Krångel

Varje pass jag sitter på frökencykeln är ett performance. Varje insats innehåller en rejäl dos nerovistet eftersom jag vid varje pass vill leverera mitt allra bästa. Jag är glad att jag har blivit så pass stabil i frökenrollen att den där nervositeten inte lamslår mig. Jag kanske surrar och låter lite osammanhängande. Jag kanske flackar med blicken och inte riktigt vet var jag ska placera den. Jag måste säga att jag ändå är rätt stolt över mig själv. Ja. Jag är glad att jag inte är så nervöshispig att det blir mental katastrof så fort saker inte går riktigt som det är tänkt. Igår fick jag visa prov på anpassningsförmåga både en och två och tre gånger. Det var som ett dåligt skämt.
 
Jag kom till spinningsalen och jag gjorde exakt allt som jag alltid gör. Startade projektor. Startade dator. Startade pulssystem. Startade fläktar. Startade stereon. När jag kopplade in min telefon och startade min spellista så hände det ingenting. Tyst. Knäpp tyst. När jag höjde volymen till max på telefonen så kom det till slut ut litelite ljud. Lite. Högtalaren bakom frökencykeln sprakade till och förblev sedan knäpptyst. Liksom ytterligare en av de fyra högtalarna. De övriga två lät svagsvagsvagt. Jag skrev till två rutinerade fröknar och panikade lite. Den ena svarade att jag fick rycka och slita och dra i kablarna lite på måfå för något måste ju glappa. Inget hände. Musiken förblev bara ett litet bakgrundssurr. Måste gå ändå. Jag hade stått och ryckt och tryckt och våndats i en halvtimme. När jag hoppade upp på cykeln och trasslade på mig headset och började prata konstaterade jag att min vattenflaska var kvar i omklädningsrummet. Skit. Fick studsa av igen och springa och hämta den. Kan ju inte cykla utan vatten i 50 minuter. Sen gick passet ändå okej men jag kände mig beige och ledsen. Det fanns ingen energi utan musik men vi fick försöka cykla med Power i våra egna huvuden. Försökte gång på gång höja och höja och höja volymen men det gick inte. Det var så himla himla deppigt. Jag hade ju nästan fullsatt. 13 glada själar. Jag är glad att de åtminstone såg lite svettiga ut när de gick.
 
När jag sen skulle vara EFIT-fröken hade min surfplatta på något himla mystiskt vis lyckats trolla bort min timer-app. Den fanns ingenstans. Jag använde den senast förra veckan. Och alla andra veckor innan det. Så jäkla märkligt. Så istället för att plocka fram alla prylar jag behövde och förbereda min plats gick alla femton minutrarna mellan passen åt till att strula med teknik. Igen. Men jag har ju samma app på telefonen så det fick väl duga. Lite mindre visible för deltagarna bara. Något som också var lite mindre visible för deltagarna var själva passet, eftersom jag inte lyckats hitta någon fungerande whiteboardpenna. Sucken.
 
Dagens pass blev 3x8 min cirklar. Tre övningar i varje. Åtta reps av varje övning.
 
Cirkel 1
8 Marklyft
8 Armhävningar på stången
8 Boxjump
 
Cirkel 2
8 Benböj till låda
8 Utfall
8 höftlyft
 
Cirkel 3
8 Knees2Elbows
8 Burpees
8 Thrusters
 
Och så en planktabata på slutet. Nu pyser träningsvärken fram ur alla vrår. Precis som det ska vara.
 
Efter passet, när jag var på väg att låsa och åka hem, fick jag ett infall att jag skulle kolla att jag släckt i spinningsalen. Mycket släckt var det, men däremot ett öppet fönster och surrande fläktar. Bra Sara. Och när jag klev ut genom ytterdörren sen såg jag en beachflagga stå och hånflina åt mig. När jag skulle bära in den gick fanskapet i två delar. Blev så trött att jag bara släppte den direkt innanför dörren. Förlåt. Det här var årets sista tisdag. Låt inte nästa år fortsätta i samma anda.

