Shopping

Jisses vad jag har spenderat stålars den senaste månaden. Det stannade visst inte vid två par springskor och en halv bil. Men alltså, jag lever ett himla billigt liv än så länge så det är inte som att det inte finns utrymme att sväva ut lite då och då. Oroa sig inte. Lyxfällan kommer inte att knacka på dörren för att baka ihop några dyra sms-lån. 


Först råkade jag få ett nyhetsbrev från Lane4 som vid närmare undersökning ledde till att jag hittade en måste-ha-baddräkt. Klick klick klick så låg den på hallgolvet. Och jag älskar den. 

Jag har hunnit testa den två gånger i poolen. Skärningen i höften är inte optimal, men färgen och spindlarna väger upp det. Igår morse hade jag en morgondejt med Maarit och brände av en serie med paddlar och snabba femtior. Grymt trött före passet men bra känsla efter. 


I morse åkte jag till badhuset lite på uppstuds. Skulle vidare till Falun och valde att simma när jag ändå skulle passera. Jag orkade inte hitta på ett pass så det blev 2x1000m med paddlar och dolme som blev dagens huvudserie. Helt okej känsla i dem också. Och blöt efteråt. 

Så vad hände i Falun? Jo men jag hade ju råkat snubbla över en annons på en fin liten tempocykel. Månadens överlägset största utgift, men ändå en mycket lägre utgift än att köpa den ny. Varför köper jag en tempocykel? Jo, vad jag tänker om mitt cyklande är att jag vill chansa på att jag kan lära mig att tycka om det. Om jag ska vara triathlet så vill jag prova att känna mig som en riktig triathlet. Hur ska jag veta vad jag tycker om jag aldrig provar? Jag hade måttat lite på Maarits likadana cykel i veckan och jag var på riktigt orolig för att den skulle vara på tok för stor. Nu gick det att skjuta ihop sadel och pinnar hur mycket som helst så jag hoppas att den blir bra. Lite för hög är den, så vi måste såga lite i sadelstolpen men det får Meckis lösa. 

Det blir spännande att se hur jag kommer överens med tempopinnarna och det nya sätter att växla. Jag lyckades i alla fall komma ner på pinnarna på min lilla provcykling så det finns ju hopp. Och tänk att jag fick en struthjälm på köpet. Bara den kommer att göra mig en kvart snabbare på cyklingen i Vansbro. 

Pappa

Igår fyllde min pappa 70 år. Jag har gjort mitt bästa för att förtränga att dagen närmade sig samtidigt som jag verkligen verkligen ville komma på en bra present. Hur ofta fyller man 70 liksom? Han har fått alla upptänkliga verktyg och apparater som finns av oss genom åren. Borrmaskiner och verktygslådor och högtryckstvättar. Det mesta blir stående på någon hylla i garaget. Och för att inte tala om alla miljarder reservdelar (inklusive jobb) till hans halvtaskiga och rostiga bilar som har blivit nödlösningar till både födelsedagar och jular. Meckis har lagat och lagat och lagat. Och svurit och svurit och svurit. Pappas nuvarande bil ville han helst elda upp. Och pappa kommer med nya försiktiga frågor och påståenden. "Nu lyser den och den lampan igen". "Nu låser sig bakhjulet igen". "Nu fungerar inte handbromsen igen". "Nu är det nog hål i avgasröret igen". Meckis har lagat och sett glad ut. För sån är han. Men tänk om vi skulle kunna hitta en bra bil som inte ruinerar oss som vi kan ge bort i 70-årspresent.

Detta har engagerat oss sen i lördags eftermiddag. Vi finkammade blocket på annonser i rätt prisklass och valde ut några objekt som vi åkte och tittade på. Måndag eftermiddag tog vi ledigt och åkte till Uppsala. Där fanns en fin Renault som fick följa med oss hem.

Om man vill göra paket av en bil så krävs det några meter snöre. Närmare bestämt ungefär 20 meter. Och det måste ju ha lite bredd för att inte se fånigt ut eller försvinna helt. Lösningen hette att vi köpte lite lakan och så fick vi ha syslöjd hemma i vardagsrummet på tisdag kväll. Vi klippte och vi skarvade och vi fick ihop 26 meter rött snöre. Det blev paket med rosett på taket och det blev en glad och aningen förvånad pappis. Kul.

 
Det blev middag på Gästis och avslutningsvis kaffe och tårta hemma hos oss. Jag hann inte träna något eftersom jobbdagen var helt kaos med möten ett-i-ett hela förmiddagen och så lite eftersläpande labb-jobb på eftermiddagen. Blev klar senare än tänkt med allt. Det kompenserar jag förhoppningsvis med bra ork idag. Lunchgym blir det. Och lite löpning eller simning i eftermiddag, beroende på var lusten landar. Mitt spinningpass idag är inställt pga anledning, men imorgon får jag cykla desto mer. Ser fram emot.   

