Kort om långt

"Jag vet ju inte hur du ser ut, men jag utgår ifrån att du har mindre lats än lårmuskler?"
- Helt rätt coachen, helt rätt!
 
Juni månad, vart tar du vägen? Personligen känns det mest som att jag surrat runt i någon sorts vacuum. Det händer ingenting samtidigt som det händer jättemycket och jag hinner ingenting för att jag gör så mycket saker. Framförallt hinner jag inte blogga, vilket förstås är mycket tråkigt. Mycket långa saker har det blivit. Förra veckan jobbade jag exempelvis 8-18 varje dag, men det är ju inte så kul att berätta om. Lite annat långt då.
 
Jag har simmat långt
Vansbro 10km är nu enbart en vecka bort och jag har fått många långa pass av coachen. Många långa pass som jag inte riktigt genomfört som det var tänkt. Jag är av den bestämda uppfattningen att det där kommer att lösa sig. Jag kommer att fixa det inom maxtid utan större problem än att jag möjligen kommer att ha lite ont i armarna på slutet. Jag pallar inte att ligga och nöta i flera timmar ute i sjön var och varannan dag, även om det högst troligt skulle vara lämpligt. Hur som helst så har jag lyckats genomföra ett litet simsafari med mig själv. 
 
 
Jag simmade från badplatsen vid mamma och pappa och äääääända bort till bastubryggan vid golfrestaurangen, cirkus 2,5 kilometer enkel resa. Jag hade halva spargrisen med mig i simbojen så efter den första strapatsen hävde jag min gummiuppenbarelse ur vattnet och tågade resolut in på restaurangen för att köpa mig en liten sportdryck. Nåja. Tog vad de hade. Fick ladda ett tag mentalt för att våga uppenbara mig som den mest udda klädda personen på golfbanan. Några blickar och kommentarer senare. Väl värt.
 
 
Sen lite skönt solhäng på bryggan innan jag simmade hem igen. Nästan fem kilometer till loggboken och ett himla skönt simäventyr. Nöjd.
 
 
Jag cyklade långt
Ett cykeläventyr på Svea Rikes nationaldag har liksom blivit tradition vid det här laget. Denna gång gick turen till Torsång och summerade 15 mil (skulle ha blivit 13 om det inte vore för ett himla vägarbete som tvingade oss att ta Långshyttebackarna hem också.  En förändring från tidigare år var att favoritfinnen och jag hade med oss ett varsitt manligt sällskap och en Gävlebrud. Ingen av de ovan beskrivna fastnade på bild, kanske för att jag ägnade stora delar av fikapausen åt att försöka tina upp totalt bortfrusna fötter. Vi hade ju varit bortskämda med 25+ i många många veckor och plötsligt var det knappt 15. Vad hände? Innan jag högg in på kakan hade jag åtminstone sinnesro att ta en bild på den. Men vet ni, den var inte alls så god som den såg ut. Trots flagga och allt.  
 
 
En annan gång jag cyklade långt var i lördags då jag fått beställning på fyra timmar av coachen. Meckis bjöd in oss på fika hos vänner i Järbo, 28km hemifrån. Det är ca en timmes cyklande. Frågan är vad vi ska göra med resterande tre? Det blev omvägen via  Gammelstilla - Årsunda - Bovik - Forsbacka - Sandviken - Medskogssjön till Järbo och jäklar i min lilla låda vad vi cyklade. Det var medvind stora delar av sträckan och jag hade grymma ben ty vilodag dagen innan och det totala snittet landade på över 30 på de elva milen. Fenomenalt. Mycket tack vare den där dragvilliga haren jag anskaffat förstås.
 
 
En annan gång cyklade jag inte så långt. Inte en endaste meters förflyttning faktiskt. Jag hade äntligen äntligen äntligen fått ett intervallpass av coachen (4x8 minuter zon 5a) och jag ville verkligen verkligen verkligen göra mitt bästa för att göra det så som det var tänkt. Med mina nuvarande inställningar i TrainingPeaks så betyder tydligen zon 5a en effekt på 230-255 W och en puls på 170-174 bpm.
 
