Advent

Julfesten var.. annorlunda. Inte tråkig och inte otrevlig men lite speciell. Kalle har varit anställd på Svetruck i knappt tre månader och han känner inte så många än. Jag hade aldrig sett en enda av hans kollegor. Vi fick suupergod mat och hittade väl en del trevliga filurer att prata med, men jag tröttnade ändå rätt tidigt. Tur att festen var på samma hotell som vi bodde på så jag kunde avvika lite diskret när det blev för mycket truck- och gubbsnack.

Lååång bilresa på lördagen och vi anlände till Bondeland vid 17-tiden. Då kom jag på att det ju faktiskt var första advent och att jag inte hade tänkt en tanke på att pynta. Rafsade fram julgardinerna, lite stakar och lite tomtar och så fick det duga.

 
Eftersom jag fick feeling när jag pyntade så kokade jag risgrynsgröt till lördagsmiddag, Och så gjorde jag mina hittills snyggaste saffransskorpor av bara farten. Alltså kolla symmetrin. Förut har de bara rasat sönder, men dessa blev perfekta. Och goda. Receptet är typ detta. Fast jag mäter aldrig något. Lite mindre socker tog jag faktiskt. Och mycket mer mandel (men det funkar inte att ha den hel för då blir det bara smul). Och typ hälften mandelmjöl istället för vetemjöl. Men nästan ändå. Listan av ingredienser är samma. Prova!

Söndagen började i poolen med en CSS-stege tillsammans med Simpis. Vi körde 300-250-200-150-100-50 och upp igen. På vägen ner klarade jag faktiskt att hålla min CSS utan utrustning, men när jag skulle klättra upp igen var jag tvungen att trassla på mig paddlarna för att mäkta med. Och jäklar att jag fick ta i. Jag inser ju att jag försöker lura mig själv när jag simmar. Jag bara väljer att acceptera att jag inte hinner med pipet istället för att faktiskt bara ta i lite mer. Det brukar ju gå. Om än kräkjobbigt.
 
Lunchstopp hos mamma och pappa och sen vidare in till Gävle för Adventsloppet tillsammans med Sara. Hon är typ fyra månader preggo och känner sig kanske inte i sin bästa springform, men vi hade bestämt att vi skulle klara den här milen. Vi skulle göra en mysjogg av det och sen skulle vi frossa i pepparkakor när vi kom i mål. Och så blev det. När jag skulle välja mellan att springa fort eller att peppa runt en vän så var det ett ganska lätt val. Nu sprang vi den här milen på 1:06. Första varvet kändes riktigt bra och som att jag hade perfekt med kläder på mig. På andra varvet tappade vi farten lite och då blev det ganska kallt. Men vi fixade det. Och i mål ville en fotograf föreviga vår efter-selfie. Fick han väl!
 

Måndag då. Jag hängde på Högskolan i Gävle på en konferens vid namn "Consuming the Environment" med föreläsningar om miljöpåverkan och klimatförändringar och naturens påverkan på människors hälsa osv. Hela dagen. Mest ur sociala och ekonomiska och psykologiska synvinklar och där är jag rätt tappad. En riktigt bra föreläsning var det, i övrigt ganska sömnigt. TV-meteorologen Martin Hedberg förklarade den globala uppvärmningen på ett delvis lite nytt sätt. Den enda som var det minsta teknisk och handlade om lite matte. Eller om fest. Fast det är inte fest. Det är tragiskt. Han sa att en global medeltemperaturökning med 2C är som en halv istid, fast tvärt om. Senaste istiden låg det 2km tjock is ovanför oss. Fatta hur mycket vatten det är. Det kommer höja havsnivån med uppemot 20m. Och vi har sjukt lite tid kvar om vi ska klara "bara" 2C. Just nu går vi snarare mot 6C. Hallå hållbara industrier. Dags att vakna på riktigt nu.   

Efter alla föreläsningar åkte jag till PostNords kontor och hämtade ett stort och tungt paket.
 
Och sen lät jag äntligen svarta Pantern gnugga gruset ur ögat och hitta ut i dagsljuset. Eller snarare upp i lägenheter. Kalle har sagt att jag fåår ha cykeln i lägenheten om han också får ha en cykel i lägenheten. Alltså en motorcykel. Får se hur jag löser det. Nu har jag i alla fall äntligen gått och blivit med trainer som en riktigt triathlet. Vi ägnade lite tid åt att bekanta oss med varandra igår kväll men det blev inte direkt någon träning gjord. Jag att kanske tio minuter på min sadel och det kändes som att vissa delar skulle brinna upp. Hej hej ovana. Men det ska ordna sig.

