Hur en får älgfärs
Vintertidssöndag. Det där med lång sovmorgon ingår liksom i konceptet, och hur lång den där sovmorgonen än görs så är det en dag som aldrig vill ta slut. Vi vaknade ju i alla fall till strålande sol och efter en lång frukost i soffan fick jag faktiskt med mig mekanikern ut en stund. Vi tänkte att kanske kanske kanske finns det trattkantareller kvar i skogen. Det har ju inte varit så fasligt kallt även om det har varit grått. Vi åkte till ett ställe där vi har hittat mycket förut och trampade iväg på måfå ut över ett hygge och vidare in i skogen.
Någon svamp hittade vi inte, men det fanns andra spännande saker i skogen. Först dök det upp en hög med älgbajs och sen dök det upp en iPhone. Framför mina fötter i mossan låg det plötsligt ett stort plånboksfodral med en iPhone 6+. Vad är oddsen? Givetvis var den jättedöd, men där fanns massor med kort och körkort som gjorde det väldigt lätt att spåra ägaren. Vi ringde upp det telefonnummer som vi hittade när vi sökte på snubben (antog väl att han hunnit skaffa en ny lur) och fick efter några om och men tag på honom. Det visade sig att han hade varit på älgjakt när luren försvann, för ca tre veckor sen. Just idag hade han tagit reda på utbytet av en annan lyckad jaktsession, och vi fick en påse älgfärs som tack för besväret. Mekanikern gjorde kungligt goda biffar av det där. Så, från att ha tänkt krydda köpekött med skogssvamp fick vi istället krydda skogskött med köpesvamp. Så det kan bli.
Annat matnyttigt som kom ut av gårdagen var sexton kilometer jogg i solsken. Dock står ju solen så lågt att det mest blir i skugga när en springer i bondeskogen, men det piggar upp hur som helst. Det var väldigt längesen jag joggade så långt och efter förkylning och klenhet har det ju inte blivit alls. Känslan var tung och jag var som en kamel efteråt. Drack vatten och drack vatten och drack vatten och drack vatten. När jag återvänt till livet åkte jag ut till garaget och fick hjälp att byta däck på bilen, så nu är den vinterrustad på alla plan.