I puls ska det alltså levereras precis under någon form av tröskel medan effekten är precis över FTP. TP valde att lägga måleffekten på 234W när jag exporterade passet. Då jag inte kan mäta effekt ute och generellt tycker att det är ganska svårt att hålla en jämn puls ute så valde jag att smacka ihop cykelmaskinen igen. Resultatet då? Jamen så jäkla exemplarisk.  
 
 
Av någon anledning har kurvan förskjutit sig lite från mallen men ni ser ju principen. Hur som helst. På den första intervallen siktade jag på 234W men pulsen stannade då en bra bit under det som var tänkt. Jag kände också att det inte var särskilt ansträngande. Efter halva intervall 2 tänkte jag att jag skulle styra efter pulsen istället och för att ligga i spannet 170-174 bpm krävdes ett effektsnitt på ca 255W. Alltså precis i överkant av zonen. Coachen säger att de egentligen inte har med varandra att göra och att pulsen kan vara lite hej och hå medan effekten är det enda som talar om vad en faktiskt uträttar. Jag VET dessutom att effektmätaren sitter inne i trainern och kan vara precis hur verklighetsfrånvänd som helst, särskilt nu när jag inte kör med trainerdäck längre. Trots det tycker han att jag ska få göra om mitt FTP-test inom kort. Såhär glad för det. Svettlugg.
 
 
Jag har åkt långt
Något som väl inte undgått någon vid det här laget är att jag letar med ljus och lykta för att hitta en ny våtdräkt innan Vansbro 10k. Min Aspire som jag nöter på nu är stel och trång och har dessutom ett stort hål under ena armen vilket orsakar skav efter bara någon halvtimme. 
 
Så. hitta ny dräkt var det ja. Jag mäter 158 cm över havet och påverkar underlaget med en tyngdkraft närmare 600 Newton. Jag har hela tiden haft på känn att jag nog vill uppgradera mig till en modell värre än den Zone3 jag har. En Vanquish verkade ligga bra till. Zone3 har en storlekstabell om säger 147-163 cm och imponerande 46-53 kg för att en ska rymmas i en XS. 160-168 cm och 54-61 kg för en Small. Jaha. Det är inte helt lätt att ha den alldeles för udda form som min kropp tydligen har. Jag är för kort för en S och för tjock för en XS. Jag behövde vägledning och hittade en sida som verkade superbra, hade stort utbud och jag fick bra vägledning både när jag mailade och när jag ringde för att fråga om saker. Jag beställde två dräkter och plötsligt stod jag hemma framför spegeln i en Zone3 Vanquish och i en Colting T02. Båda i storlek S.
 
 
Jag anade att båda var för stora. Benen och armarna var för långa, men det kan man ju klippa till om man vågar. Men det gick dessutom alldeles för lätt att stänga och det gick inte riktigt att få upp dem i grenen så det bildades en massa luft. Jag ville prova dräkterna i XS istället men misstänkte att postgången skulle vara långsam. Dessutom skulle ju de dräkterna kunna vara alldeles för små istället och det skulle kunna bli ett himla skickande fram och tillbaka. Tänkte att ett besök till huvudstaden kunde vara värt det i och med att jag skulle kunna få prova och klämma och känna på lite allt möjligt.
 
Jag ringde till butiken igen dagen efter. Berättade att jag hade köpt S men ville prova XS istället. Säljaren bekräftade att de hade massor med dräkter och att det bara skulle vara att komma in och prova. Så. Jag mutade Kalle att vi skulle kompa ut eftermiddagen och och så stressade vi iväg mot storstan. Åkte bil till Uppsala och bytte till tåg sista biten. Tunnelbana och promenad. Tre timmar efter start var vi på plats. Säljaren som mötte upp sa att det inte fanns några dräkter alls i XS. Alltså ingenting. Jag fick prova en Orca Alpha i Small men den gillade jag inte. Och så fick jag prova den Vanquish jag hade med mig och få bekräftat att den var för stor. Kunde inte göra så mycket annat än att lämna tillbaka dräkterna och gå. Gå till Vapiano och sörja över en pasta. Sen åka tre timmar hem igen. Vad gjorde du med din fredag? 
 
