Vad som ger mig energi

Bloggbevakning skrev häromdagen ett inlägg som reflektion på någon annans syn på introverta vs extroverta individer. Jag kände som många andra att inlägget inte var riktigt rättvist. Det är inte så enkelt som att introvert är samma sak som att vara blyg och tyst. Många introverta personer svarade bra och alla kommentarerna här nedan hade kunnat vara skrivna av mig.
 
Jag behöver inte upprepa det som står i egna ord för allt är sant och det är precis så det är för mig också. Jag är ofta tyst i sociala sammanhang men det handlar inte om att jag är blyg. Jag kan också hålla låda och prata på om ditten och datten med både Kreti och Pleti men det ÄR jobbigt för mig. Och jag blir TRÖTT av det. Jag har svårt att relatera till uttrycket "omge dig med människor som ger energi" för det finns otroligt få personer som inte tar min energi. Hur fantastiskt mycket jag än tycker om dem och älskar att umgås med dem så tar det oftast min energi. Och jag behöver reloada lite själv efteråt. Kanske finns det bara en person i hela världen som inte tar min energi. En enda person i världen som det på inget enda vis är lite ansträngade att umgås med. Dygnet runt i all oändlighet. Så här nöjd är han när han får åka fräsig gubbmoppe till vår lunchdejt.
 
 
Jag behöver som sagt ofta reloada lite ensam och det finns många sätt att göra det på. Exempelvis med en kort men varm räcertur i en totalt vindstilla onsdagskväll. Blåsa fram på högsta växeln och blå puls i en timme och bara liksom andas.   
 
Eller en sån här kvällssimning i en ljummen och spegelblank sjö där jag får glida fram helt ljudlöst och möta solen i varje andetag. Det enda jobbiga med detta är att jag inte är helt orädd. Jag kan inte riktigt slappna av från skräcken att jag ska råka se något jag inte vill se eller att jag ska gripas av panik långt ifrån land. Men jag jobbar på det och det går bättre och bättre.
 
Att jogga hem från jobbet på mestadels bilfria vägar och få ta kisspaus i ett hav av vitsippor var också en energigivande hit.
 
Och att några kilometer senare hitta glada och nyfikna kossor att posera med gjorde inte saken sämre.
 
En träningsfri fredag med somriga jordgubbsdrinkar på balkongen. Frestar det så är recept för två glas enligt följande:
 
* Ett paket (225 g) frysta jordgubbar
* 1dl bacardi rom
* Saften från 1 lime
* 2 tsk socker (kan säkert uteslutas...)
* Ca en halv flaska (33cl) Vikbro cider röd rabarber för att få lite bubblor (och för att jag inte hade någon is att krossa...) 
 
 
Lördagens propagandacykling med bästa tri-brudarna var också i en klass för sig. Jag hängde räcern bakpå bilen och brummade in till storstan. Upplagd för elva soliga mil på cykel med Marre och Camillorna. Vi startade i Hagaström och cyklade till Ockelbo via gamla E4:an från Gävle och sen tillbaka via Högbo och Valbo. Så fin runda. Kul att cykla på helt nya vägar. Nästan. Jag kände mig helt vansinnigt stark och hade faktiskt kunnat cykla för evigt. Å dessa tjejor är rätt bra på det där med att ge energi ändå. 
 
Söndagen innehöll årets första dopp utan gummi. Mamma och jag. Först gjorde vi en städinsats tillsammans med en granne och krattade badstranden ren från gammal vass och snusk och sen var det läge att hoppa i. Kan vi påminna oss själva om att det var 20 maj och att det är det tidigaste jag någonsin badat. Trots att vi hade en vinter som vi aldrig trodde att vi skulle bli av med. Kan vi påminna oss själva om att det låg is (alltså IS!!) på sjön fram till 28:e april. Nu är det 19 alldeles fantastiska grader i min Drömsjö och fullt badbart. Naturens under.  
 
Och mamma serverade nybakt och varm rabarberpaj med vaniljglass bredvid ett blommande äppelträd när vi hade badat klart. Så fint. Och så avslappnande med allt humlesurr. Jobba jobba jobba så att jag får massvis med äppelmos i höst. Kämpa!
 
