Piff och puff

Igår hände det igen. FULLT HUS på min spinning. Jag fick skicka hem fyra personer. Någon lite mer brutalt än någon annan. Totalt nitton stycken kom och ville cykla. Det är helt sjukt. Jag ska inte få hybris och tro att jag är populär eller så. Folk är jäkligt träningssugna denna tid på året och jag har bara haft turen att få ha mitt pass på en riktigt riktigt bra tid. Gott så. Återigen körde jag igenom Marcus monsterpass. Denna gång lite mer beredd på att det kunde bli fullt och därmed också lite mindre nervös. Flera var helt nya så snacket i uppvärmningen kändes extra viktigt. Inte se ut som att jag vill svimma, kräkas eller springa därifrån. Det vill jag aldrig, men kroppen sänder så konstiga signaler ibland. Jag måste presentera både mig och cyklarna och passet och pulszonerna utan att surra så mycket att det blir hål i huvudet på folk. Inte helt enkelt. Och presentera passet på ett sätt som gör att folk inte flyr när de hör att de ska köra 3x5 minuter halvtufft plus 20x20s ALL IN. Helst ska jag klara av det själv på ett övertygande sätt också. Den här gången höll sig min puls mer rimlig. Jag toppade på 95% och jag gjorde det ganska tidigt under de där 20x20. Effekten av nervositet är att pulsen aldrig sjunker. Alltså i princip 20 minuter på 95%. Döden. Men jag fixade det ju. Höll ihop det fantastiskt bra om jag frågar mig själv. Behöver inte fråga någon annan. Kommer folk tillbaka så svarar det för sig själv. Puss.
 
I övrigt firar jag mest livet nu för tiden. I fredags tillexempel. Då firade jag med tacos och Amarone. Vilken jävla hit!
Lördag morgon ringde klockan för bodypump. Sara skulle köra sitt sista pass som instruktör pre-bebis och det ville jag ju förstås inte missa. Efter passet tog vi lunch- och duschpaus och sen fick hon stå ut med mig i några timmar till. För nagelpiff och prat på schemat. På kvällen skulle Kalle och jag på bal minsann och då ville jag vara litelitelite mer piff. Lite. Och jag blev så himla nöjd med detta. Måste nog kosta på mig det lite oftare.
 
Balen var så kul. Äta och mingla och dansa. Söndagen inte riktigt lika kul. Alltså ingen bakismisär av sällan skådat slag, men inte heller i form för vare sig 90min sim eller 120min cykel som det tydligen står på söndagsschemat. Jag låg i soffan hela förmiddagen och la pussel med mamma hela eftermiddagen och låg i soffan igen hela kvällen. Det blev inte mer än så. Betydde att 120min cykel stod kvar på schemat för måndagen istället. Så här glad kan en se ut när sittdelarna håller på att lossna till följd av två timmar idogt sadelgnuss.  

Passet skulle enligt coachen vara 120min @135W varav 2x10min @150W. Kände att psyket krävde lite mer variation så jag plockade upp ett pass från trainerroad som i det närmaste uppfyllde kriterierna. Dessa små etapper är på 140, 150 och 160W. Som synes på pulsen så dog jag inte av detta. Variationerna i puls beror mest på hur högt och falskt jag sjöng med i min peppmusik. På slutet sjöng jag jättehögt. Och jättefalskt. Mest för att försöka överrösta smärtan i nedre regioner. Hua.

Simtisdag igår och simonsdag idag. Helt enligt schemat igår, men dagens pass blir straffrunda från den uteblivna söndagssimningen. Precis nu faktiskt. Hörs hej.

Mitt nya uppstyrda liv

Ja it's on hörrni. Mitt nya uppstyrda liv har börjat. Det började i söndags med 1:45 på trainern. Denna gång med Kalles pulsband (ja jag hittade inte mitt eget och han hade tydligen ett) som kunde snacka direkt med cykelappen. Ingen tafflig handledsmätning som inte fungerar. Här snackar vi snygg och vettig kurva. Och tydligen jobbade jag inte ihjäl mig på de där effekterna. Tämligen bra att veta.
 
Måndagen blev en vilodag. Istället för träning  hängde jag här på eftermiddagen.

