Vansbrosimningen och Vansbro Tjejsim 2016

Så var den avklarad, min dubbel i Vansbro. Sammanfattningen är att jag är nöjd med båda loppen även om jag nog är snäppet nöjdare med tjejsimmet som gick mycket bättre än jag förväntat mig.
 
 
Före loppen 
Vid 18-tiden på fredagen hade vi packat in oss själva och nödvändiga attiraljer i husbilen och rullade iväg mot ännu en helg i Vansbro. Nummerlappsutdelningen skulle ha öppet till 21 och jag ville verkligen verkligen hinna hämta ut mina kuvert redan dagen före för att vara av med det problemet. Vid 20:30 kom vi fram så det var lugnt. Inte direkt någon trängsel i tältet och jag fick snabbt ut mina prylar. När jag inte har fått middag före klockan 21 är jag dock inte en jätterolig människa. Som tur var kunde vi snabbt slänga ihop lite makaroner och medhavd köttfärssås. Pastamiddag utanför en mack någonstans.

Sen blev det en kort kvällspromenad för att spana in målrakan och säga god natt till den lilla bäcken.
 
Vid midnatt var det god natt även från husbilen. Kunde dock inte sova förrän runt 03 eftersom macken vi parkerat vid och vägarna runt omkring uppenbarligen var tillhåll för Vansbros alla små epa-raggers som åkte varv efter varv efter varv och spelade dunk dunk dunk dunk. Suck. 
 
Vaknade lite för stel efter lite för få timmars sömn i en lite för hård säng. Vi åt frukost och sen promenerade vi bort till starten i lugn och ro och var på plats strax efter nio. Det långa loppet var först ut och jag skulle starta 10:15. Munter och smånervös före start som vanligt.

Strax före start. Dags att trassla på sig våtdräkt och det där lilla skämtet till badmössa. Jag startade i gruppen som de döpt till Elit 2 och kravet för att platsa där var att en skulle ha fullföljt loppet på sisådär 40-45 minuter de senaste tre åren. Eller något motsvarande seedningslopp förstås. Förra året simmade jag helt förutsättningslöst i mål på 44:28. Över min förmåga och totalt i chock, men tiden räckte för att platsa i Elit 2 och det var den största anledningen till att jag ville simma igen. Så här står jag, aningen rädd att vara malplacerad men taggad på att göra ett bra försök.

Första loppet - Vansbrosimningen
Gruppen Elit 2 hade likt den riktiga elitgruppen en repstart. Vad betyder det? Jo det betyder att alla 200 deltagarna, som mestadels utgörs av stora bröliga män, släpps iväg samtidigt. Startrakan är bred, men efter inte jättemånga meter kommer en ganska snäv högerkurva och efter det smalnar det av ordentligt. Coachen Pär hade tipsat om att jag skulle ligga långt ut till vänster i starten för att slippa den värsta trängseln i den där första kurvan så jag satsade på det. Jag hann dock inte ta mig särskilt långt innan jag hörde speakern säga att det var en halv minut till start så jag stannade någonstans i mitten. Speakern ropade lycka till och repet lyftes upp. 
 
Det blev ju fullt slagsmål förstås. Jättejättetrångt. Plötsligt hade jag en hand i ryggen och trycktes ned en sekund när jag egentligen tänkte andas. Otäckt. Senare läste jag på väldigt nära håll de tryckta omdömena på en annan Aspire-dräkt. Vissa ligger så lågt med fötterna att det inte märks att en simmar över dem innan en biter dem i rumpan. Några byter riktning helt hejdlöst. Lite armkrok med någon och så en och annan smäll. Mitt i allt det där låg en tjej och simmade ryggsim. Alltså inte jag-är-trött-och-övergår-till-vila-ryggsim utan verkligen all-in-från-början-tävlingsryggsim. Skrattade lite inombords men visste inte om jag skulle vara imponerad eller lite stött. Hur bra ryggsim hon än simmar så känns det otroligt att inte ha ett frisim som är snabbare. Hur kan hon välja ett simsätt där hon ser absolut ingenting i den här trängseln? Otroligt.
 
Första kilometern försvann ganska snabbt trots full huggning konstant men sen kunde jag slappna av lite. Så mycket energi hade då gått åt till att hålla koll på alla sparkande fötter och viftande armar att jag kände mig helt svimfärdig men nu lugnade det sig lite och jag hade ganska fritt vatten. Mittendelen var alltså ganska ointressant. Det hände ingenting förutom att jag bara funderade över hur långt det var kvar. Till slut kom jag till bojen med 1500m och en stund senare börjar den där bryggan på höger sida. Där blev jag lurad förra året och där blev jag lurad nu. Trodde både då och nu att det bara är brygga på den sista kilometern i Västerdalälven och funderade över hur jag kunde missa att jag bytte vatten. Icke. Bryggan börjar några hundra meter före svängen. Jag försökte redan där att ligga väldigt nära eftersom motströmmen är mildast nära bryggan sägs det. Vågade ju inte chansa på annat utan försökte simma så nära det bara går. Kom snart ikapp en tjej som jag får köra om vilket kostade lite energi och jag blev nog inte jättepopulär när jag sen sneddade in precis framför henne. 
 
