Vila - prestera

På tisdagen var det kvalitetsvila för hela slanten. En gång per år åker Kalle och jag med min mamma till en liten havsvik utanför Skutskär för att meta abborre. Den dagen var då. Det är så himla mysigt och avslappnande att bara sitta och titta på ett guppande flöte. Det finns liksom inte så mycket att bekymra sig om just då. Ibland sjunker flötet och då kanske kanske kanske det sitter en liten fisk i andra änden. Eller en stor om en har tur. Jag tyckte den här var stor. Den vägde 150 gram. Fånigt ju. 


Om man har lite mindre tur kanske det sitter en svan på kroken. Det vore lite jobbigare. Tur att det inte har hänt. Men gulligt med en hel liten familj.


Det blev fiske hela eftermiddagen, utöver en liten halvtimme eller så när himlen öppnade sig för spöregn, blixt och dunder. Då satt vi ihoppackade under en uppochnervänd eka medan det värsta drog förbi. Det hade sin charm det med. Sen klarnade det upp igen och vi grillade hamburgare och fiskade lite till.

Senare på kvällen rullade Kalle och jag iväg med husbilen för att hitta lämplig plats för både bad och övernattning. Vi hamnade på Rullsands camping till en magiskt vykortsvacker solnedgång. På riktigt, det gjorde ont i ögonen



Och ännu en gång hade jag fått mekarn att knöla in min cykel och dess tillbehör i husbilen. Denna gång för att jag hade styrt en cykeldejt i storstan när jag ändå var i närheten. Jag mötte upp Camilla och Sara vid Hagaström igårmorse och cyklade med dem via Hagsta till en mack i Ockelbo där vi åt korv.


Sen vidare till Järbo och Sandviken. På listan över saker som det är värt att cykla tio mil för kommer den här glassen ganska högt. 

Det var ännu en supercykling. Lugnt tempo och bra känsla genom hela passet. Tack för det brudar, det gjorde vi alldeles utmärkt.

Efter donken-stoppet lämnade jag brudarna och svängde hemåt mot bondeland. Jag hade väl kanske cyklat 200m när jag hörde att det kom en cyklist bakifrån. En sekund senare "men hej Sara, är du här". Det var Matej, som hade ägnat dagen åt att cykla från Engelsfors till Gävle och nu var på väg tillbaka igen. Timing. Hade jag varit på McDonald's i en minut till hade jag missat honom men nu fick jag sällskap sista biten också. Eller, till Tegelbruket åtminstone. Tolv mil till loggboken och många timmar till må-bra-kontot.

Sammanfattning av en helt galen cykelvecka. Helt galen. Trettioåtta mil på sadeln. Har jag gjort det här helt frivilligt? Jamen det har jag ju.

Nu är det bara dags att väcka springbenen igen. Testade 16 km imorse men det är dåligt självförtroende i det där nu. Det kändes motigt och jobbigt trots att luften var sval med ett skönt litet småregnande. Är det inte det ena så är det det andra. Å andra sidan vet jag att jag inte är någon morgonlöpare av rang. Det känns alltid bättre att springa på eftermiddagen. Och kanske de dagar när jag inte har cyklat tolv mil dagen innan och dessutom har lite vätskeminus redan från början. Nya tag. I Jämtland imorgon. För nu rullar husbilen norrut igen. Hepp! 

Långcyklarn

Jo men lite såhär nöjd är jag faktiskt just nu.

Jag har haft semester i tolv dagar och under dessa har jag cyklat inte mindre än 63 + 53 + 57 + 25 + 26 + 84 + 124 = 432 kilometer. Snabb matte. Kan ha blivit fel. Men över fyrtio mil kan vi väl enas om. Ungefär sexton timmar. Det är galet. Och det är faktiskt nästan så att jag tycker att det är lite kul att cykla just nu. 

Efter det där förvirrade inlägget om livet efter IM så bestämde jag mig för att det faktiskt bara är upp till mig vad jag ska göra med den här cyklingen. Deppa ihop och tycka att allt suger eller bara försöka ta ner förväntningarna lite. Jag gör inte 28-29-30 km/h när jag ensamcyklar men vem måste bry sig om det? Det kan väl vara okej att det går i 24-25-26 bara det går. Jag ska cykla 18 mil helt själv den där dagen. Ingen draghjälp. Ingen fikakompis. Ingen som tycker att jag är långsam. Ingen att stressas av. Ingen att prata med. Jag måste kunna förbereda mig lite ensam också. Och skita i klockan. Eller hur långt eller snabbt eller brett eller högt andra cyklar när de cyklar. Jag måste hitta ett sätt att cykla på som gör att jag finner själva cyklandet uthärdligt. Helst mer än uthärdligt. Jag tänkte att om jag snittar en cykeltimme minst varannan dag den här semestern så duger det. Frekvensen och kontinuiteten är prio men gärna två timmar på sadeln åt gången och ännu hellre utan att kliva av. 

Jag började med tre precis sådana rundor. Varannan dag, ensam och två timmar så non stop jag kunde. När vi var borta med husbilen valde jag att nöja mig med en timme. Jag skulle cykla mest bara för att ha petat på cykeln. Bara för att göra det till vana. Nu är vi hemma och vänder och jag har avsatt tre dagar för långpass. Ett löp på lördagen och sen två cykel. Igår och idag. Igår var jag ensam. Hur gör man det? 