Avslutade söndagen med två och en halv kilometer stökigt vågsim i lånad våtdräkt medan halva byns alla starka karlar stånkade med att lägga i bryggorna vid badplatsen. Det här är Camillas Colting-dräkt. Min jakt på den perfekta dräkten D fortsätter. Stor potential i denna. Jättemjuk och skön i axlarna. Innan Vansbro 10km ska jag ha hittat rätt i våtdräktsdjungeln på riktigt. Det finns hopp.
 
Och så fick den nya veckan inledas med en pigg men långsam sjua på måndagmorgonen. Med fåglarna kvittrande i örat och näbben fylld med gödseldoft. Ända tills jag kom till denna maffiga syrenbuske. Vem håller inte med om att andra halvan av maj, med ljusa morgnar och när allting blommar, är den bästa årstiden? Just syrenen är min favvo. Stoppa tiden!
 
Idag ska jag nyttja solen med ännu mer utesim. Denna gång i Faluns ute-50:a. Som jag har längtat!

Högsommar eller hög på sommar

Våren tenderar att stressa mig. Den här viljan att ta vara på varje sekund av ljus efter ett långt mörker. Alla förväntningar som byggs upp om vad en vill göra och uppleva och hinna med. Tempot runt omkring som höjs när alla studsar ur sina vinteriden med full energi. Spring, cykla, ha picnic, bada, drick bubbel, älska, umgås, skratta, fika, cykla mer. Njut! Lev för fan! Drömmen att få mycket saker att hända och samtidigt verkligen verkligen verkligen njuta är en stress för mig. Även fast jag verkligen gillar allt och jag vill massor. Det är inget fel på min vilja. Jag vill alltid vara med på allt och jag är livrädd att bli ensam och exkluderad. Det som stressar är rädslan att jag ändå inte ska lyckas driva mig själv till att ta mig för med saker. Att jag inte ska ta tillvara på den tid jag har och uppskatta dem jag älskar. Att jag ändå ska exkludera mig och fastna sittandes på röven medan tiden går. Rädslan är att vara passiv och göra ingenting i skuggan av allt medan solen och ljuset och alla driftiga människor bara springer förbi. Eftersom som sitta still och göra ingenting är det absolut enklaste för en blå-grön introvert passiv person. Som jag.
 
Den här helgen har dock innehållit exakt allt som jag ville att den skulle innehålla. Egentligen vill jag inte lägga någon ordning på bilderna. För att ordningen egentligen inte spelar någon roll. Varje enskild händelse kommer sparas i ett separat litet fack i mitt hjärta. Men eftersom kronologi ändå uppskattas av min hjärna så gör vi så.
 
Fredag. Halvledig ty klämdag. Jag jobbade hemma på balkongen i några timmar och for sen hem till mamma på lyxig sommarfika.
 
När jag satt där och tomscrollade i telefonen så såg jag en insta-post om ett barn som badat i Storgösken. Vid badplatsen vid mamma och pappa. Barn är förstås hundra procent opålitliga i badfrågan, men någonstans så tänker jag att de ändå har någon form av känsel. Fick för mig att jag i alla fall skulle knata iväg och mäta temperaturen. Jootack, 14 grader. Men alltså. Det är inte kallare än vad det var när jag gjorde min absoluta OW-premiär för ett antal år sedan. Då uppmättes 11 grader när vi slängde oss i. Detta är ju peanuts. Det måste gå.
 
Naturen är väl häftig ändå. För två veckor sedan låg här is. Is. Nu badar jag. Ute. 11:e maj. Hem och hämta nya våtdräkten. Så stora förhoppningar att den skulle vara mitt bästa köp någonsin. Jag hade inte ens provat den. Tjejen som hade den innan hade uppgett sig själv som 164 cm och 60 kg. Liiiite längre än jag till typ samma vikt. Det måste vara perfekt. Kände dock direkt när jag skulle få upp den över rumpan att det var trångt. Jättetrångt. Men den riktiga svårigheten kom först när jag konstaterade att dragkedjan stängdes uppifrån. Vad är det för himla skämt. Jag kunde inte få ihop den själv. Kunde inte. Svettades fontäner men det gick inte. Mamma var med som badvakt. Hon fick kämpa rejält men till slut gick den igen. Men trångt trångt trångt. Såå ledset.
 
