Vila - prestera
På tisdagen var det kvalitetsvila för hela slanten. En gång per år åker Kalle och jag med min mamma till en liten havsvik utanför Skutskär för att meta abborre. Den dagen var då. Det är så himla mysigt och avslappnande att bara sitta och titta på ett guppande flöte. Det finns liksom inte så mycket att bekymra sig om just då. Ibland sjunker flötet och då kanske kanske kanske det sitter en liten fisk i andra änden. Eller en stor om en har tur. Jag tyckte den här var stor. Den vägde 150 gram. Fånigt ju.
Om man har lite mindre tur kanske det sitter en svan på kroken. Det vore lite jobbigare. Tur att det inte har hänt. Men gulligt med en hel liten familj.
Det blev fiske hela eftermiddagen, utöver en liten halvtimme eller så när himlen öppnade sig för spöregn, blixt och dunder. Då satt vi ihoppackade under en uppochnervänd eka medan det värsta drog förbi. Det hade sin charm det med. Sen klarnade det upp igen och vi grillade hamburgare och fiskade lite till.
Senare på kvällen rullade Kalle och jag iväg med husbilen för att hitta lämplig plats för både bad och övernattning. Vi hamnade på Rullsands camping till en magiskt vykortsvacker solnedgång. På riktigt, det gjorde ont i ögonen
Och ännu en gång hade jag fått mekarn att knöla in min cykel och dess tillbehör i husbilen. Denna gång för att jag hade styrt en cykeldejt i storstan när jag ändå var i närheten. Jag mötte upp Camilla och Sara vid Hagaström igårmorse och cyklade med dem via Hagsta till en mack i Ockelbo där vi åt korv.
Sen vidare till Järbo och Sandviken. På listan över saker som det är värt att cykla tio mil för kommer den här glassen ganska högt.
Det var ännu en supercykling. Lugnt tempo och bra känsla genom hela passet. Tack för det brudar, det gjorde vi alldeles utmärkt.
Efter donken-stoppet lämnade jag brudarna och svängde hemåt mot bondeland. Jag hade väl kanske cyklat 200m när jag hörde att det kom en cyklist bakifrån. En sekund senare "men hej Sara, är du här". Det var Matej, som hade ägnat dagen åt att cykla från Engelsfors till Gävle och nu var på väg tillbaka igen. Timing. Hade jag varit på McDonald's i en minut till hade jag missat honom men nu fick jag sällskap sista biten också. Eller, till Tegelbruket åtminstone. Tolv mil till loggboken och många timmar till må-bra-kontot.
Sammanfattning av en helt galen cykelvecka. Helt galen. Trettioåtta mil på sadeln. Har jag gjort det här helt frivilligt? Jamen det har jag ju.
Nu är det bara dags att väcka springbenen igen. Testade 16 km imorse men det är dåligt självförtroende i det där nu. Det kändes motigt och jobbigt trots att luften var sval med ett skönt litet småregnande. Är det inte det ena så är det det andra. Å andra sidan vet jag att jag inte är någon morgonlöpare av rang. Det känns alltid bättre att springa på eftermiddagen. Och kanske de dagar när jag inte har cyklat tolv mil dagen innan och dessutom har lite vätskeminus redan från början. Nya tag. I Jämtland imorgon. För nu rullar husbilen norrut igen. Hepp!