Jag tänkte att jag måste försöka se cyklandet som en universitetstenta. Det har jag gjort så många så det vet jag hur det är. En halv kvadratmeter att breda ut sig på, bara omgiven av sina egna tankar, försöker prestera så gott det går utifrån gällande förutsättningar, säger inte en bokstav till någon och fikar medhavda snickers i uppemot fem timmar. Bara sitter där och gör det som ska göras. Trampa på. Pinne för pinne. Streck för streck. Kilometer för kilometer. Upp och ner och hit och dit. Gammelstilla passerade. Österfärnebo likaså. En liten bergsbestigning till Horndal och sedan lätt rull hem på 68:an. Det tog tre timmar och tio minuter. En av de kortare tentor jag skrivit. Men fasen en femma.

Idag tog det längre tid men då var det också lite mer av ett grupparbete. Idag hade jag sällskap av Maarit och Anders. Efter 30 mil ensamcykling hade jag en riktigt jobbig känsla inför mötet med mina cykelkompisar. Det kändes som att jag skulle sinka dem totalt. Jag vet ju att de är supercyklisar och nu har jag vant mig vid att myscykla snigelsakta för mig själv. Det gick dock bra. Vi höll mestadels ett väldigt behagligt tempo och jag kunde snäppa upp lite när kompisarna höjde farten. Klockan 8 rullade vi iväg från Hofors och de tre milen därifrån till Gammelstilla gick nog snabbare än de någonsin gjort. 

Vi hade siktet inställt på ett fik efter vägen som tyvärr var stängt. Vinnersjö. Kolla upp det stället. Jag ska absolut besöka det igen när det är öppet. Istället blev det en totalt osexig vaniljmunk och en cola på en icaparkering i Hedesunda. Kompisarna ser rätt laid back ut.

Det var halvvägs ungefär. Efter det stånkade vi vidare till Främlingshem och Årsunda där vi tog lunchstopp på Strandbaden. Kände lite att det hade funnits aningen vettigare saker att göra just där just då. Det var ju bara trettio grader varmt. Alla ska bada. Om en inte väljer att cykla istället.

Sen så. Transportsträcka tillbaka till Hofors längs E16. Alltså, avsluta med först en mastodontisk backe uppför och sen en mastodontisk backe utför. Det är inte rimligt att cykla i 55km/h vilket var min toppfart där idag. Och då är jag ändå sjukt mycket långsammare än kompisarna. Självmord. Men uppförsbackebenen funkade topp idag. Och pulsen var låg och nacken uthärdlig. Jag hade mycket ondare och var mycket tröttare igår. Idag kändes det mesta alldeles strålande. 

Nu har jag ett långt cykelpass kvar i kalendern den här veckan. Sen måste jag lägga allt krut på att få ordning på löpningen igen. Förhoppningsvis ger det sig lite när det inte längre är trehundra grader varmt ute. Hoppas. 

Tour de Hälsingland part 2

Yes, husbilen har rullat genom grannlandskapet i ett par dagar men står nu återigen på sin plats vid garaget hemma i byn. Vi mellanlandar hemma över helgen för att ladda om. Och för att jag ska kunna avverka ett par långpass i lugn och ro utan att vara väntad på och utan att komma bort någonstans. Mer om det sen.

Från Edsbyn åkte vi via en grekrestaurang i Bollnäs vidare norrut mot Järvsö. En mil utanför svängde vi av riksvägen lite på måfå och stannade till vid Ljusnans strand. det var ett ställe så fint att jag inte riktigt vet vad jag ska sätta för ord på det.


Hyfsad tidig uppstigning till fantastiskt väder och fantastiska vyer


Efter frukost och lite bokchill tog jag mig faktiskt iväg på en morgoncykling. Jag hade inbillat mig att vägen vi kommit på var ganska platt, men det var just inbillning. Backe upp och backe ner och inte mycket att skriva hem om. Jag cyklade i en halvtimme och sen vände jag. En en timme på sadeln är en timme på sadeln och alla sådana timmar måste räknas just nu. 

Dusch i sjön och sen vidare till Järvzoo. Jag hade aldrig varit där men det var trevligt. Dock supervärme så alla djur låg ju bara och flämtade i skuggan. Utom björnarna som gick helt banans i en liten pool. Smarta creatures. Alla ska bada.

Efter den nätta promenaden runt djurparken for vi vidare ut till kusten. Hängde en stund vid ett havsbad i Hudiksvall innan vi köpte picnicmiddag och åkte vidare. Vi ville ju hitta ett liknande superställe att stanna på så det blev lite irra innan vi hittade något som levde upp till förväntningarna. Njutånger båthamn. Ännu ett ställe som bara finns utan att någon knappt vet om det.


Även fredagen började med en kort cykeltur av ungefär samma kaliber. Sen lite bokhäng innan vi rullade vidare

Nästa anhalt Skärså. Lunch på Albertina 


Och lite strosande runt bland de röda små stugorna. 

Sen åkte vi hem till Farbror Kurts 65-årskalas som tyvärr började med en kattbegravning.

Men fortsatte med kubbspel och god mat.

Hemma och stupade i säng runt 23. Imorse stod klockan på tiiiiidigt för att jag skulle få till ett långpass i springskorna innan den värsta hettan slår till. Jag sprang iväg 7:45 men det var redan extremt varmt. Därav blev det nog min långsammaste halvmara någonsin och det var inte någon superkul runda. Men bråka med huvudet i två timmar står ganska högt på listan över saker att träna på. Bra gjort.

Visa fler inlägg