Helg med vänner

Min kropp säger ibland till mig rätt tydligt att jag skulle behöva ta det lite piano med tränandet. Jag började känna mig lite rasslig på torsdag eftermiddag. Frös och kände mig klen men jag hade mitt spinningpass som vanligt. Pulsen reagerade med att gå i taket för ingenting och resten av kvällen låg jag och huttrade under en filt i soffan, övertygad om att jag skulle bli sjuk. Inte den roligaste av känslor. Jag blev inte sjuk och bestämde därför att trots allt köra det planerade passet som vikarierande fredagsfröken men det gick inte heller någe vidare. Som sagt. Kroppen säger till. Helgen innehöll därför en skön mix av ingenting och allting.

Till exempel började fredagskvällen med att jag fick meddelande om en lotterivinst. Hallå, kolla vad kul.

 
 
Åsimmet i Voxnan. Ni vet, myssimningen som börjar utanför min brorsas ytterdörr (typ..) i Edsbyn och sträcker sig sju kilometer nedströms den där lilla bäcken (nåja..) i Hälsingland. Det var loppet med högst mysfaktor förra säsongen och jag har sedan länge bestämt att jag ska göra det igen. Dock inte anmält mig. Nu behöver jag inte anmäla mig. Men du kan anmäla dig. Ja, gör det. Klick klick.
 
Lördagen innehöll en himla massa saker. Inklusive ingenting. Först låg jag i sängen, mentalt på väg till badhuset för simning. Fastnade och åt frukost länge länge. Sen var jag lika mentalt på väg ut på löpning, men kom ihåg att jag känt mig sjukissliten. Stannade i soffan och spelade sims istället. Varför inte? Senare fick jag ränna runt efter en plånbok som jag tydligen drällt omkring med på olämpliga ställen, och det ränderade i en kaffe hos mamma och en halv period ishockey innan vi var tvungna att åka vidare.
 
På lördag kväll var vi bjudna på middag hos Julia och Joel i Gävle.  En tjej som pluggade med oss i ett år och som nu bor i Sandviken kom också med sin sambo. Det var himla himla trevligt och så god mat och så snyggt. Jag längtar tills jag kan duka snyggt i ett snyggt vardagsrum och tills det går att bjuda hem folk på middag utan att ta ut trängselavgift. Mm. Mer middagar. Kan jag få flytta snart? 
 
 
Söndag så. Ännu en slö sovmorgon. Jag skulle springa långpass och jag skulle träffa Malin och Hanna (ÄNTLIGEN!!!) i Hofors för glasshäng. Orkade inte gå upp astidigt för att beta av löpningen så det blev ännu en lång förmiddag i soffan. Så skönt. Vid tolv åkte jag till Hofors och mötte upp brudarna. Vi gick till kiosken i solsken. När vi kom ut från kiosken haglade det. Fördel med att äta mjukglass i hagel är i alla fall att den inte smälter och rinner ur den otroligt underdimensionerade bägaren.
 
 
Efter en pratpromenad runt bruket åkte jag hem. Mötte Kalle i dörren och vi bestämde att jag hade två timmar till mitt förfogande innan vi skulle behöva hasta iväg på nästa grej. Fattade aldrig om det var inklusive dusch och ombyte eller inte. Jag insåg att jag fick sänka ambitionerna om 28km något, men på två timmar hinner jag åtminstone en halvmara om det flyter på lite och det gjorde det. Jag sprang faktiskt superbra, och jag stoppade klockan på 1:59:54. Rätt så jäkla nära två timmar va?
 
Det fantastiska med april är ju också att man får uppleva så himla många väder på två timmar. Jag tror bestämt att det hann hagla fem gånger medan jag var ute. Inte illa. Däremellan sken solen så att det kändes som att jag skulle smälta. Och så kom det en och annan storm så att jag höll på att blåsa i diket. Ja, det var spännande. Men alltså Nike-skorna. Jag tror bestämt att vi är bästiar. Jag tror bestämt att jag vågar ge mig ut på en riktig irreversibel långtur i dem nästa helg. Och sen att de är det snyggaste jag sett, det gör ju inte saken sämre.
 
Söndagskvällen och måndagseftermiddagen innehöll äventyr som ännu är lite hemliga. Måndagsbestyren gjorde att jag inte hann med någon bodypump som jag hade hoppats, men jag fick åtminstone cykla lite RPM. Jag hade svårt att fokusera och fatta vad det var tänkt att jag skulle göra men det var riktigt riktigt kul. Jag ska bara inte göra det så ofta så kan jag nog faktiskt gilla det. Så är det. Peace.
Visa fler inlägg