Advent

Julfesten var.. annorlunda. Inte tråkig och inte otrevlig men lite speciell. Kalle har varit anställd på Svetruck i knappt tre månader och han känner inte så många än. Jag hade aldrig sett en enda av hans kollegor. Vi fick suupergod mat och hittade väl en del trevliga filurer att prata med, men jag tröttnade ändå rätt tidigt. Tur att festen var på samma hotell som vi bodde på så jag kunde avvika lite diskret när det blev för mycket truck- och gubbsnack.

Lååång bilresa på lördagen och vi anlände till Bondeland vid 17-tiden. Då kom jag på att det ju faktiskt var första advent och att jag inte hade tänkt en tanke på att pynta. Rafsade fram julgardinerna, lite stakar och lite tomtar och så fick det duga.

 
Eftersom jag fick feeling när jag pyntade så kokade jag risgrynsgröt till lördagsmiddag, Och så gjorde jag mina hittills snyggaste saffransskorpor av bara farten. Alltså kolla symmetrin. Förut har de bara rasat sönder, men dessa blev perfekta. Och goda. Receptet är typ detta. Fast jag mäter aldrig något. Lite mindre socker tog jag faktiskt. Och mycket mer mandel (men det funkar inte att ha den hel för då blir det bara smul). Och typ hälften mandelmjöl istället för vetemjöl. Men nästan ändå. Listan av ingredienser är samma. Prova!

Söndagen började i poolen med en CSS-stege tillsammans med Simpis. Vi körde 300-250-200-150-100-50 och upp igen. På vägen ner klarade jag faktiskt att hålla min CSS utan utrustning, men när jag skulle klättra upp igen var jag tvungen att trassla på mig paddlarna för att mäkta med. Och jäklar att jag fick ta i. Jag inser ju att jag försöker lura mig själv när jag simmar. Jag bara väljer att acceptera att jag inte hinner med pipet istället för att faktiskt bara ta i lite mer. Det brukar ju gå. Om än kräkjobbigt.
 
Lunchstopp hos mamma och pappa och sen vidare in till Gävle för Adventsloppet tillsammans med Sara. Hon är typ fyra månader preggo och känner sig kanske inte i sin bästa springform, men vi hade bestämt att vi skulle klara den här milen. Vi skulle göra en mysjogg av det och sen skulle vi frossa i pepparkakor när vi kom i mål. Och så blev det. När jag skulle välja mellan att springa fort eller att peppa runt en vän så var det ett ganska lätt val. Nu sprang vi den här milen på 1:06. Första varvet kändes riktigt bra och som att jag hade perfekt med kläder på mig. På andra varvet tappade vi farten lite och då blev det ganska kallt. Men vi fixade det. Och i mål ville en fotograf föreviga vår efter-selfie. Fick han väl!
 

Måndag då. Jag hängde på Högskolan i Gävle på en konferens vid namn "Consuming the Environment" med föreläsningar om miljöpåverkan och klimatförändringar och naturens påverkan på människors hälsa osv. Hela dagen. Mest ur sociala och ekonomiska och psykologiska synvinklar och där är jag rätt tappad. En riktigt bra föreläsning var det, i övrigt ganska sömnigt. TV-meteorologen Martin Hedberg förklarade den globala uppvärmningen på ett delvis lite nytt sätt. Den enda som var det minsta teknisk och handlade om lite matte. Eller om fest. Fast det är inte fest. Det är tragiskt. Han sa att en global medeltemperaturökning med 2C är som en halv istid, fast tvärt om. Senaste istiden låg det 2km tjock is ovanför oss. Fatta hur mycket vatten det är. Det kommer höja havsnivån med uppemot 20m. Och vi har sjukt lite tid kvar om vi ska klara "bara" 2C. Just nu går vi snarare mot 6C. Hallå hållbara industrier. Dags att vakna på riktigt nu.   

Efter alla föreläsningar åkte jag till PostNords kontor och hämtade ett stort och tungt paket.
 
Och sen lät jag äntligen svarta Pantern gnugga gruset ur ögat och hitta ut i dagsljuset. Eller snarare upp i lägenheter. Kalle har sagt att jag fåår ha cykeln i lägenheten om han också får ha en cykel i lägenheten. Alltså en motorcykel. Får se hur jag löser det. Nu har jag i alla fall äntligen gått och blivit med trainer som en riktigt triathlet. Vi ägnade lite tid åt att bekanta oss med varandra igår kväll men det blev inte direkt någon träning gjord. Jag att kanske tio minuter på min sadel och det kändes som att vissa delar skulle brinna upp. Hej hej ovana. Men det ska ordna sig.

Idag är det tisdag och jag började min dag i poolen med Simpis. Hurra för det. Och hurra för att hon har blivit så mesig att hon gör precis som jag säger nu för tiden. Trots att hon är så trotsig. Jag läste igenom Coltings träningsprogram och såg att det var ett sånt där hjärndödarpass med miljarder 25:or på schemat igen. Sjuttio stycken faktiskt. 40 + 20 + 10. Jag skrev till Simpis att jag behöver henne som terapi om jag ska klara det mentalt. Jag anar redan på förhand att hennes närvaro reducerar själva simmomentet till att endast uppta 25% av utrymmet i min hjärna. Vi simmade in och vi simmade teknik och sen hann jag inte ens lyfta på glasögat innan det kom ett statement från banan bredvid. Eller tre. 
 
"Du tänker väl inte göra det där?".  
"Jag anar att du har en annan åsikt?"
"Njaaaae alltså vi kan försöka men AAAAALDRIG att jag gör 40 + 20 + 10".
"Vi kör start 35s"
"Det är svårt ju. Du får hålla koll. Och jag tänker IIIIIINTE räkna".
"Vi börjar kvart i....."
 
Alltså. Simmomentet reduceras till 25% eftersom återstående delas upp som följer:
25% Peppa Simpis
25% Räkna längder
25% Kolla klockan
 
Rätt vad det var hade vi simmat i 70 minuter idag. Och när en bara simmar med en kvarts hjärna inblandad så går det ganska lätt att göra 70x25m. Ett riktigt riktigt superpass.
 
Jobba lite och sen ladda för dagens nästa superpass i spinningsalen. Du kommer väl? Hej hurra.
 
Visa fler inlägg