Den är min!

Nytt försök med bilaffär och idag gick det bättre. Det hade dykt upp en på en firma i Gävle så det var ju nära och bra. Direkt när  jag såg den här pärlan så kände jag att den är min. Till skillnad från den igår som bara skrek nej nej nej!
 
Provkörde och kände ännu mer hur rätt det var förutom att det är så mycket mer bil än jag är van med. I min Volvo sitter jag ju som i en fyrkantig liten låda och ser exakt vart den slutar. Den här är stor och rund och jag har lite meckigt att parkera. Men såååå fin!!!
 
Vi firade bilköpet med lunch på ikea innan jag for iväg till dagens träningsdejt. Maxintervaller på bana med snabba snabba springfröken. Jag gjorde något jag inte gjort på tio år. Efter uppjogg och löpskolning snörade jag på mig spikisarna, även om de inte biter alls lika bra på kolstybb som på gummi. Nu jäklar skulle det gå undan!
 
Jag hade funderat ut ett hittepå-pass som vi körde. En variant på de där olgorna, fast en minut vila per 100m istället för långsamlöp. Alltså,  400m max och 4min vila sen 300m max och 3min vila osv. Resultat enligt nedan.
 
Jag orkade hänga med i Carolas tempo till och med den andra 100m-intervallen. Sen tog det tvärnit och jag trodde att det blev en total genomklappning på slutet. Men jag är nog ändå nöjd. Carola är så jääääkla stark och orkade hålla samma fart på de sista långa som på de första. Galet. Jag är för feg antar jag. Och så var nog vilan lite kort. Nästa gång kör vi 10*200m istället. Sprintern i mig jublar. Helst skulle jag vilja köra 60 eller 100, men det blir kul. Det här var nästan bara plågsamt. Fast kul också. Ja. Jag har haft just den där trötthetskänslan på just de där banorna förut. För längesen. Alldeles för längesen. Jag gillar den. Lite.
 
Skulle avsluta med några plasklängder i poolen tänkte jag. För simhallen är ju öppen för allmänheten. Nån som kan utläsa något annat av den här annonsen?
 
Det såg så stängt ut och det var en massa konstiga bord uppställda så jag blev tveksam. Tittade in i cafeterian och hittade fem stycken som "jobbade". Fem. Frågade lite försiktigt om det inte var motionssim. Allihopa ryckte lite på axlarna och stirrade på varandra och på mig innan de var överens om att näää, det är bara tisdag OCH torsdag. Och nu var det uthyrt. Fast bassängen var tom. Jag fick i alla fall två av dem att hålla med om att annonsen säger nåt annat. Igen. Hoforshallen - SKÄRP ER!!
 
 

en tisdag

Imorse fick jag börja med att fnissa lite försiktigt åt min söta lilla mamma. Hon visade sig från sin mest hippa sida och skickade mig en selfie på sig och paps från gårdagens konsertbesök. Jag fick veta att det var hennes första selfie någonsin. Gulligt. Tror att vi måste gå igenom det där med smickrande vinklar bara så kan de nog bli bra på det där.
 
Sen fick jag finbesök i bondeland. Hur ofta händer det? Maarit och hennes triathlonkompis Camilla skulle lära mig hur man springer ett långpass långsamt. Faktiskt precis exakt vad jag behöver lära mig. Och så ville de komma ut i obygden och springa. Hurra för det. Uppdraget: Hitta en runda som är två mil. Jag springer ju väldigt väldigt sällan så långt. Har faktiskt bara gjort det här i krokarna en gång förut. I september. Då trasslade jag mig runt i skogarna i Eltebo och kom sen ut i Hammarby på något vis. Och när jag hittat midsommarcyklingsvägen hem igen stannade klockan på 22km. Det är inte som att jag tröttnat på den rundan, så varför inte prova igen. Jag utgår ifrån att 22km är miljarder gånger lättare med sällskap.
 
Femhundra nervöskissningar senare kom vi iväg. Och så var det det där med att hitta. Första fem och sista åtta är inga problem. Däremellan är det lite värre. Jag läste små gatunamnsskyltar för brinnande livet medan brudarna avhandlade seriösa frågor som hur mycket för stora skor man egentligen måste ha på Marathon och andra viktiga saker som min knapphändiga livserfarenhet inte riktigt räcker till för att hänga med på. Löpningen kändes bra. Mest glad var jag för klädvalet av stor t-shirt och korta tights. Lika glad för att magen höll ihop och inte gick i morgonlöpningsstrejk. Tripp tripp tripp med lätta steg. Kilometrarna tickade på och bondeland levererade fina vyer men lite regngropiga vägar. Efter åtta kilometer fick vi entusiastisk publik. En hel flock med små kossor som intresserat följde varje steg vi tog. Så himla söta. Lika söta som vi. Nä, knappast.
 
