Äntligen simning

Ja, det bloggas lite väl lite just nu. Två ganska hektiska dagar på jobbet har det varit. Och sen vi skaffade Netflix hemma har vi återigen lyckats förbruka all datamängd så det krånglar ju till det en del. Nåväl. Nu har jag en lucka och ni ska få veta allt. Och imorgon är det ny månad och ny data trillar in. Håll tillgodo.
 
Igår fick jag till exempel äntligen simma igen. Alltså äntligen som i verkligen verkligen äntligen. Har längtat. Så typiskt småorter att stänga ner totalt hela påskhelgen. Och tyvärr var ju även morgonsimmet på tisdagen inställt. Igår var det dock öppet som vanligt och jag satt och hoppades hela dagen att det inte skulle vara påsklovskaos i bassängen. Gissa om jag blev glad när jag klev in i badhuset.  
Fast först blev jag orolig att de ändå hade stängt för jag såg verkligen inte en människa utöver dem i bubbelpoolen. Började simma ändå, tänkte att någon jagar väl upp mig om jag inte får vara där. Efter 800m insim med allehanda inslag simmade jag en tvådelad huvudserie med först 12*100 tröskel följt av 6x300 arm med paddlar och dolme. Vet inte riktigt hur tröskel ska översättas i bassängen. Det är svårt att simma halvjobbigt, men jag landade runt 1:35 på allihopa och klarade att hålla en starttid på 1:50. Jobbigt blev det, men skönt. Trehundringarna arm körde jag bara lugnt bastempo, struntade helt i klockan och det kändes riktigt riktigt bra. Så nöjd efter mitt första 4km-pass på evigheter. Mitt första braiga simpass på evigheter.
 
Tisdagen var också en bra dag. Jag packade med mig alla träningsprylar redan på morgonen och skickade iväg ett mess till en påsklovsledig vän med förhoppningen att hon skulle ha tid med lite fikahäng på eftermiddagen. Det hade hon, så över en söt men inte särskilt god chokladbollskyckling pratade vi om livet i någon timme innan plikten kallade.
Med alldeles för mycket kaffe i kroppen trampade jag iväg till asco för att försöka leverera spinningpass. Skakig och kissnödig och med väldigt tunga ben guidade jag åtta glada damer genom samma pyramider som jag har kört de senaste två gångerna. Det som hände sen har aldrig förut hänt. Jag bytte om till springkläder och stack ut på brickjogg ensam. Det var inte mycket snurr på benen, men det var syre i luften och det var det jag ville ha. Klockan stannade på pi när jag var klar. Alldeles lagom rationellt.

Idag är det torsdag och jag har en dejt ikväll. Mer om den senare.

Just påskin'

[Le-dig-het]
 
Definieras som någon sorts strävan efter optimal balans mellan att göra så lite som möjligt och att göra så mycket som möjligt.
 
Ledighet för mig är främst att slippa ställa klockan på morgonen. Ledighet är att få sova tills jag vaknar och ligga kvar i sängen så länge jag vill och sen äta frukost i soffan framför tv:n och dra runt i pyjamasshorts och raggsockor tills fan löser av mig. Typ. Om det är så att klockan blivit tio eller elva eller tolv när den proceduren är klar spelar ingen roll. Ledighet är också att maximalt utnyttja dagen. Att komma iväg på träning på förmiddagen har en annan form av värde. Att vara färdig med ett långpass vid lunch och ha hela dagen kvar till förmån för andra äventyr är också fantastiskt. Tur att jag har lyckats klämma till med allt denna helg. Här kommer resumén.
 
På långfredagen soffslöade vi både länge och väl men kom sen iväg på ett spontanbesök till Korsån för lunch och fika. Så himla mysigt ställe.  