Jag har gått långt
Det har flyttat in en ny liten människa i byn senaste veckorna också. En liten Alice med alldeles underbart söta små framtida springfötter. I söndags sågs vi över en kaffe och i tisdags sågs vi över en promenad i stormen. Alice sov mest under båda dessa aktiviteter, men jag fick byta många ord med hennes mamma. I alla fall under promenaden.
 
 
 
Jag har ätit långt 
Äh, allt kan väl inte stämma ihop med temat. Tonfisken nedan till exempel. Den passar aldrig in. Ica-kassen spårar ur på tonfisk så trots att jag försöker pracka på alla vänner och bekanta jag har en massa tonfisk hela tiden så vimlar det av denna märkliga fisk i min frys. How come? Nu skulle det vankas grillkväll med vänner och vad kunde väl passa bättre än att utreda huruvida fanskapet gick att grilla? Kan väl säga ungefär "don't try this at home". Nej men det blev inte så himla dåligt faktiskt. Svårigheten är ju att den bara ska landa på gallret innan den är klar, och med ganska ojämn temp i grillen så blev halva gummi och halva rå. Men men. Mer plats i frysen.  
 
 
Ida är ju efterrättsdrottningen av Postiljonsvägen, så det näst bästa med att bjuda bort sig till vänner på middag är förstås chansen att det vankas efterrätt. Vad är det bästa då, tänker du? Jamen det måste väl vara själva vännerna, annars är jag ju oförskämd? Detta kallar vi rabarberpaj. Hell Yeah. 
 
 
 
Jag har sprungit långt
Nej det har jag verkligen inte, men jag har i alla fall sprungit igen. Tre veckor med total löpvila blev det. Men också tre veckor med inget annat än springskorna på fötterna. Jag fick totalt sandalförbud av coachen och jag fick order om att inte gå i något annat än springskorna. Har lyssnat på det och det var med idel noja och nervositet som jag ställde mig på löpbandet för det första lilla springförsöket förra veckan. Skulle det kännas? Sakta sakta sakta joggade jag i 10 minuter. Det kändes INGENTING. Så lycklig. Några dagar senare vågade jag prova 20 och igår sprang jag ute för första gången. I hela 25 minuter. Jag spände mig så mycket och jag nojade så mycket att jag förmodligen tänkte fram lite smärttendenser, men så fort jag slappnade av och tänkte på annat så kände jag ingenting. Sån jäkla seger. Just nu är direktiven att jag får springa max 25 minuter men att jag ska öka upp antalet pass successivt, för att sedan även öka på längden. Jag tror att han kan sin sak och jag tänker göra exakt som han säger. En till 25:a i helgen kan det få bli. Eventuellt. Jag är på gång.
 
 
 
 
Det har gått lång tid
Ja, det sista på temat kort om långt (som ändå blev ganska långt om långt) får handla om det faktum att nästan hela juni har gått utan att jag har fått hänga med min Simpis. Spinnis. Springis. Gymmis. Whatever activity -is. Kompis, helt enkelt. Nästan hela juni har gått. Vi cyklade på nationaldagen, men det är typ det. Sen fick jag ju rycka ut och hämta hem na när hon körde punka i Prästhyttan men det är en parentes. Idag som idag var vi i alla fall högst tillfälligt på samma ort samtidigt och enda sättet att få hängas en liten stund var att jag hängde med på hennes morgonspinning. Infinn dig 6:30 på cykeln, var ordern. I valet och kvalet om det var lämpligt eller inte så valde jag till slut att hänga med. Glad för det. Jag vaknade med sprängande huvudvärk och vet inte riktigt hur jag tog mig till Hofors. Satt där och försökte veva igång kroppen och funderade som så många gånger över varför jag gör detta. Sen spelade hon en låt och jag tänkte liksom att ja, precis så är det.       
 