 
Det var svinigt kallt om händer och öron, men jag simmade fram och tillbaka nära stranden i tio minuter. Sen var åskan lite för nära så jag fick ge upp. Strypkänsla till tusen. Inte alls den flexibilitet i axlarna som jag hade hoppats på. Varför kan det inte bara bli bra? Troligen för att även denna dräkt är alldeles för liten. Jag lurar mig av storlekstabellerna för att jag är så kort. Och troligen väger jag mycket mer än vad jag tror. Om inte förr så ska jag verkligen leta på någonstans där jag kan prova våtdräkter i samband med att jag åker till Stockholm för maran. Jag vill hitta något som funkar på riktigt. 
 
 
Fredag kväll innehöll tjejmiddag med bubbel och spel.
 
Och på lördag morgon sprang jag 2:40 långpass med framgångsboken i örat. Sååå varmt. Jag hade någonstans tänkt att jag kanske hinner närmare 27km på två timmar och fyrtio minuter, men nu var jag återigen tillbaka i det faktum att jag slääääpar mig fram i 6:20-tempo och tror att jag ska storkna. Typ. Tempot från den där halvmaran förra veckan känns otroligt avlägset. Nu var det väl inte meningen att jag skulle springa snabbt, men ändå. Fattar inte riktigt vad som skedde där. Men. Två timmar och fyrtio minuter var instruktionen. Två timmar och fyrtio minuter och tjugotvå sekunder senare var jag fett nöjd med 25,4 km.  
 
Lördag lunch innehöll picnic och jordgubbar och häng och prat med fina tjejer
 
Och lördag kväll innehöll grillning i en lekpark. I väntan på att vi har en egen trädgård att grilla i så får vi hålla tillgodo med det som finns i närheten.
 
Solfikacykling med fyra fina tjejer på söndagen. Start i Gävle och hem via Bovik och en lyxfika i Högbo.
Efter fikat svängde Gävletjejerna tillbaka den väg vi kommit medan Maarit och jag fortsatte hem till vår kommun. Minns ni bilden från Valborg när vi står just här. Vi står här i en grå värld och vi är påklädda exakt alla cykelkläder vi äger och har. Det är 12 dagar mellan bilderna. Tolv dagar. Nu är världen grön och vintern är glömd och förlåten.
 
Söndag kväll på Gästis med min finaste Meck. Innan bilden togs hade vi ägnat tre timmar åt att kränga av däck. Alltså inte kränga som i sälja, utan kränga som i separera däck från fälg. Säkert 60 stycken. Folk som inte varit i motorsportsvängen kan aldrig fatta hur mycket en så person kan samla på sig. Meck körde däckmaskin och jag lyfte in hjul och jag bar ut ett däck och en fälg. I tre timmar. Efter en dusch, väldigt välförtjänta av en kebabtallrik.
 

Sen ville han cykla. Hade helt bortsett ifrån att jag hade cyklat 82 km redan denna dag. Men det är skillnad på cykelturer och cykelturer. Ljus och myggig sommarkvällscykling på bondeväg med kärringpedan har ett speciellt utrymme i glädjebanken.

Måndagen innehöll det första simpasset på evigheters evigheter. Det är ett skämt varje gång. Ett skämt att det går så otroligt snabbt att tappa den finfina simform som en ägnat en hel höst och vinter åt att bygga upp. Efter att jag kom hem från Mallis har jag simmat tre gånger. Nu var det två veckor sen senast och allt var misär. Men men. Bara gilla läget, finna sig i att det bara finns en fart och låta det ta lång tid och krävas lång vila. Det bästa med det första simpasset efter ett uppehåll är att det bara kan bli bättre. Imorgon onsdag simmar jag igen. Då blir det bättre.
 