Kakan och den övriga påskbuffén satt som en smäck. Kanske inte världens bästa uppladdning för löppass. Och det satt långt inne att ta sig ut med den klumpen i magen. För att öka distansen lagom långsamt skulle jag ge mig på något i storleksordningen 13-15 km. Jag hade uttalat det tillräckligt tydligt för att omöjligt kunna låta bli. Drog dock ut på det så länge jag bara kunde och det var nästan mörkt när jag var klar. Första fyra km var hemska. Lunchen studsade oroväckande högt och jag formulerade tankar om att bryta och vända hemåt. Fortsatte ändå och hittade strax ett perfekt evighetstempo som jag hade kunnat mala på i hur länge som helst och är jag summerade mina 14,5 km var det med ett fånflin på läpparna och en lätt oövervinnerlig känsla i kroppen. Älskar't. Avslutade sen kvällen med mat hos m&p och sen ensamhäng i soffan när Kalle var på Gästis. Orkade inte.
 
Lördagen innehöll slö sambo och började därför också med soffhäng och mentalt uppladdande för påsklunch hos svärföräldrarna. Första matskiftet för den dagen. Andra matskiftet intog vi sen hos Ida och Tatte där herrarna stod för fenomenal grillning. Årets första. Kanske det godaste jag ätit i år.

Och så var det ju så att Niklas hade påskfest så efter mat och prat drog vi vidare till tätorten i kommunen för häng ända in på småtimmarna. Dimmig i blicken men glad i själen blir jag när jag får hänga med denna fina pingla. 

Inte så dimmig att jag inte fixade en hyfsat välfungerande söndag. Due to klockomställning blev det dock på så vis att frukosten intogs fram till sisådär 13:00. Hej hopp. Efter det hann jag med en solkaffe och sen var det inte så mycket tid kvar till dagens fysiska aktivitet. 

90 minuter spinning för cyklister. Ett pass innehållande allehanda intervaller av olika längd och jobbighet. Huvudfokus på att få fart på benen och det gick ändå helt okej. Pulsen svarade som den skulle även om kroppen tyckte att det var lite jobbigt emellanåt. 

Ännu en due to klockomställning sken solen fortfarande när vi hoppade av cyklarna strax efter 17. Hur underbart? På med springkläder och ut på 4km solskensbricklöp. Helt perfekt. Sol på näsan och prat om livet i en halvtimme. Satt fint det.


Mer löp på annandagen. Annandagar ska läggas på långpass, det är välkänt. Den här annandagen for jag till stora stora storstan för en dejt med två sköna tribrudar. Prognosen såg onekligen lovande ut. 


Solskenslöpning från centralaste Gävle till Valbo och tillbaka igen. Helgens andra distansrekord för i år. Det kändes att jag anade sviter från föregående pass för kroppen var inte helt med och jag fick stånka på för att hänga med i gasellernas tempo och hade det skapligt jobbigt på slutet. Men så mycket annat var bra. Som att jag skippade jackan och sprang i bara tunn tröja. Frös förvisso lite om magen men det var det värt. Vår! Och det är så peppande att hänga i olika sällskap där det är helt normalt och okonstigt att man bränner av 18 km på en förmiddag utan att fundera så mycket. Och tussilago såg vi. Bara en sån sak. Snitt 5:50/km. Det är lite snabbt för ett långpass. Lite. 


Kaffe och peppigt prat om livet hemma hos Camilla efteråt. Sen slog jag till på lite fan-vad-jag-är-bra-shopping när jag ändå var i stan. Inte kul att prova kläder svettig men det finns ju annat. Ett Body Shop till exempel. Hade tydligen tre innestående rabattkuponger där så jag handlade dessutom gratis. Fest! 

Himla nöjd åkte jag hem och attackerade Sveriges skitigaste och prickigaste bil med en omgång. Trots att jag hittade tre olika medel i pappas garage så har jag ännu inte lyckats vinna kampen mot asfaltsfläckarna. På det igen bara. Gnussa på. Eller ta emot tips från mekarn. Huuuur gör man?

Ikväll säger mekanikern att han tänker premiärgrilla på balkongen. Negativ till detta? Näh. Sen var det väl som slut på påsken. Hoppas att den har varit lika fin för dig. 