We are here for a reason now
This is our life
This is what counts
This is for us
I will go anywhere for you
 
Det är lika enkelt som det alltid har varit. Det finns ett vi i det och det är så himla viktigt för mig. Det är klart att jag alltid gör saker för min egen skull men jag står fast vid att jag förmodligen inte skulle göra ens hälften av allt det jag har gjort om jag vore ensam i det. Även om det nu går en månad då jag nöter alla passen själv så är jag ändå inte ensam och jag är så jäkla glad för att jag har den här människan i mitt liv. I mitt liv som just nu och i väntan på annat mest handlar om min träning. Därför kan jag med glädje cykla svettiga intervaller långt innan tuppen ens funderat på att gala. Och benen svarade på alla 10,8,6,4,3,2,1, 0.5-minutersintervaller och känslan efteråt var liksom mest ännu mer Yes!
 
Det om det. Trevlig midsommar vänner.

Halvvättern 2018

Meckis har varit cykelägare i tre veckor, och under dessa tre veckor har han hunnit cykla inte mindre än 60 mil. Det bästa och finaste i den kråksången är förstås det helt nya sättet att umgås på i och med att vi nu kan cykla tillsammans. Övriga cyklister i läsarskaran vet hur sjukt mycket tid den där cyklingen tar. Ett löppass på två timmar är långt men ett cykelpass på två timmar har knappt börjat. Cykelpass på tre och fyra och fem timmar med pauser för lunch och fika och allt vad det är tar ju en halv dag i anspråk. Mer än så. Att inte kunna dela ett så tidskrävande intresse med den som en egentligen vill spendera allra mest tid tillsammans med har liksom nästan fått mig att tappa det. Nästan. Trots att det började bra redan när han gick med på att åka moppe med mig när jag cyklade så känns det ännu roligare nu. Just nu älskar jag att cykla.
 
Vad jag kanske inte har sagt så himla tydligt är att det föll sig på så vis att jag spontananmälde oss till Halvvättern. Förra helgen, jag vet.  Livet har varit så hektiskt att bloggen inte riktigt hunnits med. Hur som helst. När vi överlevde Siljan Runt med  sådan bravur så letade jag startplater till nästa lopp för att liksom kombinera en rad av bra saker. Cykla, umgås, utflykt och husbil. Söndagslopp 30 mil hemifrån innebär att en måste ta sig hem samma dag efter målgång. Därför vore start så tidigt som möjligt att föredra och lämpligt nog hade de första platserna jag fick napp på start redan 7:06. Som om det vore menat. Helt plötsligt fanns våra namn i en startlista till nästa gemensamma sportevenemang.   
 
 
Uppladdning för 15 mil i Motala (eller ja, 15 mil med start i Motala förstås) blev en helt misärartad vecka. Eller ett slut på veckan åtminstone. Jag var låg på energi och hade 20 slag högre puls än jag brukar när vi cyklade långt på nationaldagen. Jag var trött och otrevlig på torsdagen. Jag var ledsen och nere på fredagen och jag var instabil och grät för precis allt på lördagen. Kanske en hormon eller två som kom farande från någonstans, ingen aning. Akut PMS trots avstängd mens, vem vet. Vi kom i alla fall iväg till slut. Cyklarna i sovloftet och så var det bara att tuta och köra. Lite lätt rödgråten här med. Stabil tjej.     .  
 
 
Framme i Motala sju år senare lyckades vi hämta ut våra nummerlappar efter många om och men. Och givetvis fota den cyklande busken. 
 
 
Sen parkera husbilen på lämpligt ställe. Och avsluta lördagen med en kvällspromenad i ett helt otroligt varmt Motala.
 