Jag hade fått tid för ultraljudsundersökning på underbenen, främst för att utesluta tecken på stressfraktur eller annan skada. Behandlar'n kunde inte se någon förhöjd aktivitet som tydde på pågående läkning (vilket det borde finnas om det finns en inflammation eller belastningsskada). Domen blev alltså att antingen har jag lyckats vila bort problemen denna månad som jag inte har sprungit eller så är det något helt annat som gör att det gör ont (fel skor, fel fotisättning, fel något annat). Så var det med det. Om en vecka ska jag tillbaka till Uppman. Min tanke var att han skulle få göra en bedömning utifrån ett läge där jag inte har sprungit på en månad och se vad han säger. Om han ser eller känner någon förbättring ska jag trippa igång lite försiktigt efter det. Hoppas.     
 
Efter min egen besiktning tog jag även och betade av en besiktning på Cizzi när jag ändå var igång. Räcerbilen.
Jag har ägt bil i fem år men detta var första gången jag skulle reda ut detta helt själv. Meckis har alltid besiktat mina bilar. Nojig tjej. "Har du varningstriangel med dig" frågade besiktningsgubben och jag ba *???*. Han hittade den väl till slut bland matkassar och annat elände och Cizzi blev utsläppt med lite info om glapp här och oljud där och trasig lampa som måste bytas. Annars skötte hon sig bra och blev godkänd. Men jag pallade inte mer efter dessa påfrestningar. Soffkväll.
 
Jag försökte vara pigg på tisdag morgon när jag ÄNT-LIGEN skulle få morgonsimma med Simpis igen. Nu har hon kommit hem från Andrasidanjorden och saker ska bli som vanligt igen. Dock har vi just nu lite för skev grad av solbränna för att hon ska platsa i min baddräktsbild så jag låter na flagna i någon vecka först. Men notera, go'vänner, att poolen var alldeles himla tom denna morgon. En kan ju tro att det var stängt och att vi var där på sånt där snikigt ensambad men icke. Å vi simmade å vi simmade å vi simmade.
 

På kvällen var det dags för vårens spinningpremiär. Och det blev FULL SAL. Kanske har ett och annat nyårslöfte avlagts men jag skiter i vilket och jublar inombords åt att det satt en rumpa på varje enskild sadel framför mig. Trettio idogt trampande ben och femton glada ansikten. Mestadels. På slutet såg de lite trötta ut. Och jag med.
 
Jag hade fått passupplägg av coachen. Han sa uppvärmning i 10 minuter följt av 3x5 minuter under tröskel och sen 20x20s ALL OUT. Hjälp. Nervösfaktorn på fröken gjorde att min puls låg många slag för högt redan ifrån början så när jag väl började ta i kändes det verkligen som att jag skulle kunna spotta ut mitt hjärta. Noterade 97% på mätaren redan efter två intervaller och insåg att jag skulle bli tvungen att maska lite om inte deltagarna skulle behöva uppleva att fröken svimmar eller kräks. Förlåt coachen. Jag ska bättra mig. Men jäklar vilken kul stund.   

När jag åkte hem firade jag med att köpa årets första tulpaner. Vår!

Och hemma på hallgolvet låg julklappen från mig själv till mig själv. Eller mellandagsreaklappen kanske. Två nya skönheter från Tyr till priset av en. Det finns ALLTID behov och utrymme för en till baddräkt. Den rosa är underbar. Den blå hade tyvärr inget foder så där måste jag besluta om vilken framtid den ska möta. Kanske skicka tillbaka eller byta mot någon annan. We'll see.
 
Idag är det onsdag och jag har gymmat en kortis på lunchen. Magfokus idag tyckte gymkompisen. Och såhär fint var det när jag stod och väntade på henne innan avfärd. Underbar vinterdag idag.
 
Ikväll är jag fröken på EFIT. Hoppas att vi ses!