Sen sist

Jaha, här skrivs det flitigt. Inte. Jag hade en ganska dålig träningsvecka förra veckan så det fanns egentligen inte så himla mycket att dela med sig av om min besökarskara vill läsa om träning. Det vet jag inte om den vill så jag kan väl sammanfatta veckan ändå.

På tisdagen hade jag mitt spinningpass med en ganska konstig känsla i kroppen. Inte konstig som sjuk. Bara som matt. Som trött. Som slut. Som otaggad. Som jag vet inte vad. Fick inte upp någon puls och satt mest helt likgiltig på cykeln. Det är nog den där mannen med röda kläder och vitt skägg som spökar, trots att jag försöker att inte bry mig om honom. Jag tror att julen ganska mycket går ut på att bygga in egen stress och sedan behärska den. Även om ingen förväntar sig några stordåd så skapar en ändå miljarders med förväntningar för sig själv som en kräver att en ska hinna uppfylla. Om jag absolut måste koka gröt, griljera skinka, koka knäck, slå in paket, rulla köttbullar, klä en gran, elda upp skägget på någon plyschtomte, plantera hyacinter, garnera apelsiner och bla bla bla så tar det liksom lite energi från annat. Inget konstigt va?

På onsdagen vibblade jag fram och tillbaka hur jag skulle göra. Bestämde mig för att jag inte orkade någon långcykling. Inte för att jag kanske är så brutalt surig längre. Mest för att det skulle ta för mycket tid. Och för mycket hjärna. Istället åkte jag till badhuset för kortkort simning och sen åkte jag och tittade på torget när Musikhjälpen kom till byn.

Annat festligt som hände på onsdagen var att jägarkollegan stoppade in näsan på vårt kontor och utbrast lite klämkäckt att "Nu finns älgen!". Vänta va? Älgen? Men hjälp och just ja. Det var på tal tidigt i höstas. Jag och Maria och Lena hade nog i ett svagt ögonblick sagt att vi ville köpa lite älg. Eller kanske att vi ville dela på en älg. Att vi ville köpa en kvarts älg var. En kvarts älg var i det här fallet 28,3 kilo. Helt plötsligt skulle jag komma på från en dag till en annan vart jag kunde göra av 28,3 kilo älg. Jag har ingen egen frys. Skrev lite panikigt till mamma och frågade om jag fick låna frys varpå hon svarade "men jag har ju just köpt en sjättedels angus". Fan. Kalle löste problemet genom att hyra in sig hos sina föräldrar. Hela torsdagskvällen gick åt till att packa älg. Kalle fick åka på jobb så jag fick reda ut det själv. Måste påstå att jag kände mig skapligt kooool som klarade hela den här paketeringsprocessen själv eftersom jag hatar kötthantering. Men helt själv.
 
 
På fredag morgon hördes stämningsfull julmusik och sprakande brasa på kontoret när vi hade julmysfrukost. Bilden är någon vecka gammal men enda skillnaden var att alla fyra ljusen uppepå var tända. Så himla mysigt.

I övrigt gick största delen av min fredag åt till att följa cykelfärden till Örebro via diverse medier. Gjorde inte många vettiga jobbtag den dagen.
 
Och på temat Alla-Människor-Engagerar-Sig hade några damer lovat att när bössan når 350 000 (tror jag) så skulle de bjuda hela Hofors på gratis fikakalas på torget. Det verkställdes på fredagen. Eftersom jag skulle hålla i fredagspinningpasset så skulle jag ju till den omedelbara närheten så jag och mamma gick och fikade lite innan vi cyklade. Och herre-min-gud vilket fikabord. Det var helt galet. Helt galet. Och sisådär 10 000 kronor till drog de in på detta. Fantastiskt.
 