 
Lite nedvarvning i husbilen och ett försök till sömn. Det gick sådär. Jag sover alltid lite krattigt i husbilen. Vet inte om det är för att jag är rädd att jag ska trilla ner från loftet eller om det bara är för att sängen är hård och knölig. Nåväl. Tidig morgon på söndagen. Så klart inte att jämföra med när det skulle cyklas ett varv runt hela sjön och klockan ringde innan det ens var läggdags, men dock. Halv sex var det uppstigning. Grötfrukost, påklädning, fixa det sista med cyklarna och sen rulla iväg till start. En fantastiskt solig och varm morgon. Inte heller nu behövde en fundera över ifall armvärmare eller regnjacka skulle packas. Skönt.   
 
 
Två laddade innan start. En egen bild
 
Och en proffsbild. Yes. För första och kanske enda gången har jag betalat för att få ladda hem bilder ifrån ett lopp. Kanske onödigt, kanske inte. Hur som helst tyckte jag att det var tillräckligt många som var fina för att det skulle kännas tillräckligt värt det.
 
Starten för grupp 4 gick 07:06 och vi rullade iväg. Första fem kilometrarna gick långsamt långsamt. Trångt i början och läskigt att cykla inklämd mellan massor av människor och staket. . 
 
 
När det väl släppte och vi fick börja trampa fritt var det någon av oss som var rätt rejält taggad. Denne någon ville jaga ikapp ALLT som körde om oss. Med tanke på att vi startat i grupp fyra av cirka hur många som helst så blev vi ju ganska mycket omkörda. Jag kände rätt tydligt att hetsen och stressen inte skulle leda någon annan stans än att vi får äta upp det sen. Lika säkert som att vi får äta bullar. Hellre ätt jämnt och stabilt tempo än att jaga ursinnigt i några mil och sen behöva vila en halvtimme i depån och bli omkörd av alla som man hetsat om. Eller hur? Vi blev lite osams där. Fast det är mest jag som fräser. Meckis tycker mest att det är skitkul med buffén av släta bullar. Och saltgurka. Han får aldrig saltgurka hemma, stackarn
 
 
Sen kom ju den där beryktade Ombergsbacken. Den som i facebookforumet "cyklande tjejer" ofta diskuteras i termer av det värsta man kan utsättas för. Typ. Men komigen. Det var en alldeles vanlig och totalt ospännande backe. Ja, klart att en fick växla ner lite. Faktiskt enda stället på hela banan som krävde nedväxling på framklingan, men särskilt mycket värre än så var det ju inte. Jag blev nästan lite besviken. Väl på toppen behövde en inte bli besviken i alla fall. Himmel vilken utsikt när skogen öppnade upp sig och Vättern bredde ut sig. Fint. 
 
 
I övrigt var det värsta med Omberg att vägen var så himla smal. När det väl bar iväg utför blev jag helt fartblind och rädd. Eftersom vägen var så smal och kurvig kändes 28 km/h plötsligt som 48 och det gick inte riktigt att njuta av det. Jag hade det faktiskt inte skitkul när vi kom ut ur skogen efter Omberg heller. När det vimlade av smala sega uppförsbackevägar med sån där friktionsjobbig asfalt som bara suger fast däcken. Det gick så sakta och min rygg gjorde så ont. Och dessutom var det bara en massa folk som parasiterade på oss och det fanns ingen att åka bakom  
 
 
Jag är inte helt säker på i vilken ordning saker hände här. Jag vet att vi välkomnade bullstopp nummer 2 efter ca 6mil på cyklarna. Jag hade ont i ryggen och ville sträcka på mig. Min nacke hade gjort ont redan efter två mil och nu hade det spridit sig ner i ländryggen så att benen domnade bort lite när jag satt. Jag vet dock att det mesta såg ganska likadant ut mellan ca 3-8 mil. Vi fick dra jättemycket själva, kilometrarna sniglade sig fram, jag hade ont överallt och jag tänkte att det kommer bli en lång lång lång dag. Försökte bara tänka på hur fint det faktiskt var att jag fick vara där och cykla i världens drömmigaste väder. Sämre sysslor kunde en ju ha. 
 
