Fin helg

Åh åh åh vilken braig helg det blev. Har sällan känts som att jag har haft så mycket tid och hunnit med så mycket saker. Kanske för att jag fick en timme extra pga vintertid. Kanske för att allt bara var lugnt och skönt. Utom en enda sak. Återkommer till det.

Hur som helst. Direkt efter jobbet i fredags tog jag räcer-mazdan och brummade in till Hanna i Falun för lite catch up. Vi köpte kinamat, drack lite bubbelvin, åt massor med lösgodis, tittade på idol och pratade ikapp om stort och smått. Hon är så häftig. Hon berättade att hon nyss varit tolk på en utbildning om ventilationssystem och snackat helt ohämmat om värmepumpar och beskrivit flödesberäkningar med krångliga ekvationer för någon döv stackare. Sjukt ju. Menar, sånt hör kanske inte till ens normala vokabulär. Hur ska en kunna veta hur det sägs på ett annat språk? Dessutom samtidigt som någon annan pratar. Hon säger att det bara är att finna sig och kan man inte orden så hittar man på egna tecken och ansiktsuttryck tills personen förstår. Oj vad jag skulle bli ställd. Jag som kontrollfreakar och måste fatta hela bakgrunden innan jag kan förklara något. Så himla imponerad av henne!!

Jag sov kungligt på en soffa och lördag morgon rullade jag hemåt tidigt eftersom Hanna skulle jobba. Jag kom till Hofors i precis lämplig tid för att hinna vara med på bodypump och jisses vad roligt. Vi var bara fem stycken men det var sån himla skön energi i salen. Plus att jag kände mig pigg och stark och passade på att maxa på det mesta. Så skönt trött i kroppen efteråt.

Svängde in på lunch med mamma och pappa efter pumpen och det slutade med att jag följde med dem till Valbo på presentjakt till Meckisen som fyller år snart. Hemma igen fanns det några solstrålar kvar att utnyttja och jag passade på att avverka mitt första löppass på kanske sisådär tre veckor. Det har varit så mycket ångest med löpningen. Dels för att det har gjort lite för ont där på framsidan/insidan av smalbenet och dels för att det har gått så himla trögt. Nu bestämde jag mig för att gömma klockan och bara njutspringa i en halvtimme. Hur det än blev så var jag plötsligt ute på 12km-rundan med lätta och glada steg och det var så himla himla skönt. Jag hade inte helt glömt bort hur man gör. Och en svettig balkongselfie med ostyrig lugg hade jag gjort mig förtjänt av.

Inget tal om att svänga sina lurviga på någon halloween-fest. På lördag kväll köpte vi kebab och såg "Så mycket bättre". Jag älskar det. Och jag tycker hittills att det varit hög standard på låtarna denna säsong. En film till midnatt och sen stupa i säng. Söndagens extra timme på morgonkvisten var välkommen och jag åkte pigg och utvilad till badhuset för morgondejt med Simpis.Träningsvärken från bodypumpen satt där den skulle men jag var ändå taggad på bra sim. Klev in i badhuset och det var alldeles tomt. Simgrupperna som brukar härska i poolen hade tydligen höstlov. Inte en tanke på det. 

Vi blev lite oroliga att vi inte skulle få simma, men efter dubbla godkännanden från diverse människor vågade vi ändå hoppa i. Helt ensamma med hinderbanan hade vi kunnat härja fritt. Men vilket pass det blev! Jag älskar simningen just nu och jag tänker att det inte är så dumt att utnyttja söndagstiden till att simma lite längre eftersom det sällan är bråttom till något efteråt. Jag utgick ifrån att Simpis hade samma simspiration och simbition (ställde frågan men fick inget svar) och slängde ihop 8x300m broken (25 f4 + 75 f2, 50 + 50, 75 + 25 ) som huvudserie till henne. Kortkort vila mellan 100:ingarna. Längre vila efter 300. Två utan utrustning, två med paddlar, två med paddlar+dolme samt två med fenbenspark. Då har hon att göra i en timme tänkte jag. Plus lite insim och lite avbad. En timme och en kvart typ. Lagom.