När svängen äntligen kom och jag kände det uppenbart kallare vattnet och det uppenbart trögare motståndet kändes det först bra. Bara en tredjedel kvar. Strax kändes det dock som att det aldrig skulle ta slut. Aldrig. Simmar och simmar och simmar och simmar och det tar en evighet innan skylten med 400m kvar kommer. Där kommer också en liten ljusning i tillvaron. Det kommer att ta slut. 400 meter är inte så långt. Simmar och simmar och simmar och simmar. Vid hängbron är det 300m kvar. Simmar och simmar och simmar. Märkte att väldigt många hade bättre spurt än jag så det började bli lite trångt igen. Folk under fötterna och på benen. Det är inte som att jag planerar att flytta på mig så kör om eller finn er i situationen. Sista 100 var långa som inget annat men till slut fick jag sätta handen i målrampen. Ingen aning om utfallet. När jag trasslat mig upp på land såg jag klockan slå över till 11:01 och ty start 10:15 misstänkte jag att det tydde på en tid på 45 och delar. Definitivt under 46 i alla fall.
 
Min officiella tid blev 45:38 och det är sjuttio sekunder sämre än förra året. En mikrosekund var jag besviken. Jag har ju så svårt för att inte kunna leva upp till saker jag gjort förut. Varför är jag inte bättre? Jag har ju ny supersnabb våtdräkt och allt det där. Det gick snabbt över. Förra året gjorde jag en fantasitid och det här är också ett lopp sub50 med marginal. Och ett Vansbro sub50 ska en vara supernöjd med. Dessutom vet jag inte hur man kan jämföra lopp från år till år. Förutsättningarna ändras ju. Väder, vattentemperatur, vattenföring, motström och medström. Släpp det och gå vidare. Det var ett bra lopp.
 
 
Mellan loppen
Jag struntade i deltagarmaten och vi gick istället direkt hem till husbilen. Passerade utanför tältet för utlämning av deltagarkuvert där kön nu ringlade lång och jag tänkte på de stackare som hade hela resan kvar. Så otroligt skönt att vara klar redan nu. Försökte äta lite mer makaroner och köttfärssås men det var trögt. Supportrarna var också på plats nu och de hade med sig bärsmoothie och kaka. Gullisar.

Efter lunchen åkte mor och far hemåt igen och i samma veva spårade vädret ur fullständigt. Jag hade lite kontakt med krassliga Maarit som fortfarande inte bestämt om hon skulle starta eller inte. Anders skulle i alla fall simma så de befann sig borta vid starten. Jag lämnade Kalle kvar i husbilen och promenerade iväg för att hänga lite. Hann bara ut innan det började hagla. Jätteisbitar. Strax byttes det ut mot en störtregnskur och jag ställde mig inne på en pizzeria tills det värsta var över.

Jag hittade kompisarna vid startområdet där det just nu var paus i tävlandet. Eftersom det åskade så mycket sköt man upp starten för några grupper. Jag tyckte verkligen synd om de som befann sig i älven under det där vädret men även om de som stod i våtdräkt och huttrade på land och inte visste när de skulle få starta. Till slut kom besked om att starten skulle återupptas efter ungefär en halvtimme.
 
Maarit bestämde till slut att det inte skulle bli någon simning för henne så vi gick till husbilen och drack kaffe. När vi trodde att Anders hade simmat tillräckligt länge knallade vi iväg till målområdet för att heja imål honom. Söta supporters.  

Vi fick vänta en stund eftersom vi hade missat att starten hade blivit ännu lite mer fördröjd. Spana, spana, spana. Vi synade varenda vit mössa som kom inom synhåll. Där är han väl? Nej fel glasögon. Men där då? Nej alldeles för ful simstil. Men där? Det där måste vara han. Nej, fel våtdräkt. Men där då? Nu har det väl gått orimligt lång tid. Vart äääääär han? Där? Eller där? 
 

Till slut konstaterade vi att han hade fått starta 20 minuter för sent på grund av åskan och att det hade gått alldeles lysande bra när han spurtade sista metrarna mot mål. 

