visa fler inlägg