Simpis var sådär sötvrång som hon alltid är innan passen. Sa bara "PTFFF ALDRIG" när hon hade summerat 8x300 i sitt lilla badmössbeklädda huvud och konstaterat att det inte var ekvivalent med bubbelpool idag heller. "Det kommer inte ske" frustade hon och började simma insim. Jag tänkte att jag vet att hon kommer göra det i alla fall så jag sa bara att om hon absolut måste maska så kan hon maska från slutet. Jag hade 400:ingar i mitt program för jag tänkte att jag skulle behöva lägga på 100m på alla de sammansatta för att vi skulle bli klara samtidigt. Så jäkla lurad, för Simpis har ju blivit ett monster i poolen. Jag kom nästan ikapp när vi simmade utan utrustning men så fort hon får på sig paddlar har jag inte en chans. Det fattades nästan 50 meter och jag fick korta av två av mina 400:ingar för att hon inte skulle hinna ta fram kaffetermosen. Helt plötsligt var alla de sammansatta varven gjorda. När vi kom till bensparksserien tänkte jag att jag måste gå på med lagom förhandlingsutrymme så jag föreslog att vi skulle göra ETT varv. "Ja, eller så gör vi två" sa Simpis och trasslade på sig fenorna. "För jag ska sluta tro att det inte går". Ja så sa hon. Hon ska sluta tro att det inte går. För det går ju. Alltid. Puss!

Tretusensexhundrafemtio meter senare:           

 
Resten av söndagen bestod av TVÅ besök till Valbo med Kalle. Så dumt att jag inte ens vill skriva om det. Alltså vi hade ett superduperjätteviktigt ärende som vi skulle uträtta. Jag hade planerat noga hur jag skulle få ihop det. Först åkte vi dock till Media Markt för att Meck ville kolla på ny telefon. Klämde och kände både länge och väl. Efter det var det superduperjätteviktiga ärendet helt bortblåst så vi åkte hem igen. Fast det kändes så väl att jag glömt något så kunde jag inte komma på vad det var. Tills jag kom på det ungefär klockan 17:15, alltså 45 minuter innan stängning. Men vi hann. Räcer-mazdan fick bekänna färg och färden gick kanske inte alltid helt lagligt men vi hann. Så jävla tankspridd att jag blir alldeles matt. Efter tre gånger samma helg känner jag att jag ungefär aldrig mer vill åka till Valbo.
 
Nu är det alldeles strax dags för BodyPump igen. Med Coolaste Bruden i Hoo. Och kanske också RPM med Simpis om jag får plats. Längtar.

Omstart, eller?

Det här med att vara sjuk och klen är inte min bästa grej. Är du symptomfri, gasa på som om ingenting hänt brukar vara min melodi. Kanske inte funkar alltid. Vi kan försöka minnas att jag hade noll aptit fram till söndag kväll. Alltså en hel veckas kämpande för varje liten kalori. Inte ens vätska åkte i problemfritt. När jag kom tillbaka till jobbet på fredagen så provade jag med kaffe. Det smakade illa och jag lämnade tre påbörjade koppar nästan orörda. Fattar ni? Jag älskar kaffe. Vattenautomaten kom jag knappt ihåg att den existerar. Och inte ens på svettspinningpasset på fredag kväll fattade kroppen att vi behöver fylla på. Då fattade den förvisso ingenting och det hade jag väl heller inte väntat mig. Jag satt där och jag cyklade men det var liksom inte mer. Så fort jag gjorde minsta ansats att ta i så sköt pulsen i höjden. Det var inte rimligt. Och inte roligt heller eftersom jag hade sett sååååå mycket fram emot det passet. Efteråt hade jag druckit en centimeter ur min flaska. Inte bra.

Så många fler centimeter blev det inte på lördag kväll heller när jag och Ida satt och la pussel och drack vin halva natten. Så himla mysigt. Men att det inte blev så himla mycket vin drucket pga djup koncentration kanske inte gjorde så mycket egentligen.

Nåväl. Omstarten. Jag cyklade ju som sagt halvtaffligt på fredag kväll. Eller nej. Heltaffligt. Men jag var där och jag fattade vad kroppen försökte säga. På lördagen blev det ingenting i träningsväg. Lite husjobb bara. Söndag förmiddag gjorde jag comeback i poolen. Faktiskt mycket längre ifrån katastrof än jag hade väntat mig. Jag gjorde inte någon monsterinsats men jag avverkade en lång pyramid med paddlar och dolme 1-5-1. Totalt 3400 meter inklusive insim och avbad. Mycket bra känsla men trött kropp. Kaffe och bra prat hos Maarit som AfterSwim. Våffla med mamma och husjobb hela eftermiddagen. Kände mig stark igen. Tillbaks!

Måndag, tisdag och onsdag har jag därför tränat som vanligt. Bodypump och RPM på måndagen. Simning och spinning på tisdagen. Och så en lång och mastig eftermiddagssimning igår. Ja, simningen igår var skitjobbig men fantastisk. Jag kände mig som en torped i poolen. Huvudserie enligt följande

12x50 F4 @60 + 12x25 lös/hård @35
50 löst
10x50 F4 @60 + 10x25 lös/hård @35
50 löst
8x50 F4 @60 + 8x25 lös/hård @35

Här var egentligen passet slut men jag hade feeling och äntligen fått sällskap av simpis i poolen så jag fortsatte

6x50 F4 @60 + 6x25 lös/hård @35
4x50 F4 @60 + 4x25 lös/hård @35
2x50 F4 @60 + 2x25 lös/hård @35

Totalt 4200 meter med insim och avbad. Med så himla bra känsla.

