Keywords
Eller kanske K-words. Klar sikt, kakel, kant och klorlukt. Fyra ting som jag idag kunde konstatera att jag verkligen njuter av och som saknas i ett liv utan bassängsimning. Jag kanske är lite mätt på grumliga sjöar, att inte se ens en halvmeter framåt, den ständiga oron att slå i något över eller under vattnet och känslan av en tjock partikelbeläggning över hela kroppen när det är färdigsimmat.
Jag ser fram emot en bassängsäsong nu. Få sprinta snabba tjugofemmor med starttid. En Westerstrandsklocka på väggen som håller koll på intervaller av allehanda längd. Jag vill voltvända och skjuta ifrån, undervattenskicka och sparka igång. Simma fenben med platta. Kunna borra ned huvudet och slippa navigeringskrångel. Många pass, långa pass, dryga pass, hårda pass, morgonpass, kompispass och pass med Gävletriathleterna. Det ska bli så himla himla skoj! Pool is cool!
Idag hängde jag på Snabbanan igen. Harvade runt lite bland raderna i ännu ett riktigt bra och omväxlande pass. Tung i kroppen och lite jobbigt kliande hals, men tvåtusenniohundra meter senare kändes det riktigt bra. Jag hann inte riktigt färdigt. Jag la till 200m skovel och teknik efter insimmet, sen fick jag avbryta mitt i benserien eftersom tiden inte räckte till idag heller. Och skulle någon undra så fixar jag såklart inte start 1:30 på hundringarna. Två minuter fick det bli.
Helt plötsligt dök det upp en massa kids i poolen. Jäpp. Simfrökensäsongen är också officiellt startad. Blandade känslor inför det också. Jag vet inte hur mycket det egentligen ger mig. Jag hoppas att det ska kännas bättre bara de kommer igång. Det var lite gnissligt och trögstartat och ovilligt i flocken idag. Men men. Jag lär väl bita ihop och ge dem några gånger innan jag börjar gaffla om vilja och driv och att jag faktiskt inte tänker varken dalta eller tjata. Näpp.