Med en bulle skumpandes lite i otakt brände jag av fredagsspinningen med en helt annan känsla i kroppen än på tisdagen. Fräsch. Glad. Taggad. Tack för vila, sa kroppen. På kvällen satt vi sen klistrade framför SVT-play och väntade på att cykelhjältarna och filmteamet och Marita och Emil skulle kliva in i buren. Om du inte har sett Kodjos hyllingstal till Marita. Se det här.
 
Lördagen började med långlång sovmorgon. Orimligt lång. Jag klev ur sängen 10:40 (!!) och fick därmed inte den långa härliga soffrukost som jag hade föreställt mig utan plötsligt hade jag rätt så bråttom. Skönt att sova också förstås. Vid 12 hoppade jag i poolen och brände av ett simpass tillsammans med Maarit. Tydligen hade jag skrivit ut ett pass med en massa maxfemtior. Vet inte riktigt hur jag tänkte där för jag är inte direkt någon Blixten McQueen just nu. Nej, jag är inte fart. Men. Passet var kul ändå. Simning med Simpis är alltid kul.  
 
Efter simmet piffade vi lite och drog sen direkt på jullunch i Korsån med ett Aerostep-gäng. Stor buffé. Gigantiskt efterrättsbord. Så himla fint och gott och mysigt. Älskar Korsån. Minus att det är så jäkla långt dit. Återanvänder ännu en gammal bild. Det ser likadant ut nu med. Sååå fint.

Kvällen avslutades sen med födelsedagsfika hos Tatte och ännu en gigantisk tårta. Måste det finnas så jäkla många tillfällen att äta bullar? Ja, det är visst så livet är. Alltid bullfest. Men så trevligt. Skrattade så jag dog när  Niklas lät sig själv skrämmas ihjäl i Kalles nya VR-brillor. Om jag vore lite mer tekniskt lagd skulle jag publicera filmen på det. Nöjer mig med att berätta att det var en fantastiskt rolig syn.
 
På söndagen tog jag inte sovmorgon. Då pallrade jag mig minsann iväg till Hofors på Tomtejogg med ett glatt gäng. Perfekt väder. Någon enstaka minusgrad och strålande sol och snöiga fina vägar. Så himla himla härligt. Mitt första långpass på länge när jag inkasserade sexton friska kilometer tillsammans med det här lysande gula gänget. Och några till.
 
 
Eftermiddagen spenderades sedan i Valbo med lite julklappsshopping och trängsel. Shoppade så fruktansvärt fördelaktigt på BodyShop så det var helt vansinnigt. Förutom julklappar till två fina tjejer så blev det en parfym och en lotion till mig själv. Summan utan rabatter hade varit 1165 kronor. Med halva priset och extrarabatter blev det 465. Och när jag dessutom hade 4st värdekuponger betalade jag hela 65 kronor. Så gör man. Nu tänkte jag lukta så här ett tag.
 

Nu hoppas jag på en vecka med lite mer energi. Jag har i alla fall börjat den på bästa sätt. Vi firade Maarits födelsedag en dag försent med en omgång RPM följt av lunch på Bergsmannen. Stort grattis igen, fining. Det var dock sjukt jobbigt att cykla idag. Lite som det ska vara tror jag. RPM går ju mycket ut på att stressa iväg sin puls. Det är ju så pang på så en får inte direkt en lugn och behaglig resa upp genom pulsfälten. Jobbigt att ligga kvar där högt uppe då. Men idag var vi så här likis-fina i våra Superhero-linnen. Fint fint.
 

Kanske lite bodypump i eftermiddag. Måste bestämma mig ungefär nu. Imorgon blir det i alla fall en dubbelfrökeninsats med spinning och EFIT. På onsdag blir det simning. Kanske lite KB på torsdag. Sen ska jag nog fasen bara vänta på Tomten innan det blir en massa julpass på lördag och söndag. Ser fram emot det. Puss!
 
Och såklart en sista uppdatering om resultatet i Musikhjälpen. Det eskalerade lite kan vi väl säga. Eller hur sjukt är inte detta? En komma två miljoner. Wow Hofors!
 