Imorse var magen paj igen. Dock känner jag mig inte sjuk och klen och febrig den här gången men det är jävla olustigt när allt bara rinner rakt igenom. Jag fattar väl att kroppen kanske vill säga att jag gick ut lite hårt. Unnar eller tvingar får vara osagt, men det blir vila idag. Jag hade tänkt göra mitt första gym på veckor. Jag hade tänkt göra min första löpning på veckor. Men va fan. Imorgon är en annan dag.

Tänker högt

Nej, det har givetvis inte undgått mig heller. #metoo. Ganska förskonad från det mesta tack och lov, men även om jag varit relativt förskonad så är jag ju inte helt verklighetsfrånvänd. Förhoppningsvis har jag inte bott under en sten heller. 

Jag tycker det är vidrigt att kulturen är som den är, men det gör mig ju tyvärr inte särskilt förvånad. Män håller varandra om ryggen och män skammar kvinnors upplevelser. Mest ledsen blir jag faktiskt ändå på andra kvinnor som skammar varandra. Sådana som ena sekunden skriver en hjärtskärande historia om att hon blivit utsatt för att nästa sekund ändå tvångsmässigt försvara det "oskyldiga småflirtandet" som något som hör livet till. Ett försvar som inte gör annat än förminskar någon annan. Hela syftet är väl att tjejer ska våga prata om det de utsatts för. Jag blir ledsen över att det finns de som måste misstänkliggöra andras sanningar eller anse sig ha tolkningsföreträde till vad som är ett övergrepp eller en kränkning. Bara sluta. Små som stora historier ska ut i ljuset för att vidden av problemet ska framträda. Det är helt oviktigt vad avsändaren hade för intention. Det är mottagarens upplevelse som spelar roll och det kan göra ont även om det inte var så det var tänkt. Var och en har rätt till sin egen upplevelse och ingen annan kan tillåtas sätta etikett på den. Det må finnas grader i helvetet med den som tycker att hon har varit utsatt för ett övergrepp, hon har varit utsatt för ett övergrepp. Det spelar ingen roll om du tycker att "ett nyp i rumpan inte är så farligt" så länge du inte är den som är nypt. Punkt. 

Även om jag själv inte direkt känt mig så utsatt att jag känner ett omedelbart behov av att ventilera en egen historia så kan jag ta del av andras med ett öppet sinne. Jag kan stärkas av den stora lavin av kvinnligt mod som forsar fram och plockar ut den ena rövhatten efter den andra i ljuset. Vi som inte själva berättar har en förbannad jäkla plikt att lyssna. Utan att döma och utan att ta plats. Lyssna och backa dem som vågar lyfta på sina hårt åtsittande lock för att låta sanningen pysa ut. Oavsett om du sedan väljer att betrakta händelsen som stor eller som liten.

Det förvånar mig förstås inte att det finns snubbar som måste kliva in och gorma "hallå jarå, jag är minsann inte sån" för att de får panik i ett forum som inte är för dem. Det gör mig matt, men jag blir återigen mer ledsen på de kvinnor som också måste kliva in och gorma och gasta om de "schyssta snubbarna" som ska kliva fram eller inte får glömmas bort. Vad fasen. Finns det någon risk att samhället skulle glömma bort de schyssta snubbarna bara för att de uppmanas att vara tysta och stå tillbaka en liten stund? 

Den som inte har en egen historia behöver inte kräva utrymme och ta över med annat tomsnack som springer patriarkatets ärenden. Alltså, tjejer behöver knappast använda den här kampanjen för att påskina att det finns bra snubbar. Det är klart som fan att det finns bra snubbar. Ingen tror något annat. Samhället vimlar av "bra snubbar" som tillåts ta utrymme och utöva makt i exakt alla situationer alltid. Utom den här. Vi behöver inte hjältehistorier från bra snubbar som stoppat övergrepp. Vi behöver inte snyfthistorier från snubbar som vill ha syndernas förlåtelse och tusentals likes för övergrepp de gjort och ångrat. Det vi behöver är att de bra snubbarna informerar mindre bra snubbar om hur man respekterar andra och hur man inte oombett får ta på eller kommentera andras kroppar. Och de kan sprida informationen i egna kanaler. Är det så svårt?   

 
Visa fler inlägg