 
När vi kommit drygt halvvägs kom den första riktigt bra gruppen som vi kunde parasitåka på. Äntligen få dra lite nytta av andra. Här kom en kvartett av ensamåkare som hittat varandra och nu ägnade sig åt jämn och skön klungåkning som typ räddade livet på åtminstone mig. De körde om oss, men inte med så otroligt mycket  hastighetsskillnad att det inte gick att haka på. Det blev två och en halv mil med drömcykling. Jösses vad skönt. De växeldrog och vi åkte bakom.  
 
 
En inzoomning på oss vid samma tidpunkt säger att smilbanden har åkt upp lite. Hopp om livet. Till och med en tumme upp från Meckis. Nu är vi på gång. 
 
Vid  kontrollen efter 10 mil stannade både vi och vår värddjursgrupp för en lite längre paus. Kissa, dricka kaffe, äta bullar, sträcka på sig, försöka reloada lite energi. Sen tappade vi bort gruppen och det fanns inte annat än att hoppas på att hitta en ny. Det tog inte särskilt lång tid. Ganske direkt efter kontrollen blev vi omkörda av en tjej och en kille som också de hade tillräckligt lite högre fart för att vi skulle orka hänga på. Den här bilden säger ganska mycket om situationen just då. Ungefär att den där bruden fick göra hela jobbet medan hennes kille (manlige sällskap ivf) åkte bakom. Han släppte styret, han rullade axlar och han gymnastiserade på sin cykel medan hon fick dra. Och där bakom åkte vi. Fastklistrade som två små amöbor och njöt av livet på den kanske snabbaste delen av hela loppet. Jäklar vad det gick. Bra tjej. Jävligt bra tjej. Hoppas att hon inte var fullt så plågad som hon ser ut.    
 
 
Jag hade ganska precis 4h på klockan när vi startade den sista strapatsen efter tio mil. Våra sista 5 mil gick på en timme och 33 minuter. Mycket tack vare tjejen här ovanför som drog oss i turbotempo i åtminstone 2,5 av dem. När denna duo svängde in i sista stoppet med dryga två mil kvar så hade Meckis och jag redan bestämt att vi skulle försöka cykla klart utan avbrott. Det blev några jobbiga ensamcyklingskilometer innan det sista perfektgruppen körde om oss. De hade startat 07:34. Alltså cyklat i en halvtimme mindre än oss. Kanske hade de låtit bli att äta så mycket bullar och hållit ett jämnt och högt tempo hela vägen. Hur som helst gick dessa individer för en sluttid precis runt 5 timmar och alltså 30 km/h i totalsnitt men inte heller dem var det särskilt svårt att hänga på. Så himla skön känsla att rulla tillbaka in i Motala. Så himla skön känsla att vara klar.
 
 
Sluttid fem timmar och trettiotre minuter. Rulltid 5:10 och dryga 29 km/h som rullsnitt. Sjukt nöjd med det. Sjukt nöjd med allt. I alla fall andta halvan av loppet. Jag hade hållit så himla bra i energi och kände mig pigg och glad. Liten antydan till illamående på sista milen eftersom vi bitvis cyklade så snabbt att det inte gick att fokusera på att försöka äta eller dricka så mycket. Enormt välförtjänta små medaljer. Det gjorde vi bra.
 
 
Efter loppet blev det en dusch i Motala Ström. Ingen aning om vattenkvaliteten där. Vi bara klev i och det var det bästa beslutet den dagen. Sen rullade vi till Askersund för lunch på en mysig Thaiflotte innan vi skumpade hem på alldles för långsamma vägar. 
 
 
Slut på äventyr. Tack och godnatt.

Tidsfördriv

Jag skulle skriva rejsreport men det sitter fortfarande fast lite i skrivfingrarna så det kommer en stulen lista istället. 
 
