Husbyggen och sånt

Dagarna går fort och i vanlig ordning hinner (prioriterar) jag inte att skriva. Det har i alla fall hänt saker. På riktigt.
 
I onsdags var Kalle och jag lediga från jobbet för att ta chansen att följa varje minut i bygget av vårt nya hus. Väggarna restes och jag har så svårt att förstå att det faktiskt har hänt. Att det faktiskt står ett hus där nu. Ett tomt skal, men ett hus. Tanken på att det har gått tre år sedan vi började processen med allt juridiskt. Dela på lån och skriva testamenten. Två år sedan vi besökte visningshuset i Uppsala och bestämde oss för vad vi faktiskt ville ha. Alla turer med rivningslov och sen själva rivningen som sysselsatte så många en hel höst. Den extremt långa väntan på bygglovet. Processen med tillval och tillval och ännu fler tillval. Den osynliga väntan medan Svensk Husproduktion gjorde sitt. Väntan på uppstartsmötet och startbeskedet. Sen small det. En vecka efter att vi fått startbeskedet var grunden gjuten, och vi visste plötsligt att v 10 kommer huset. I onsdags kom huset.

Kalle har jobbat som ett djur med att rodda ihop allt. När det var full vår i halva februari blev vägen helt plötsligt alldeles för mjuk för att någon lastbil skulle kunna köra där. När de på fredagen släppte av 100ton grus på vår gård och sa att vägen måste fixas innan måndag för då kommer första lastbilen med takstolar och gipspaket. Hela lördagen körde vi grus. Mamma och pappa och jag skottade och krattade. Kalle och Tobias körde varsin traktor.

 

Vi hann få ut allt grus på lördag kväll. Tur det för hela söndagen var det snöstorm. En söndag som vi satt 4 timmar på spinningcykel och trampade till Vasaloppet. Sammanfattningen är att jag instruktörar igen. Hur det känns och hur det går är en annan historia. Jag ska skriva mer om vad som händer i min träning i ett annat inlägg. Kanske.

 

När onsdagen kom var det plötsligt 20 minusgrader och ryssvinter. I soluppgången kom två gigantiska långtradare rullande på den lilla byvägen. Två långtradare som innehöll mitt hus. Jamen fattar ni?

 

Då det inte går att köra upp med långtradare ända till gården fick bilarna lastas om hos en bonde i närheten. Vi stod ute och huttrade och frös och tittade på omlastningen. Sen åt vi frukost i den strategiskt parkerade husbilen. Skönt att sitta inne i värmen och titta på när väggarna rullade på plats.

 

Vid lunchtid hade vi till och med fått en ytterdörr.

 

Och sent på kvällen lyftes den sista gavelväggen på plats.

Smack och pang. Ett dygn från inget hus till hus. Det var så kul att följa. Och jag är så grymt imponerad över alla som jobbade åt oss under hela dagen. Wow  

  

#1 - - Lise-Lott:

Wow wow wow!
Vad spännande att få följa med på en kant, heja er!