Jag hängde med Maarit och Anders medan de intog sitt finish food och sen tog jag mekanikern med mig till någon form av uteservering där vi hejade imål de sista hjältarna medan vi käkade hamburgare.

En till mastodontisk regnskur hann komma men efter den kunde jag njuta lite mer kvällssol och ett glas rosé. Reload.

Sen kaffe, chips och tre avsnitt Bones innan vi gjorde nya försök att sova. 
 
Dock insåg vi snabbt att epa-pojkarna troligen hade för avsikt att snurra runt runt runt den där macken en natt till så vi flyttade oss till en grusplan längre bort. Där kunde vi äta frukost i gröngräset dagen efter...

...Innan vi tog promenaden till nästa startområde. Det för Vansbro Tjejsim. En alldeles fantastiskt solig förmiddag.

Den här starten var egentligen inget jag hade planerat särskilt utförligt. Jag köpte startplatsen i onsdags när jag insett att Kalle faktiskt var pepp på att spendera hela helgen i Vansbro med vår husbil. En kilometer fullt jäkla ös rakt fram. Det här kommer att bli kuuuul. Vi var på plats i god tid före även denna dag och hängde i skuggan under ett träd.
 
Peppade lite med grymma Sofia som gjort fantastiskt bra lopp dagen innan och sen var det dags att förbereda sig för start.
 
Andra loppet - Vansbro Tjejsim
Seedningsgränsen var 19 minuter. När jag mailade vansbrosimningen hävdade jag med bestämdhet att jag skulle matcha det i och med att jag simmat långa loppet på 44 men egentligen var jag inte så himla säker. Hur det än var blev jag placerad där tillsammans med eliten i grupp 1. 
 
Även här var det repstart men skillnaden var att nu stod vi uppradade på land. Alltså, när starten gick skulle vi springa ut i vattnet, prestera ett snyggt litet dyk och sen börja simma. Jag hamnade lite bakom eftersom jag inte vågade armbåga mig in i det främre ledet och fick därför slåss lite när jag väl kom ut i vattnet men det gick snabbt över.
 
Mitt tekniska kunnande räcker inte för att förstå varför filmen blir av så vansinnigt dålig kvalitet när filen jag laddar upp är knivskarp, men ni får stå ut med det. Tjejen som studsar i lite tvekande någonstans i mitten, och dyker typ sist av alla är jag.
 
Jag siktade på att ligga nära bryggorna och det var förvånansvärt få som tänkte så. I alla fall precis där jag var. Jag fick väldigt tidigt fritt vatten och blev egentligen inte störd av någon. Dock var ju det här lite mer av fullt ös från början så det blev ganska jobbigt efter en inte alltför lång stund. Ville gråta inombords när jag såg skylten med 400m kvar eftersom det kändes helt orimligt att nästan hälften var kvar. Det kändes som att jag hade simmat i en evighet och det tar ju aldrig slut. När jag kom så pass långt att jag såg klockan vid målet blev jag först lite ledsen eftersom jag tyckte mig få andra siffran till en fyra. Då måste det ju ha gått 24 minuter. Skit också. Riktigt pinsamt. Efter några simtag till insåg jag dock att första siffran faktiskt var en etta. Det har inte ens gått femton minuter och jag är snart klar. Dock var sista biten återigen evighetslång och det tog ytterligare nästan en minut innan jag kunde smälla handen i plattan efter 15:50. Som nummer 30 av 46 i elitgruppen. Faktiskt inte så illa.  
 
 
Efter loppet
Snabbt som sjutton in i duschen och sedan tillbaka till husbilen för ihoppackning och hemfärd. Jag roade mig sen med att hålla koll på motionärsgrupperna för att försöka filura ut vilken totalplacering det skulle kunna bli. Började med att se att Sofia hade simmat som en liten raket och slagit mig med tre sekunder. Även Margareta från GSS hade varit snabbare och kommit in på 15:42 vilket innebär att tjejsimmet fick en annan bästa gästrikedam. Grattis till er. Totalt 11 tjejer som startat i grupp 2 eller senare simmade under 15:50 vilket betyder plats 41 av 3201 fullföljande. Jag tycker faktiskt att det är ganska fräsigt.
 
Efter någon mils hemresa stannade vi till för helgens tredje intag av makaroner och köttfärssås.
 
Och väl hemma tog jag en liten promenad på jakt efter lite guld att fira med.  
 
Färdigsimmat för nu och slut på direkta mål inom omedelbar tidsrymd. Skönt. Det är sex veckor till äventyret i Kalmar och jag tänker faktiskt börja med att låta huvudet ta lite semester. Bara göra sånt som jag känner för att göra. Kanske mest bara vila, vem vet.