Avslutade måndagen med en kort jogg i ljummen och knottrik kvällsluft på samma fina väg som cykelturen ovan. Älsk på det.
 
 
Idag är det tisdag och jag ska köra mitt sista ordinarie spinningpass innan jag får lite sommarlov ifrån det. Kom och förgyll min avslutning. Nittiotalsdisco till max kommer det bli med start klockan 17:20. Jaa, kom!

Vår 10-årsdag

Hallå hörrni. Det känns som att jag alldeles precis nyss la upp den här bilden och berättade om vår 9-årsdag. Tydligen har det gått ett år till nu. Igår firade vi nämligen vår 10-årsdag. Det är väl en ansenlig mängd år ändå?  Bilden är gissningsvis från 2010. Whatever. Vi var ungefär så här små när vi 10 maj 2008 bestämde att det skulle vara vi. Lite mindre ändå. Så glad jag är för att vi bestämde det. Och så glad jag är för allt han har stått ut med sedan dess. Min bästa Meck <3
 
 
Lämpligt nog var vår dag en mystisk helgdag och lämpligt nog hade Meckis gått med på att umgås med mig exakt hela dagen. Han hade antytt att han kanske ville testa sin nyligt ihopbyggda gubbmoppe inför helgens race bara. Jag nappade direkt med frågan om han inte kunde hålla farten till mig när jag cyklar. Någonstans så skiter jag faktiskt i hur fånigt det kanske ser ut. Om det finns ett sätt för oss att umgås med aktiviteter som båda gillar så får det utfärdas hur många töntvarningar som helst. Han gick med på det, trots att han måste åka liiiiite långsammare än han kanske skulle vilja. Eller ganska mycket.
 
Nu blev tyvärr inte den "rätta" moppen körklar i tid, men såklart har han några fler på lager. Tydligen så räcker tanken 10-12 mil, så det var begränsningen. Vi hade bestämt att vi skulle åka till bussarna i Vinnersjö och fika. Tanken var först att ta kortaste vägen dit, men när vi kom fram till korsningen där en i så fall ska svänga så hade jag så mycket feeling att jag charmade till mig den längre turen. Han ser dock inte skitnöjd ut. 
 
 
Han gjorde faktiskt ett asbra jobb som farthållare. Det är ju kanske inte skitlätt att anpassa ett fordon vars hastighet inte är beroende av att det finns ett g i formeln till ett som faktiskt är det. Det enda kruxet var att varje gång jag kom tillräckligt nära för att få hjälp med vindsuget så trodde han att jag ville åka snabbare. Det betydde att han ökade farten hela tiden. Och jag fick trampa mer och mer och mer och mer. Jag tror att snittpulsen på den här rundan blev högre än maxpulsen på någon av de tidigare. Men jösses vad roligt det var. Och jösses vad nöjd och glad jag var när vi kom fram till fikabussarna. Hetsåt korv med bröd nästan lika snabbt som några dagar tidigare. Och var liksom bara genomlycklig, trots nu alldeles för lång och ostyrig lugg. 
 
 
Som sagt, jösses vad roligt det var. Främst att vi gjorde något tillsammans som innefattade idrottsutövande (för mig) men dels att jag faktiskt känner mig som ett cykelproffs när jag betraktar våra snittider på sista tre milen. Från fikastoppet och hem är det som nämnt i förra inlägget väldigt nära 33 kilometer. Det tog nu en timme och en minut att avverka. Fattar ni? Kanske helt och hållet thanks to min grymma farthållare. Han piskade på mig rejält, men hur det än är så har jag cyklat i den här farten. Vi hade inte snöre liksom. Jag är chockad!
 
 
Anledning till 200m längre cykeltur än förra gången var att vi åkte ända fram till macken och köpte glass. Detta skulle firas. 
 
 
Lite senare firade vi vidare på pinchos. 
 
 
Och avslutningsvis med fint bubbel och babbel på ballen. Riktig höjdrdag!
 
 
Visa fler inlägg