3x Trainer

Ett löfte är ett löfte. Oftast. Jag har i alla fall plockat ner glitter och lampor och faktiskt avverkat tre pass på den där lilla cykelmaskinen och ångesten har lättat något. Torsdag, tisdag, torsdag åkte jag raka spåret hem efter jobbet och trampade. Joodå. Duktig jag. Jag har en helt perfekt liten trainerhörna där hemma. Precis under ett takförnster, Kalles enorma Bluetooth-högtalare och en lagom hög hylla precis framför att placera enheten som jag vill följa passet på. Blir ju inte bättre. Jag tog faktiskt inga svettiga selfies. Ni får helt enkelt utgå ifrån att det var jag som cyklade. Cyklade som en liten Gud.
 
Jag har, efter att ha spammat världsvana Maria med en miljard frågor, skaffat mig ett konto på Trainerroad. Jag har teknikallergi och behöver gå rätt långsamt fram med datoriska apparater för att inte få utslag över hela kroppen. Valde därför att börja köra enligt en förprogrammerad plan. Helt enkelt, basprogrammet för Ironman med alternativet "låg cykelvolym". Jag vet inte hur man lägger in egna pass i programmet. Jag vet inte hur jag skulle ha utformat ett eget pass. Om jag ska cykla så måste det just nu liksom bara vara att hoppa på och köra.
 
Första passet var egentligen ett till FTP-test, men jag pallade inte att testas. Alltså tröskeleffekt va? FTP = Functional Threshold Power. Jag ville cykla lite lugnare så jag gick på expertutlåtandet att det vore rimligt att min FTP låg runt 200 Watt (som också defaultvärdet var) och tog nästa pass istället. 1:45 distanspass på 65-75% av FTP. Vill minnas att det var 14-minutersintervaller på 140 - 130 - 140 - 135 - 150 - 145 Watt. Typ så.  Någon borde ha talat om för mig att det är rätt länge att sitta och nöta i 1:45 på trainer. Särskilt allra första gången (andra). Behöver jag säga att vissa delar gjorde vääääldigt ont efter inte speciellt lång tid. Försökte byta sittposition så gott jag kunde efter ungefär 15 minuter och framåt. Nåväl. Det gick ju.     
 
 

Kommande pass valde jag "bara" ett som var en timme. Näst på tur i listan stod ett pass med 4x8 minuter på 88-94% av FTP som huvudbeting. Jag hade sänkt min från 200 till 180 pga lat och okunnig men kände efter halva passet att det faktiskt skulle gå lite till. Mest för att det var stört omöjligt att trampa 70W i vilan. Det gick så lätt att passet pausades flera gånger eftersom jag trampade för hårt och motståndet inte kunde kompensera för det och det slirade i rullen så att apparaten trodde att jag slutat trampa. Höjde då upp motståndet till 112% vilket väl basically innebar en höjning med ca 20 watt i intervallerna. Gick bra.
 

Sen, mina vänner, hände det att jag gick och skaffade mig en coach. Jojomensan. Coltingprogrammet är uppsagt och nu ska jag träna med Marias coach istället. Marcus Hultgren. Ett tri-proffs. Mer om det senare. Vi pratade i alla fall i en timme på onsdagskvällen och han ville hur som helst ha det där 20min-testet utfört. Helst med pulslogg men min klocka är av någon anledning helt vrickad nu och ger mig ingen puls. Eller vad sägs om den här kurvan? Say Yeah! (Någon som har blogg.se här förresten och kan tala om för mig varför bilderna alltid ändrar format när man laddar upp dem i appen? Stör HÅL i huvudet på mig...)

Skitsamma. Fick väl cykla utan puls. Sedan förra försöket att göra test hade vi dragit åt bromsen lite, men det var ändå lite spännande när testintervallerna närmade sig. Jag skulle alltså skita i target-värdet och bara köra så hårt det gick. Apparaten styrde mig inte utan jag fick växla och trampa själv. Först fem minuter, sen tjugo alltså. Är ändå glad att det där målvärdet på 200 Watt fanns som ett riktmärke för jag gjorde lite sport av att hålla mig över det. Kan väl säga att det inte hade gått sådär jättemycket mer i alla fall. Mådde ganska illa efteråt.
 
 
Nu har jag skickat resultatet av testet till coachen och så återstår att se vad som händer nu. Ska det bli lite struktur av mig? Går det ens?
Visa fler inlägg