Ett par veckor i bilder
Vad gööööööööööööööööööör hon egentligen? Fattar att alla 30 som hänger här inne halvregelbundet sliter sitt hår av ovisshet. Det här med bloggen som dagboksskrivande har liksom kommit av sig lite i och med inläggsfrekvensen på cirka ett i veckan. Anledningen är främst att jag faktiskt jobbar när jag är på jobbet och att jag därmed inte hinner skriva alls om dagarna. Nästan. Jag gör vissa undantag. Som nu.
Något som har hänt och sopm faktiskt känns mest bara kul är att jag har comebackat som spinningfröken. Har kört tre tisdagar som ordinarie fröken och därtill extraknäckt på två föreningspass. Det ställer lite extra krav på mig nu att jag faktiskt lyssnar in kroppen bättre. Jag orkar inte ens i närheten av vad jag orkade förut och när jag är sliten så blir det mest pannkaka. Om jag vill leverera en bra insats så vill jag inte sitta där med röd puls i uppvärmningen och knappt orka prata. Det har gått med blandat resultat. Det roligaste är i alla fall att folk fortfarande säger snälla saker så som "bästa passet på hela veckan". Hashtag #hybris.
Något som inte händer så ofta men som jag med den glädje tar vara på är tillfället till träningsdejt med damen nedan. Vi fick till en lunchgymning för några veckor sedan, på självaste kvinnodagen faktiskt. Just denna dag var jag nog mitt starkaste någonsin. På stången närmast i bild sitter återigen vikter som summerar ihop till 90kg. De yttersta 10kg-vikterna är små och syns inte om du nu försökte räkna utan att få ihop det. Någon gång ska jag våga prova 100. Snart.
En annan gång gjorde vi en söndagsuflykt till en grannkommun för en simdejt tillsammans med Camilla. Just den gången hade jag ett sim-flow långt utöver det vanliga och hade inte damerna sagt att kaffet väntande hade jag nog simmat fortfarande.
Kalle och jag har också gjort utflykt. Kalles kompis Niklas är bonde i närheten och vi bjöd in oss själva på studiebesök för att få gosa lite med kalvarna. De väntar under våren tillökning av inte mindre än 40 kalvar och vem älskar inte djurbebisar? På riktigt. Om inte detta är det sötaste du sett idag så är du nästan inte välkommen tillbaka hit. Och vill du se fler bilder likt denna så följer du @morellslantbruk på instagram. Pronto.
En fredag någonstans way back hade vi middag och spelkväll med I&T. En sån här "hej vi har lite ryggbiff, vill ni fixa något tillbehör till den?" Spontant och bra. Och sedan fundera över relevanta frågor såsom hur lång en människas samlade avföring under en livstid skulle vara. Så mycket skratt. Älskar't.
Jag har även hunnit lufta brynäströjan en sväng. Min födelsedagspresent från mamma och pappa var biljetter till matchen mellan Brynäs och Rögle med plats i restaurangen. Inte alls illa. Lite trist att Brynäs förlorade, men det brukar liksom bara vara att gå vidare med livet efter ett sådant nederlag. Kul i alla fall. Jättekul.
En alldeles vanlig onsdag mitt i veckan var inte alls en särskilt vanlig onsdag. Ida fyllde 29 och vi firade med spontanburgare på Granliden. Ett gammalt djungelordspråk lyder tydligen att om det dyker upp kalas så kalasar man. Och vem gillar inte hamburgarkalas?
Helgen som just passerade var också helt magisk. På fredagen mötte vi upp Ida och Tatte för lite förvin innan vi gick till bygdegården och såg The Night Show. Det var tioårsjubileum och de satsade verkligen allt. Alltså vilken stjärnspäckad kväll. Bara lokala förmågor och sååå himla himla himla bra. Inte en enda sur ton på tre timmar. Vilka röster. Vilken inlevelse. Vilken star quality. Torsåker ska vara riktigt riktigt stolt över detta. Och om du inte har något att göra på fredag kväll så vet du vad du ska hitta på. Boka!
Helgen fortsatte sedan lika bra. Lördagen inleddes med lite bakissim och fortsatte sedan med soffhäng framför tusen skidtävlingar parallellt med städ och middagsprepp. Hanna kom förbi och kvällen försvann i middag, vin, film och prat. Sen sov hon kvar och jag fick anledning att bunkra upp med lyxfrukost på söndagen. Älskar att ha en gäst. Eller flera. När hon åkt hem hoppade jag upp på trainern och brände av 50 km zon-2-tramp i Zwift. Åt chips och tittade på ytterligare tusen skidtävlingar samtidigt och 100 minuter försvann i ett nafs. Jättenöjd.
Sen avslutades helgen med saftkalas och en oändlig kakbuffé hos Ida.
Sa jag att det var en bra helg? Sa jag att Mars har varit en himla bra månad. Hur många bra helger som helst. Det här livet är lite mer utflykt och lite mindre måste just nu och det känns såå bra.