Vi hittade ut i Hammarby och totalt världsvan lotsade jag brudarna ut på rätt grusväg tillbaka till Torsåker. En väg som var lite för rak och med lite för många uppförsbackar. Tror inte att jag får välja runda någon mer gång. Men jag sammanfattar ändå 22km med riktigt bra känsla, trots att det var lite gnissel i flocken på slutet. Jag tappade aldrig huvudet och hade nog faktiskt inte haft några större problem att beta av några kilometer till. Antar att det är så det ska kännas på långpass. Så mycket hellre det är sammanbrottstrött och arg som förra gången. Skönt.
 
Eftermiddagen bjöd på ett spontanbesök i huvudstaden. Av alla annonser som finns av den bilmodell jag vill ha (och mecken tycker att jag ska ha) hade vi sett ut en som tycktes uppfylla ställda krav. Rätt prisklass, bra årsmodell, bra miltal, rätt drivmedel, billig årsskatt och det viktigaste - fin färg! I Täby. Tyvärr var den en katastrof. Kalle frågade sig om de hade kört folkrace med den för den var krockad och lackskadad överallt. Definitivt inte värd pengarna den var utsatt för. Extremt svårkörd var den också. VI fick åka hem utan bil. Men vi fick himla god pastamiddag.
 
Det är ju tråkigt att åka bil i vanliga fall. Och i deppen över utebliven bilaffär när jag ändå bara satt som passagerare rakt upp och ner fick jag nåt frispel och gick lös med det där okontrollerade klickfingret. Nu när jag plötsligt har lärt mig hela mitt kortnummer utantill kan det gå vansinnigt fort att slutföra konstiga idéer. Hur sjutton ska jag ro iland det här?
 
 
Meeen... En ska inte hålla på och analysera och fundera så himla mycket. "Tänk inte, bara gör" känner jag någon som brukar säga. Så nu är jag anmäld till tre tävlingar i augusti. Jag har ju vetat i evigheter att jag vill. Faktiskt ser jag fram emot dem allihopa.
 
* 9:e augusti: Lögastrandssimningen (3000m) i Västerås
* 15:e augusti: Riddarfjärdssimningen (2500m) i Stockholm
* 23:e augusti: Stockholm Triathlon olympisk distans (1500m - 40km - 10km)   
 
Nu åker vi!
 

inaktivitet

Gårdagens mest fysiskt krävande aktivitet var den lätt intervallbetonade attackplockningen av smultron som jag hann med mellan regnskurarna. Det näst mest energikrävande var att knåda ut en pajdeg. Resultatet före gräddning, tillsammans med pappas fjolårsblåbär och några ica basic hallon som jag hittade i frysen.
 Nä, en behöver kanske inte svettas varje dag. Vissa dagar kanske det duger att äta efterrätt och pilla navelludd. Och klättra lite på väggarna av inaktivitetsstress.
 
Men idag då. Mest lika stillasittande. Jag gjorde klart fotoboken till farmor och jag fikade lite överbliven bärpaj med mamma och pappa. Förundrades återigen över vilka fantastiskt söta kusiner jag har. Och en bror som är ganska söt har jag också. Gulle!


Meeen... Jag fick klä mig i gummi en liten stund och plaska några meter med den här sköningen.

Idag sa vi "Äh, en ny sjö!" och åkte till hyen istället. Bara för att omväxling är nöjsamt. Där simmade vi tvärs över två gånger, betydligt mer snett än rakt. Aktade oss för fiskenät och tänkte att cirkelsim är det nya. 
 
Mest ägnade jag mig åt att fundera på teknik. Min egen och simpisens. För att förstå vad hon egentligen gör som är konstigt och för att helt plötsligt kunna besvara frågor som: Vad händer egentligen vid höften (Ja, vad händer där... )? Vart är det avslappnat och vart är det spänt? Vart är det rakt och vart är det krokigt? Hur gör du där och vad händer då? Studera och fundera. Tipsa och trixa. Och till slut kom hon på det, helt själv, och det blev så snyggt. 

Och här, när det är färdigsimmat har hon bestämt sig för att "sikta i alla jävla brevlådor" och sluta tänka så mycket. Älskar blicken. Mer attityd like this.

Imorgon ska vi springa vilse i bondeland. Ser fram emot det. 
Visa fler inlägg