28 februari

Tjo! Jag hinner kanske flika in några ord om hur livet ligger till. Egentligen borde jag skriva handlingsplaner osv. Men ibland borde en andas ett par minuter också. Nu typ.

Helgen var solig och fin. I alla fall lördagen. Helt fantastisk var den. Jag sov som en stock och vaknade utvilad klockan åtta. Dock så pass utvilad att jag hade huvudvärken från helvetet exakt hela dagen. En annan historia. Mekanikern vaknade tidigt han också. Det händer aldrig. Kanske för att han skulle få hälsa på sin muminpratande moster med ännu mer muminpratande make som var på besök hos svärisarna över helgen. Vi började där, med smörgåstårta till frukost och kackel och surr i någon timme. Sen åkte vi till Årsunda på Speed Weekend. Perfekt dag att spendera på en is. Allehanda fordon sa brum brum brum och Meckis var som ett barn på julafton när puls-jetar och jet-sparkar och svävare och den ena doningen fulare än den andra for fram. Jag fotade bara oss. Det räckte väl. Kortvasan-mössan fick vara med. Tänk att det har gått ett år sen den där missildagen i Moraskogen som fortfarande får mig att tro att jag KAN åka längdskidor.

Söndagen började jag med långpass i poolen. Mina simpass indelas lämpligen i kategorierna "Sara vill simma" och "Sara vill inte simma". Det här platsade i den första kategorin. Jag ville verkligen till poolen och jag ville verkligen göra ett bra pass. Då gör jag det. Efter ett insim i vanligt stuk brände jag av en tredelad huvudserie med först 1000m distans med paddlar, sen 10x100 tröskel @2:00 och slutligen en fartleksstege med 400-300-200-100 där sista längden i varje fjärdedel skulle vara hård. Alltså, på 400 blev det var fjärde längd och på 100 blev det varje längd. Ni fattar. Efter 4300m var jag färdig för slakt. Åkte hem till mamma och pappa och såg en händelserik sprintstafett och fick våffla. Just som perfekt.
 
Mamma och jag fortsatte söndagen med shoppingdejt. Jag fick ett par jeans i födelsedagspresent men jag hade gett strikta order om att jag ville vara med och prova. Nästa träningspass utfördes alltså i provhytten på Jeansbolaget. Och när jag väl bestämt vilka jag ville ha var jag tvungen att prova några gånger till för att komma fram till om jag skulle ha den mindre eller den större storleken. Pust. Till slut följde två par med hem och vi avslutade med att göra dem lite trängre genom att fylla ut systemet med lite cheesecake.
 
Min arbetsdag på måndagen bestod av en timmes intervju i Stockholm. Plus bilresa dit och bilresa hem. Värd dag. När vi inte skulle åka förrän vid elva passade jag på att slöjogga lite i snövädret på förmiddagen. Nytt pannband hade jag införskaffat också. Och förhoppningsvis kanske det byggde lite nytt pannben. Benen var i alla fall pigga och glada trots att underlaget var sådär.
 
Idag är det 28 februari och på dagen fem år sedan mormor dog. Fina lilla tant. Jag är så glad för de 22 år och 4 dagar som jag fick ha dig i mitt liv. Tänk vad mycket jag skulle vilja visa och berätta för dig. Tänk vad mycket jag har åstadkommit som jag tror att du skulle vara stolt över. Jag hoppas att vi ses någonstans. Någon gång. Jag saknar dig lika mycket varje dag.
 
Glad tisdag vänner. Semmeldag och allt. Jag har firat med morgonsim och semmeltårta. Kommer att fortsätta firandet med ännu mer semmeltårta. Rakt ner i benen. De ska jobba som små illrar på spinningcykeln ikväll. Looking forward!

After Work

Jag är inte så vidskepligt lagd. Tror inte att det betyder särskilt mycket otur om jag lägger nycklarna på bordet eller går under en stege (hur ofta man nu gör det) eller ser en svart katt och så. Menar, mamma och pappa har ju haft svarta katter i hela mitt liv. Jag har inte heller särskilt mycket ritualer för mig. Inga turtrosor på mina lopp. Inget beteendemönster som måste utföras i en specifik ordning för att jag ska kunna prestera. Fast jo, badmössor med olika mönster på sidorna sätter jag alltid åt samma håll. Tror jag. Förut gjorde jag det i alla fall. Men jag trodde nog inte att det skulle betyda särskilt mycket otur att jag ur den groteska högen av icke undanstökad tvätt lyckades lirka fram två högerstrumpor till fredagens packning. Men onekligen var det lite jobbigt att ge sig iväg med dessa förutsättningar.

 
Jo jag valde att jogga efter jobbet. Solen sken, temperaturen var perfekt och hjärnan fullständigt fredagsmosig. Jag lämnade bilen på parkeringen utanför kontoret och joggade iväg runt rönningsvreten. Mitt nya påhitt är att lämna Garmin hemma när jag inte känner för att känna någon press. Jag kan inte låta bli att titta på den och jag kan inte låta bli att tycka att jag springer för långsamt. Eller snarare tycker jag att det långsamma tempot är orimligt jobbigt för att gå så långsamt. Jag plågar mig själv med tankar om att jag borde vara snabbare med den ansträngning som det ändå är att lubba fram just nu. Det känns allt annat än lätt och snabbt med alla kläder, med stela skor och med knöligt underlag. En knölig hetshjärna på det gör inte saken bättre. Om jag inte har någon klocka kan jag njuta på ett annat sätt, bara av att vara ute och andas utan krav på prestation. Njuta av att jag faktiskt springer och låter känslan styra. Än så länge ska det här bara göras. Det ska göras med annan behållning än resultat och prestationer.    
 