Idag är det tisdag och jag började min dag i poolen med Simpis. Hurra för det. Och hurra för att hon har blivit så mesig att hon gör precis som jag säger nu för tiden. Trots att hon är så trotsig. Jag läste igenom Coltings träningsprogram och såg att det var ett sånt där hjärndödarpass med miljarder 25:or på schemat igen. Sjuttio stycken faktiskt. 40 + 20 + 10. Jag skrev till Simpis att jag behöver henne som terapi om jag ska klara det mentalt. Jag anar redan på förhand att hennes närvaro reducerar själva simmomentet till att endast uppta 25% av utrymmet i min hjärna. Vi simmade in och vi simmade teknik och sen hann jag inte ens lyfta på glasögat innan det kom ett statement från banan bredvid. Eller tre. 
 
"Du tänker väl inte göra det där?".  
"Jag anar att du har en annan åsikt?"
"Njaaaae alltså vi kan försöka men AAAAALDRIG att jag gör 40 + 20 + 10".
"Vi kör start 35s"
"Det är svårt ju. Du får hålla koll. Och jag tänker IIIIIINTE räkna".
"Vi börjar kvart i....."
 
Alltså. Simmomentet reduceras till 25% eftersom återstående delas upp som följer:
25% Peppa Simpis
25% Räkna längder
25% Kolla klockan
 
Rätt vad det var hade vi simmat i 70 minuter idag. Och när en bara simmar med en kvarts hjärna inblandad så går det ganska lätt att göra 70x25m. Ett riktigt riktigt superpass.
 
Jobba lite och sen ladda för dagens nästa superpass i spinningsalen. Du kommer väl? Hej hurra.
 

Fin helg

Åh åh åh vilken braig helg det blev. Har sällan känts som att jag har haft så mycket tid och hunnit med så mycket saker. Kanske för att jag fick en timme extra pga vintertid. Kanske för att allt bara var lugnt och skönt. Utom en enda sak. Återkommer till det.

Hur som helst. Direkt efter jobbet i fredags tog jag räcer-mazdan och brummade in till Hanna i Falun för lite catch up. Vi köpte kinamat, drack lite bubbelvin, åt massor med lösgodis, tittade på idol och pratade ikapp om stort och smått. Hon är så häftig. Hon berättade att hon nyss varit tolk på en utbildning om ventilationssystem och snackat helt ohämmat om värmepumpar och beskrivit flödesberäkningar med krångliga ekvationer för någon döv stackare. Sjukt ju. Menar, sånt hör kanske inte till ens normala vokabulär. Hur ska en kunna veta hur det sägs på ett annat språk? Dessutom samtidigt som någon annan pratar. Hon säger att det bara är att finna sig och kan man inte orden så hittar man på egna tecken och ansiktsuttryck tills personen förstår. Oj vad jag skulle bli ställd. Jag som kontrollfreakar och måste fatta hela bakgrunden innan jag kan förklara något. Så himla imponerad av henne!!

Jag sov kungligt på en soffa och lördag morgon rullade jag hemåt tidigt eftersom Hanna skulle jobba. Jag kom till Hofors i precis lämplig tid för att hinna vara med på bodypump och jisses vad roligt. Vi var bara fem stycken men det var sån himla skön energi i salen. Plus att jag kände mig pigg och stark och passade på att maxa på det mesta. Så skönt trött i kroppen efteråt.

Svängde in på lunch med mamma och pappa efter pumpen och det slutade med att jag följde med dem till Valbo på presentjakt till Meckisen som fyller år snart. Hemma igen fanns det några solstrålar kvar att utnyttja och jag passade på att avverka mitt första löppass på kanske sisådär tre veckor. Det har varit så mycket ångest med löpningen. Dels för att det har gjort lite för ont där på framsidan/insidan av smalbenet och dels för att det har gått så himla trögt. Nu bestämde jag mig för att gömma klockan och bara njutspringa i en halvtimme. Hur det än blev så var jag plötsligt ute på 12km-rundan med lätta och glada steg och det var så himla himla skönt. Jag hade inte helt glömt bort hur man gör. Och en svettig balkongselfie med ostyrig lugg hade jag gjort mig förtjänt av.

