Riddarfjärdssimningen 2015

Direkt ifrån den ansträngande eftermiddagen på jobbet igår hoppade jag ombord på SGS-bussen för avfärd mot huvudstaden. Jag hittade rätt i gyttret på stationen, fick med mig en Subway-macka i farten och kom till slut på en tunnelbana där Sara mötte upp mig. Perfekt att kunna få bo på plats och slippa åka tidigt tidigt på morgonen. Jag fick ett eget rum i Saras lägenhet och på väggen ovanför sängen hängde en perfekt drömfångare för en open water prerace-natt. Det går väl inte att sova dåligt med en våtdräkt på väggen natten innan det ska simmas.

Okej, jag kanske inte sov asbra men jag sov i alla fall och jag vaknade hyfsat pigg till en fantastiskt solig morgon. Sara däremot, som hade tänkt efteranmäla sig till mile-loppet, vaknade dunderförkyld. Så himla typiskt. Men hon följde med mig ändå, som supporter, väskvakt, fotograf och prima stockholmsguide. Allt i ett. Perfekt. Efter lite tunnelbaneåkande och en kort promenad närmade vi oss Rålambshovsparken och kunde på långt håll se de orange eon-flaggorna på startområdet.

En dålig sommar säger majoriteten. Massa regn och kallt, och så är det väl säkert. Jag har upplevt en perfekt träningssommar. Inte behövt ställa in någonting pga regn. Men jag vet hur mycket det har regnat. Det är därför helt crazy vilken tur jag har haft med alla mina lopp den här säsongen. Sol i Falun, asvarmt i Vansbro, helt lagom på Swimrun, sol i Forsbscka, sol i Västerås och nu en superdag i Stockholm. Bara njöt där i parken före loppet. Min före-loppet-selfie höll på att få sällskap av en grå liten tant som dök in i bakgrunden så precis. Dock hann hon bara komma in med glasögon och lugg. 

Solchill och uppsnack med supporter-Sara innan start. Så glad att hon följde med mig.


En sak jag redan på förhand gillade med det här loppet jämfört med Falun och Västerås var storleken. I det här loppet startade totalt 400 pers i de olika distanserna jämfört med 50 förra helgen. Så mycket mer deltagare ger en annan stämning. Dessutom uppdagades att jag skulle få en riktig badmössa och att jag skulle få behålla den. Loppet var avsevärt mycket dyrare, men ändå. Kul. Värt. Nya brillor hade jag inhandlat också. Inga siktproblem tänkte jag brottas med den här gången. Kör genomskinligt, trots sol.




Dags för start. Oklart hur många vi var som körde 2500m, närmare 200 iaf skulle jag tro. Här ligger vi uppradade i väntan på startsignalen. Trots ett 50m långt startrep blev det minst fyrdubbla led. Jag höll mig i bakgrunden, rädd för sparkar och att panikstressas av trängsel. 


Simningen gick betydligt bättre idag än förra helgen. Mest för att jag faktiskt såg något och kunde simma non stop. Dock var det inte helt enkelt ändå. Det var bara två rundningsbojar utsatta och ingen av dem syntes från starten. Ta sikte rakt mot stadshuset, sa funktionären. Bara det att stadshuset syntes ju inte heller från starten. Vet man inte så vet man inte. Det gick rätt bra ändå. Jag vevade på, försökte följa några viftande armar framför mig, gjorde mitt bästa för att parera de stundtals riktigt höga vågorna och en liten evighet senare hade jag faktiskt kurs rakt mot den första bojen. Perfekt. Den andra kom bara några hundra meter senare. Sista kruxet var att ta ut en rak kurs mot mål. Inga bojar. Ingen hjälp av nånting annat utöver målområdet långt i fjärran. Dit ska vi. Folk väldigt brett åt alla håll. Vem simmar rakast? Jag såg ändå målportalen och försökte sikta på den. Bra simning på tillbakavägen. Jag hamnade i en liten grupp och battlade bland annat med en människa som gärna simmade ovanpå mina ben. Sjukt irriterande, men det kopplade på bensparken lite extra i alla fall. Jag simmade hårdare än i Västerås. Betydligt mer tryck och högre ansträngningsgrad. Det visade sig också av tiden som kanske inte passerat 43 minuter när jag kom imål. Där omkring. Runt 60-70 plats totalt enligt speakern. Det får väl ses som godkänt. Plus för en himla snygg medalj. 

Efter ombyte och lite andningspaus vandrade vi in mot stan. Såg några mile-simmare kämpa sig mot mål. Nyss låg jag där i och plaskade. Siktandes mot bron som jag tydligen ska cykla över ett par gånger nästa helg. Det blir grejer det. Det jag tänker nu är mest, finns risken att jag blåser av? Ser lite läskigt ut.


En dingla-med-benen-lunch med en sallad utanför en mack. Vi trodde att vi skulle hinna se 800m-loppet. Det sista för dagen. De skulle starta precis där. Dock hade de tydligen redan simmat förbi när vi kom. Skitsamma. Vi satt inte i sjön precis. Men nästan.



Bra med stor väska ibland. Tråkigt med ännu en grå liten tant i bakgrunden. Men den här kunde kanske inte förväntas förutse att hon sabbade en selfie.

Nu sitter jag på bussen på väg hem igen. När vi gick till bussterminalen passerade vi det som kommer vara växlingsområde nästa helg. Sara körde förra året och har full koll. Här står cyklarna. Där kommer du upp från simningen. Ditåt cyklar du. Där vänder man. Dit ska du springa. Det känns bra att ha sett, även om det är svårt att visualisera hur det kommer att se ut. Och att ha simmat en del av banan, jag kommer äga fjärden nästa helg.

Det har varit en helt fantastisk förmiddag i Stockholm. Finväder, bra simning på okej tid, fin badmössa och medalj med hem,  kul häng med Sara. Dagens roligaste var ändå ett litet ögonblick när jag satt i gräset efter loppet och samlade mig för att byta om och en helt random tjej som jag aldrig sett förut kom fram.

"Är det du som är Sara"
"Eh.. ja."
"Jag läser din blogg, den är super!"

Så kul. Så otippat. Du är så välkommen hit. Jag hoppas att du också hade en trevlig stund där i fjärden :-)




#1 - - Sofia:

Hej,

Random tjej här! :) Som nog faktiskt har träffat på din Suppporter/Swimrun-Sara ett par gånger också, och simmat med henne iaf en gång. Världen är liten. :)

Lycka till på Sthlm Tri nästa helg. Vi kanske syns där!