Dock måste jag få veta efteråt. Jag måste bokföra. En löpning som saknar tid och distans har ju liksom aldrig hänt. Men om jag ändå vill lyssna på musik och har telefonen med kan jag mäta distansen med funbeat direkt. Dock måste jag ju då mixtra lite med tiden om jag kostar på mig ett fotostopp med en kanal i magiskt skymningsljus. Nu råkade det emellertid hampa sig så att funbeat hade stoppat min mätning efter 1,5 kilometer. Hemska tanke. Är det helt sabbat då? Äh. Tiden fick jag ju genom att starttiden sparats och genom att titta på klockan när jag var klar. Sträckan fick jag gissa. Jag gissade på 12,5 km. Sen lät jag eniro ta reda på sanningen åt mig. Inte så tokigt gissat.
 
Oturen då? Jo. När jag kom tillbaka till kontoret skulle jag gå in och dricka vatten samt skriva ut ett papper som jag hade glömt. Larmkoden funkade inte. Alternativt blev den fel. Två gånger. Till slut brölade inbrottslarmet i hela huset. Som tur var funkade koden på tredje försöket och jag lyckades stänga av det. Dock kom det illa kvickt en säkerhetstjänstsnubbe som suckade skapligt åt mina försök att förklara mig. Vad gör jag ens på kontoret i svettiga springkläder klockan fem en fredag? Bra fråga! Aldrig mer i två högerstrumpor åtminstone.

Mer om min födelsedag

Well. En tom halvtimme mellan två möten. Tar tillfället i akt att berätta lite mer om min gårdag. 

Mina kalas på aerostep blev tyvärr kanske inte så välbesökta som jag hade hoppats. Tre deltagare på efit och bara två på spinning. Lite deppigt. Men efit-passet var ändå riktigt bra. Jag körde EMOM-passet igen. Every Minute On the Minute. Den här gången 12 tunga marklyft, 12 burpees, 12 thrusters, 12 jumping jacks på låda samt en minut planka. Fyra varv. Jag svär. Jag mådde illa på riktigt. Vet inte varför det var så himla jobbigt. Eller det ska vara jobbigt. Men det var brutalt. På spinningen hann vi trampa i fem minuter innan pulssystemet packade ihop. Startade om och startade om men till slut fick vi trampa utan. Eller, mätarna rörde sig trots att hela skärmen upptogs av ett felmeddelande så kanske funkade det ändå. Trist hur som helst. Två deltagare och teknikstrul gjorde mig inte precis till övertaggad fröken.

Efter passet duschade jag och skulle göra en piff light med plattång och grejer. Då slutade även hårblåsen att fungera. Det var tydligen inte min dag. Med röda utslag av teknikallergi över exakt hela kroppen gick jag till bergsmannen 100% opiff. Men jag fick mat i alla fall. Grymt god sådan.

 
Efter maten kaffe och kladdkaka hemma hos mamma och pappa. Och några tappra försök att charma denne unge herre
 
Lite paket fick jag också. Hade gett både mamma och sambon delvis samma presentinstruktioner. Jag hade tipsat dem båda i förbifarten om att det finns mycket snyggt på stronger. Båda två hade tydligen snappat upp just detta med resultat enligt nedan. Fyra (!!) sport-bh och matchande tights till en av dem. Hur snygg kommer jag inte vara på sommarens linnelösa löpturer? Ja, ge mig sommarens linnelösa löpturer nu nu nu!!! Men fram tills dess ska jag nog lägga någon minut på att putsa spegeln... 

Det blev aningen sent i säng igår, innan jag hade manekengat i alla fyra bh:arna och allt det där. Vibblade fram och tillbaka om jag skulle satsa på morgonsim eller inte. Hur det än blev så ställde jag klocka men jag kunde inte somna. Snurrade och snurrade och snurrade och till slut bestämde jag mig för att skita i sim. Glömde dock att ställa om larmet så jag blev ju ändå väckt tidigt. Då vet jag att jag får dåligt samvete om jag ligger kvar i sängen och jag kommer därav inte att kunna somna om. Så jag gick upp och jag åkte till poolen i alla fall. Tänkte väl säkert att om jag får till ett simpass i helgen så kommer det passet att bli avsevärt mycket bättre om jag även blöter upp mig lite på fredagen. Sagt och gjort. Blöt blev jag, men inte särskilt mycket mer. Jag låg i blöt i en halvtimme lite drygt, men hur gärna jag än ville vilja så ville jag inte. Inte tillräckligt mycket för att göra något vettigt. Ni fattar. En komma sex kilometer simning och nästan lika lång bastustund till loggboken denna morgon. Imponerande.
 
Vad för eftermiddagen då? Inte bestämt riktigt om jag ska smita lite tidigt från jobbet och jogga i solen eller om jag ska snygg-gymma i nya tights. Ännu någon minut kvar att ta beslut. På återseende.  
Visa fler inlägg