Veckan

Jahapp, tvättmaskinen går varm och här hänger nu fem dagars träningskläder i väntan på ny användning


Söndag: 90 min spinning
Måndag: 45 min löpband
Tisdag: 60 min simning + 45 min spinning + 45 min KB
Onsdag: 60 min crossfit
Torsdag: 60 min simning + 50 min crossfit. 

Förutom simpassen som har känts lite tunga och mindre roliga så har veckans träning gått riktigt bra och det känns så himla skönt att vara igång igen. Mitt spinningpass på tisdagen var ren lycka. På riktigt. Det var smile above ears när jag satt där på cykeln. Och länge efter. Jag känner mig så himla priviligerad över att elva glada människor ville avsätta tid av sina liv för att komma och cykla med mig. Spinninglyckan är lika med antalet deltagare i kvadrat, exponentiellt ökande som en andragradsekvation. Med varje extra deltagare blir passet så mycket roligare att leda. Skulle jag fylla salen någon gång skulle jag troligen drabbas av lätt hybris. Hur som helst. Vi cyklade mina stegar igen. 3-2-1-1-2-3 minuter följt av 2min serievila och sen 1-2-3-3-2-1 minuter. Svettigt. Roligt. Mäktigt. Lite mer rimliga pulssvar och inte riktigt lika sopslut i kroppen som på fredagen. Så pass att jag på rena endorfinångor stannade kvar och körde kettlebells efteråt. Det gick sådär. Eller, med tanke på att jag inte har rört en vikt på så himla länge så kändes det bra. Jag svingade lätta kulor och försökte fokusera på någon form av teknik. Det var riktigt riktigt roligt.

På onsdagen anades sviter av sving i kroppen men ändå följde jag med Maarit och Anders till Gävle för att ta sista chansen att få vara med och leka crossfit med triathleterna. Efterlängtat. Två olika cirklar med fyra övningar i varje stod på programmet. En med stänger och en utan. Jag hade lite svårt att få upp någon fart på kroppen som tyckte att det där med stänger och vikter är aningen okänd mark. Jag gjorde något i alla fall. Något som kändes i rumpa och lår dagen efter.

Torsdag igår. Smörgåstårtelunch på jobbet för att fira påsken och för att fira lite jobbgrejer som går bra. En lite kladdig bas att träna på må hända. Simning skulle det bli. I jakt på simspiration surfade jag runt och hittade en blogg med mängder av simpass.

Jag orkade inte ha fantasi så jag stal ett pass nästan rakt av. Nästan. Hon lägger ut tre nivåer av varje pass, ett på ca4500, ett på ca3500 och ett på ca2500. Jag ville landa på ca 3000 så jag mixade ihop det lite. Att jag kapade lite på slutet ändå kanske inte riktigt hör till saken. Såhär blev det.

Kul med ett pass som innehöll många olika saker. Det blir mycket vila i sådana pass, men jag tror att det var lite vad jag behövde. Hade svårt att hitta lust att simma. Det kändes oroande tråkigt att åka till badhuset och det blev inte direkt bättre under passets gång. Efter simningen stack jag direkt till Aerostep för en timmes paushäng och sen Maarits crossfitpass. Var tveksam till om jag skulle palla men jag är glad att jag gjorde det för det var ett riktigt kul pass. Massor med marklyft och två tunga WOD:ar. Den första var en 15 min amrap med marklyft, pushups och boxjump. Den andra var att på tid göra fem varv av 10 utfallshopp, 10 burpees, 10 crossfitsitups, 10 mountainclimber och 10 stötsitups. Shit så jobbigt.

Veckans bästa var ändå att komma hem igårkväll och mötas av the sound of meatballs. Ibland överraskar han, min kock. Hemmagjorda köttbullar, hemmagjord potatismos, hemmagjord brunsås. Hur gott som helst. Muskelmat när det är som allra bäst. 

Nu är det påsk vänner. Jag ska få till åtminstone ett löppass och ett cykelpass i helgen. I övrigt tänker jag knappt titta på klockan. Bara vara. Äta. Kramas. Vila. Hoppas att du gör samma.



Visa fler inlägg