Tisdagssimning
Jag ska hissa den där blöta sporten till skyarna ännu en gång. Varför? För att det är så himla himla himla roligt just nu. Och det känns så bra. Vartenda simtag känns bra. Jag hade verkligen laddat för passet idag. Faktiskt längtat till det sen jag klev ur bassängen i lördags. Jag älskar att jag längtar till nästa simning så fort jag är klar med ett pass. Det har aldrig någonsin hänt förut. Nu händer det varje gång. Nu hade jag till och med sett fram emot ett lite längre pass efter att de senaste gångerna nöjt mig med 45-50min och stannat nånstans kring 1800-2200m. Minst en timme och runt 3km var planen.
Det jag nästan gillar mest är att känslan av att jag verkligen verkligen vill till bassängen väger upp den ofantliga risken som tas att åka till simhallen på allmän tid. Det kan se ut precis hur som helst i bassängen. Folk i alla tänkbara tempon med noll trafikvett både över och under vattnet. Rotation eller rakbana? Högertrafik eller vänstertrafik? Särskilt svårt när det bara finns två banor avsatta för motionssimning. Pust. Men jag hade tur och det var helt tomt på motionsbanorna när jag kom. Det var bara att markera revir längs linan och ligga kvar där. Orubblig. Det gäller att visa för eventuella medresenärer att jag tar minst plats och är minst i vägen om jag slipper hålla på och rotera. Behövde dock aldrig stångas för att få behålla min halvmeter längs linan. Kanske tack vare ny och skrytig badmössa. Så skönt.
Jag tänkte att jag skulle ta den vanliga pyramiden och bygga ut den med 400 och 800. Helt plötsligt dubbelt så lång. Vid närmare eftertanke känns en pyramid lite mer pyramidig med de längsta sträckorna i ändarna och en smalare topp. Jag vände alltså på min pyramid och den blev 800-400-200-100-50-100-200-400-800 istället. 3050m lång. Bara frisim med paddlar. Dessförinnan hade jag betat av 200m insim. Planen från början var att vara nöjd där vid 3,2km men efter andra fyrahundringen dök det upp roligt sällskap i bassängen och känslan var asbra så jag ville fortsätta. Skarvade på passet med de obligatoriska 8*25 start 30 och avslutade sen med slösimning 150+200 frisim och 200 bröstsim för att nå den magiska fyrakilometersgränsen. Där hade det gått en timme och tjugofem minuter sen jag hoppade i. Den känslan, att lagom skakig kliva ur bassängen efter fyra kilometer. Jag älskar den. När är nästa pass?
Och den nya mössan. Jag kan inte bestämma mig för om jag skäms lite för den eller om den bara är fantastiskt rolig den också.