Inget tal om att svänga sina lurviga på någon halloween-fest. På lördag kväll köpte vi kebab och såg "Så mycket bättre". Jag älskar det. Och jag tycker hittills att det varit hög standard på låtarna denna säsong. En film till midnatt och sen stupa i säng. Söndagens extra timme på morgonkvisten var välkommen och jag åkte pigg och utvilad till badhuset för morgondejt med Simpis.Träningsvärken från bodypumpen satt där den skulle men jag var ändå taggad på bra sim. Klev in i badhuset och det var alldeles tomt. Simgrupperna som brukar härska i poolen hade tydligen höstlov. Inte en tanke på det. 

Vi blev lite oroliga att vi inte skulle få simma, men efter dubbla godkännanden från diverse människor vågade vi ändå hoppa i. Helt ensamma med hinderbanan hade vi kunnat härja fritt. Men vilket pass det blev! Jag älskar simningen just nu och jag tänker att det inte är så dumt att utnyttja söndagstiden till att simma lite längre eftersom det sällan är bråttom till något efteråt. Jag utgick ifrån att Simpis hade samma simspiration och simbition (ställde frågan men fick inget svar) och slängde ihop 8x300m broken (25 f4 + 75 f2, 50 + 50, 75 + 25 ) som huvudserie till henne. Kortkort vila mellan 100:ingarna. Längre vila efter 300. Två utan utrustning, två med paddlar, två med paddlar+dolme samt två med fenbenspark. Då har hon att göra i en timme tänkte jag. Plus lite insim och lite avbad. En timme och en kvart typ. Lagom.

Simpis var sådär sötvrång som hon alltid är innan passen. Sa bara "PTFFF ALDRIG" när hon hade summerat 8x300 i sitt lilla badmössbeklädda huvud och konstaterat att det inte var ekvivalent med bubbelpool idag heller. "Det kommer inte ske" frustade hon och började simma insim. Jag tänkte att jag vet att hon kommer göra det i alla fall så jag sa bara att om hon absolut måste maska så kan hon maska från slutet. Jag hade 400:ingar i mitt program för jag tänkte att jag skulle behöva lägga på 100m på alla de sammansatta för att vi skulle bli klara samtidigt. Så jäkla lurad, för Simpis har ju blivit ett monster i poolen. Jag kom nästan ikapp när vi simmade utan utrustning men så fort hon får på sig paddlar har jag inte en chans. Det fattades nästan 50 meter och jag fick korta av två av mina 400:ingar för att hon inte skulle hinna ta fram kaffetermosen. Helt plötsligt var alla de sammansatta varven gjorda. När vi kom till bensparksserien tänkte jag att jag måste gå på med lagom förhandlingsutrymme så jag föreslog att vi skulle göra ETT varv. "Ja, eller så gör vi två" sa Simpis och trasslade på sig fenorna. "För jag ska sluta tro att det inte går". Ja så sa hon. Hon ska sluta tro att det inte går. För det går ju. Alltid. Puss!

Tretusensexhundrafemtio meter senare:           

 
Resten av söndagen bestod av TVÅ besök till Valbo med Kalle. Så dumt att jag inte ens vill skriva om det. Alltså vi hade ett superduperjätteviktigt ärende som vi skulle uträtta. Jag hade planerat noga hur jag skulle få ihop det. Först åkte vi dock till Media Markt för att Meck ville kolla på ny telefon. Klämde och kände både länge och väl. Efter det var det superduperjätteviktiga ärendet helt bortblåst så vi åkte hem igen. Fast det kändes så väl att jag glömt något så kunde jag inte komma på vad det var. Tills jag kom på det ungefär klockan 17:15, alltså 45 minuter innan stängning. Men vi hann. Räcer-mazdan fick bekänna färg och färden gick kanske inte alltid helt lagligt men vi hann. Så jävla tankspridd att jag blir alldeles matt. Efter tre gånger samma helg känner jag att jag ungefär aldrig mer vill åka till Valbo.
 
Nu är det alldeles strax dags för BodyPump igen. Med Coolaste Bruden i Hoo. Och kanske också RPM med Simpis om jag får plats. Längtar.

Välgörenhet och välbefinnande

Jag hade en löjligt bra träningsvecka förra veckan.  Just check this out.