 
 

Sursim och sånt

Jag har inte bloggat i veckan på grund av hög risk att skriva otrevliga saker som jag kanske inte vill stå för. Som jag skrev förut, det händer att människor gör mig ledsen bara genom att vara precis som de är. Det enda jag kan styra är hur mycket jag väljer att ta åt mig och hur tjurig jag väljer att bli. Jag vill inte ha en kliande offerkofta men jag vill påpeka att det inte känns kul att skrynkla hjärnan helt blå för att försöka lösa både mitt och andras livspussel och sen "inte få vara med" när lösningen väl är funnen. Även om det självklart känns viktigt att de jag bryr mig om får det bättre så blev jag ledsen och arg. Jag kan ha gjort uppoffringar som endast ledde till att jag förlorade på det. Jag vet inte än. Eller så kanske det blir skitbra, vem vet.
 
Hur som helst så lät jag bli att gå på det efterlängtade långpasset spinning på onsdagen för att istället åka och sursimma 4 kilometer helt själv. Jag orkade inte sitta på en cykel och visa mig arg och svag och förminska mig själv. Ville heller inte visa mig på en cykel och försöka låtsas som att jag inte bryr mig. Det känns som att det tyder på samma enormt höga mognadsgrad att inte komma alls, men jag ville inte riskera att cykla dåligt bara för att jag är töntigt arg. De tillräckligt dåliga ursäkterna fick vara "jag cyklar alla andra dagar den här veckan" och "jag vet inte hur mycket simma det blir annars". På tisdagen hade jag varit dubbelfröken och cyklat slut på benen samt valt ett efitpass med massor med axelfokus. Bland annat handstående. Fy fasen vad det är jobbigt. Jag tog mig ändå med trötta armar igenom ett gammalt gnetpass som jag inte simmat på jättejättelänge. Ja, jag har inte simmat 4k sen Sundsvall brann. Så skönt att det gick. Så skönt att få vara sur och grinig i fred. Bästa poolen.
 
Igår funderade jag hela dagen vilken passkombo jag skulle välja för kvällen. Susannes Best of-bodypump var givet. Fasen vilket bra pass. Skulle jag svinga kettlebell eller cykla RPM innan? Valet föll på att försöka uppvärmningscykla lite halvlamt på RPM-passet. Inte helt enkelt, men det gick hyfsat. Och pumpen var fantastisk.
 
Innan träningen gick jag och mamma ett varv på byn och tittade runt på tomtekväll. Tänka sig, när jag var liten var det ett gigantiskt arrangemang. Kanske mycket större för att jag var mindre, vem vet. Nu var det några stackars lag och skolklasser som försökte sälja fika till skolresor och cuper. Och så eldsjälen Marita som sålde armband och nyckelringar och diverse annat till förmån för musikhjälpen. Fattar ni att bössan har dragit in över 200 000 nu. Det är så häftigt. Och jag fick ett nytt viktigt band att trä runt armen.

Idag är det fredag och jag ställde klockan för tidig simning med simpis. Jag hade supersvårt att somna för att jag inte lyckades hitta ett bra sätt att förvara mina armar. De var så trötta efter bodypumpen, och när jag vaknade var de helt pirriga fortfarande. Alltså inte träningsvärk, utan trötthet. Åkte till badhuset ändå, utan press och utan ambitioner. Idag körde vi lyxvarianten och valde de roligaste raderna ur två olika simpass. Ändå hörde jag ett ständigt förhandlande från banan bredvid ("det här gåååår inte, undrar om jag inte måste göra såhär istället...."), vet inte riktigt vad det handlade om. Några tvåhundringar i fartlek och några hundringar med inslag av bröstsim/ryggsim och så lite fensparkar på slutet. Låg intensitet och mycket vila och två sköna morgonkilometer
 
I eftermiddag tänker jag beta av veckans fjärde cykelpass och imorgon tar jag mig eventuellt ut och joggar i snön som tydligen ska komma. På söndag är det funktionärsinsats på agendan igen. Och förhoppningsvis yoga. Detta om detta.
Visa fler inlägg