1. Vem litar du på?
Jag berättar sällan saker taget ur luften så det är inte så många som vet så mycket om mitt innersta. Den som ställer en ärlig fråga och faktiskt bryr sig kommer dock att få ett ärligt svar. 

2. Vart skulle du vilja vara just nu?
I min säng om jag beaktar att klockan är lite för mycket för mitt eget bästa (23:19 piiip).

3. Favoritstad?
Är ju ganska mycket bonntös jag, men av städer jag besökt så blir det nog kanske Los Angeles. Fast Las Vegas var ju också coolt på sitt sätt. Och Rom och London. Drömmer om att få se New York och Dubai.

4. Vilket är ditt favoritnummer?
Är född den 23:e men i övrigt ogillar jag alla primtal. Fula. Ju mer det går att dela med desto bättre så 60 är kanske bäst av alla. Bland lägre nummer blir det 12 och 18 av samma anledning. 

5. Vad var det senaste du åt?
Två rutor marabou mjölkchoklad. 

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Beror på vilket underlag jag förväntas måla. Jag vill synas om jag har något viktigt att förmedla, vilket jag tror att kritan har. Vit på en grön och gnisslig tavla.  

7. Hur är vädret just nu?
Lite kallt men vindstilla och typ halvklart.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefonen med?
Maarit ringde och hade fått punka. 

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Jag ser om människor tar för stort utrymme i rummet. De som gör det intresserar mig inte. Oavsett kön. 

10. Vad har du för skostorlek?
37-ish.

11. Favorit tv-program?
Sofias Änglar just nu. Ibland kan jag få feeling och följa typ Dessertmästarna eller Sveriges Mästerkock. Tycker om att se proffs jobba. Såg även nästan alla avsnitt av Let's Dance.

12. Har du några syskon?
Jag har en halvbror på pappas sida som är 12 år äldre och som jag aldrig har bott med permanent. 

13. Längd?
Typ exak 1572 mmöh

14. Hårfärg?
I vissa ljus är den råttgrå. Då hatar jag den. I andra ljus helt perfekt guldigt blond. Då älskar jag den.Jag gick igeom hela spektrat i högstadiet och gymnasiet. Från blekblond till röd till lila till mörkt brun och en hel del däremellan. Sista gången jag färgade mitt hår var inför min studentbal så it is tämligen all natural just nu.

15. Ögonfärg?
Vill du se djupt in i dem och berätta för mig?

16. Använder du kontaktlinser?
Nä. 

17. Favorithögtid?
Våffeldagen? Det är lagom komplicerat och kanske också min favoritmat. Just nu anser jag både julen och påsken överspelade. Nu när jag varken har barn eller är barn så orkar jag inte riktigt med det. Men jag längtar efter att få göra en mysig jul för egna barn någon gång. 

18. Favoritmånad?
Maj. När värmen kommer och syrenen blommar. 

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Jag tycker det är lite jobbigt med starka känslor så jag brukar bygga upp ganska länge men när det väl sprutar så finns det ingen hejd. 

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
En Beckfilm tror jag. Någon av de nyaste. 

21. Favoritdag på året?
Min födelsedag såklart. Älskar att ha en egen dag.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Om en med dejt menar pre-förhållande-aktivitet så har jag nog faktiskt aldrig gjort det. Eller, jag minns knappt hur vi "dejtade" innan vi ansåg oss vara ett par. Var ju typ bäbis då. Vi skrev en massa på MSN (ja, stenåldern) och vi gick på promenader men jag minns inte om jag frågade eller inte.  

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Väldigt längesen jag provade det så högst troligt inte. Men jag tänker att jag ska testa någongång. 

24. Kramar eller kyssar?
Kramar.

25. Choklad eller vanilj?
Choklad! I kanske nio fall av tio. 

26. Har du tatueringar?
Nej. Men sedan augusti 2015 (när jag anmälde mig till min första IM) har jag vetat exakt vad jag vill ha. Det faller på att jag inte vågar för att jag kanske tror att det är lite töntigt egentligen. Men jag öppnar upp så att ni kan döma mig och tala mig till rätta. Eller peppa. Kanske vågar jag lägga mig under nålen om jag reder ut målgång nummer två nu i augusti. Den ska vara liten. Och observera att jag inte vill ha M:et ifyllt. Bara konturen så att motivet är mer diskret. Alltså, tänk bort det röda. Hiss eller diss?
 