 

Bra närvaro och bra kropp i alla elva träningspassen. Typ. Löpningen är lite gnisslig eftersom den gör ont igen. Jag upplever lite samma känsla som i våras. En punkt på framsidan av smalbenet som smärtar i varje steg. Då bytte jag skor och det försvann. Människan som sålde skorna till mig gav dem en livstid på 50-100 mil. Jag har avverkat drygt 70 sen dess. Bestämmer mig för att hoppas att pjucksen har tagit slut i gummit och klickar hem ett par nya. Samma märke, nästa årsmodell och en annan färg. Hoppas på underverk. Det är så jäkla drygt när det gör ont.

Annars är ju löpningen som mest smärtfri när en får surra bort en timme eller så med en fin vän. Den här bönan hade jag ju knappt sett sen Stockholm halvmarathon så det fanns en hel del att avhandla under torsdagens drygt åtta kilometer.

 

Fredagen var magisk. Först en något trött morgonstund i poolen med 10x150m med diverse olika utrustning. Därefter jobb och jobb och jobb innan det var dags att leverera svettig spinning inför en näst intill fullsatt sal. Endast en enda tom cykel i salen och helt fullsmockat med fredagsfeeling och energi. Vi hade ju ett tema-pass med tillhörande After Spinn för att uppmärksamma att Rosa Bandet-månaden dragit igång. Jag skulle inte ha varit fröken egentligen men fick frågan om jag ville ha passet. Klart jag ville. En toppenchans att få sälja in mig själv och mina just nu 10x3min för några som kanske inte cyklar med mig i vanliga fall. Hoppas hoppas hoppas att det upplevdes i närheten av så bra som det kändes för jag hade så himla kul. Eftersvettades av cykeln och drog vidare till Bergsmannen med delar av cykelgänget för mat och prat. Åkte hem tidigt och stupade i säng.

På lördagen ringde klockan tidigt för nästa välgörenhetsmotionering. Den här gången plockade jag upp en annan böna efter vägen och så drog vi till Högbo Bruk för Run of Hope. Startavgiften på 50kr ramlade direkt in till barncancerfonden. Dessutom hade det stått i mitt lilla träningsschema att jag skulle springa ett lätt pass i mjukare terräng. Ja men perfekt då.

 

Kall och höstig men fantastiskt fin morgon.

 

Banan var totalt 7 km, men inte desto mindre viktigt att smälla upp en fullskalig energistation med dricka och chips. Fullpoängare.

 

Vi joggade runt, pratade ikapp livets små händelser och fick sedan diplom och dricka för besväret. Typiskt fin start på lördagen.

 

Jag hade tidigt börjat prata upp de magiska kanelbullarna som väntade på oss efter målgång. Kanske rent av det mest behagliga minnet jag har från den vinter som flitigt spenderades i Pay&Ski-spåret intill. Jag mindes dem som varma, sega och sockriga och försökte därigenom peppa Ida att förlänga steget en aning. Hon såg sådär lagom munter ut. Kanske för att jag kom på när jag pratade om bullarna för tredje gången att stackarn är glutenintolerant. Jäkla skit. Som tur var fanns det andra bakverk till henne. Och så bidrog vi till välgörenhet genom kaffet också.   

 

Jag hann vara hemma i några timmar innan det var dags att piffa upp sig och gå på revy tillsammans med Ida och Tatte. Pia har förstås återigen snickrat ihop en helt grym show. Monika gjorde flera helt klockrena imitationer av diverse lokalkändisar. Och coola, modiga Zebbe fullkomligt lyser när han får dansa loss i klackar. Wow!

 

Efter många skratt avslutade vi kvällen med vin och spel.


Söndagen går kanske till historien som dagen med tidernas sämsta väder. Rugg och regn exakt varenda minut. Men jag hade förekommit vädergudarna och faktiskt fattat att vi inte skulle kunna husjobba något så jag hade tagit reda på vilka möjligheter det fanns för simning på söndag förmiddag. Sneakade åt mig en bana i poolen och fick ihop veckans bästa simpass, 3700m distans.
 
Jag hade även förekommit i ett steg till och bearbetat sambon på ett besök till Valbo så att jag skulle få köpa lite höstiga pjucks.
 
När vi kom hem förekom vi en vecka av sena hemkomster genom att laga tre olika maträtter med älg. Vi har ju fortfarande helt sjukt mycket älg i svärmors frys och snart kommer det kanske en laddning till. Nu blev det en älggryta och en älgkalops som fick stå och sköta sig själva hela kvällen och så åt vi stekt älgbiff med sötpotatis. Galet.
 
Visa fler inlägg