Min fredag började på Bakerian med en mysig frukostdejt med Maarit. Hade planer på morgonsim med frukost men kom på att det ju faktiskt går att äta frukost utan att simma när en inte känner sig helt hundra. Fiffigt va. Vi pratade mycket om livet och lite mindre om löpning. På temat löpning berörde jag mina benhinnebekymmer och tanken om korrelation med det faktum att mina skor slitits så extremt olika. Jamen ni ser ju. Den onda sidan har knappt någon sula kvar på en liten fläck. Varför?
Hur som helst. Min mycket kloka vän sa att jag borde besöka Runners Store för en löpanalys. Hon sa att människorna där vet vad de håller på med. Och att det går att kolla upp sitt löpsteg utan att köpa skor. Sen pratade vi om livet lite till och tiden for iväg. Glad i själen åkte jag till jobbet på möte i ett par timmar och sen brummade Meckis och jag iväg mot huvudstaden. En hotellnatt och en springmil, det kan väl vara kul. Jag läste i startbeviset att nummerlappen till loppet skulle hämtas just på Runners Store. Det var som att det var meningen ju. Jag passade på att få löpsteget filmat och jag fick superbra hjälp. Tjejen som hjälpte mig gjorde klart för mig hur korkat det var att jaga rätt på utgångna skomodeller bara för att de varit sköna och funkat bra. Nytillverkas de inte så åldras de i alla fall och slits snabbare och dämpar sämre och det ena med det andra. Alltså, de helt nya 1080 som jag hade tänkt byta till har gjort sitt, även fast de inte har sprungits en meter. Säkert självklart egentligen. Jag provade istället fyra olika varianter av nynya skor och fastnade till slut för ett par andra New Balance. Dessa heter 2090 istället. Och uppenbarligen kunde man inte göra en löpanalys utan att köpa skor.
Efter skoshoppingen tankade vi systemet med exemplarisk oxfilé och lite vin på Restaurang London och senare tog vi ett till glas vin på ett mysigt litet hak i närheten av vårt hotell. Fint.
Tillbaka på hotellet granskade jag mina nya kompisar och bestämde mig för att de varit sköna nog för att få göra mig sällskap på loppet. Så här gröna och rena var de inte så länge.
Hotellnatten var en aning knölig. Vi hade kuddar som var lite för fluffiga för att ha två, men lite för låga för att bara ha en så jag sov inte riktigt så bra som jag hoppats. Det blev ändå så många timmar att jag vaknade före klockan. Åt smaskig hotellfrukost i lagom tid och sen fanns fortfarande gott om tid för den drygt halvtimmeslånga promenaden till start. Vi gick med Google Maps i högsta hugg, hittade en bra väg och kom fram med drygt en halvtimme kvar till start. Perfekt.
Så vad är bra och vad är godkänt såhär tidigt på säsongen? 50min? För att ta mig under 50 behöver jag ligga under 5:00/km. Ingen svår matte. Nu var jag för offensiv. Såklart rusas det i början och jag öppnade första 3km på 4:45/km. Det straffade sig och jag orkade inte och dog på km4. Den gick runt 5:10 för att jag skulle ha en chans att komma igen. Det gjorde jag och km 5-7 gick jättebra när jag höll mig runt 4:55 istället. Det regnade men det var mest uppfriskande med mer syre. Jag var så trött och inte direkt upplagd för två riktiga bajsbackar på km 8 och 9 som slukade jättemycket tid. Tror att båda de kilometrarna gick runt 5:20 vilket jag inte rikrigt hade marginal för. Jag noterade rätt tidigt att min klocka återigen låg lite före med mätningarna och den surrade längre och längre före km-skyltarna ju längre jag sprungit. På klockan hade jag fortfarande marginal för 50min, i verkligheten hade jag inte det. Sista kilometern var lättlöpt och jag spurtade förbi milen på 49:32. Det känns som en bra tid. Dock var det 200m kvar till mål och jag hoppades ju främst komma under 50 i resultatlistan. Det fattades 19 sekunder när jag klev över mållinjen och jag är både nöjd och lite mindre nöjd. Vet inte om jag sprungit omvägar eller om klockan mäter dåligt, men det är onekligen lite störigt att det inte stämmer.
En mil i 7-8 plusgrader och mulet. Borde vara helt ypperligt för snabbspring. Det var det nog också. Tydligen är det skitmånga som persar i det där loppet. Inte jag. Inte den här gången. Jag väntade mig inte det även om jag alltid vill prestera när jag tävlar. Jag har en gång sprungit ett millopp på 48:30. Det är mitt bästa resultat. Den gången mätte min klocka endast upp 9:75 km och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Enda gången någonsin som den här mätt för kort distans tror jag. En annan gång har jag pressat mig under 50 på en mil. Då gjorde jag 48:37, på en ensam träningsrunda och min springform var helt galen. Två andra lopp har jag sprungit mellan 50-51. Det här blev tredje gången. Någon gång i livet ska jag bli bra på att springa en mil. Det är svårt att disponera för gränsen mellan vad jag orkar och vad jag inte orkar är så snäv. Jag tror att min uthållighet i spannet där jag orkar vara är tillräckligt bra för att det skulle kunna bli pers. Det får bli en annan gång. Det ska bli fler lopp i år. Medalj är ju alltid kul.
Efter loppet väntade halvtimmespromenaden tillbaka till hotellet för att duscha och checka ut. På vägen hem stannade vi för sedvanligt post-lopp-käk. Som det ska vara.
Skorna då? Jo tack, det finns absolut potential i dem. Ser fram emot nästa runda.