27. Vad lyssnar du på just nu?
Kloka råd från människor jag ser upp till. Det sämsta är att en av dem har flyttat ut från mitt kontor och gått på mammaledighet så nu blir det tyst därinne till efter nyår. Tråkigt. 

28. Är du kär i någon kändis?
Just nu har jag lite crush på Daniel Norberg efter Lets Dance. Har svårt att tänka mig att det finns något sötare i ett par skor. 

29. Vilka böcker läser du just nu?
Jag är sämst på böcker. Har alldeles för många påbörjade för att ens rada upp dem.

30. Piercingar?
Totalt tre hål i öronen om det räknas? Använder dock väldigt sällan några örhängen pga det blir alltid rött och irriterat.

31. Favoritfilmer?
Det får inte vara för mörkt, inte gå för snabbt, inte vara för mycket konstgjort och inte för mycket våld... Helt enkelt inte för mycket män. Jag gillar ljusa och glada romantiska komedier och vissa deckare. 

32. Favoritsport?
Simning såklart. Både titta på och utöva. Och finns det något läckrare än vältrimmade simmarkroppar i alldeles precis lagom lite kläder?

33. Vad gör du just nu?
Skriver detta?

34. Smöriga, saltade eller naturella popcorn?
Smör! Helst helt gula. Men salta också såklart. 

35. Hundar eller katter?
Katter. Mamma och pappa har två nu. En som är 14 år och fantastisk. Hjärtat värker när jag tänker på att hon inte har så många år kvar. Den andra är skittråkig och låter mig inte ens komma i närheten. Men jag tycker ändå att hundar är för pensionärer så jag ser mig inte som en potentiell hundägare.

36. Favoritblomma?
Att ha i vas är det nog tulpan. Att känna doften av ute är det nog syren. Eller jasmin. Eller liljekonvalj. Som kommande från Gstrikland kanske en måste säga liljekonvalj? 

37. Har du blivit påkommen att göra något du inte får göra?
Förmodligen. En gång somnade jag på krogen. Det fick man inte göra sa vakten.  

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Nä. 

39. Har du älskat någon någon gång?
Ja.

40. Vem vill du träffa just nu?
Just nu när klockan är 23:30 vill jag träffa John Blund. 

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Ja jag har åtminstone tre grundskolevänner i min närmaste krets. Gymnasiefolk dyker upp här och där då och då men ingen som jag har tät kontakt med. Har heller inte så tät kontakt med uppsalavännerna, men det ska bli skärpning där. 

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Genom att inte bröla och låta och ta en massa plats så som killar generellt gör. 

43. Gillar du att flyga flygplan?
Nej. Jag gillar att resa men jag funderar fortfarande varför ingen har uppfunnit teleportern än. 

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger. Fast när jag var liten ville jag alltid vara vänsterhänt eftersom min pappa är det. Det såg så mycket coolare ut när han skrev. 

45. Hur många kuddar sover du med?
Vi har fyra i sängen och jag sover på allihop. Typ såhär är det ju...
 


46. Saknar du någon?
Ja.

47. Lyssnar du på radio?
Ibland i bilen men jag hatar pratradio. 

48. Bästa beslutet du gjort i år?
Troligen att jag trökade på Kalle den där cykeln. Ja, det är faktiskt jag som har köpt den till honom. Än så länge. 

49. Sämsta beslutet du gjort i år?
Alla gånger jag backat och varit tyst.
 
50. Senaste appen du laddade ner. 
En photoblender för att kunna avgöra om husbilen hade kommit in under bron. Vad tror ni?
 
Visa fler inlägg