13 sekunder

Tretton ynkliga små sekunder ifrån en officiell milloppstid under 50 minuter. Jag hade några meter kvar när klockan tickade över 50. Resultatlistan säger 10km på 50:13,5. Snabbare än tjejmilens 50,52 men frågan är hur det är med sträckorna. Jag vet inte hur pålitlig gps jag har i telefonen. När jag stoppade tiden på 50,33 efter några sekunders fipplande efter målgång hade den mätt upp 9,90 km. Jag vill ju i båda fallen lita på arrangörerna och tro att loppet var 10000 meter precis. I så fall är det här mitt snabbaste 10km-lopp. Det tredje någonsin på 10km, men det snabbaste. Jag är lika delar småbesviken och hysteriskt supernöjd. Nöjd för att jag gjorde läpcomeback för mindre än två veckor sen. Lite besviken för att tjejerna jag sprang om precis före spurten gick imål på 49,56. Om det inte vore för alla hjärnspöken skulle jag också kunna spurta. När jag springer ensam har jag alltid en spurt, men det går aldrig när jag kommer till ett upplopp av ett lopp. Då är det tvärnit och knappt styrfart sista biten. Mår så fruktansvärt dåligt. Sen känner jag efteråt att det hade kunna gå att krama ur lite till. Det hade ju varit ett synnerligen bra tillfälle för tretton små sekunder. Ge mig ett nytt millopp snarast för nästa gång går det. Jag ska träna huvudet tills dess.


Uppdatering med lite distans en dag senare. Jag blir mer och mer nöjd hela tiden. Jag fånflinar när jag läser den här resultatlistan. Och jag läser den igen och igen och igen. Jag noterade inte igår att jag faktiskt kom topp 20. Det säger verkligen ingenting egentligen och det är dumt att jämföra sig med andra. Men ofrånkomligen, placering 19 av 69 startande damer på 10km innebär att jag slog 50 stycken. Många av dessa 50 har förmodligen betydligt mer kontinuitet i sin löpverksamhet än vad jag har haft den här hösten. Det är nu jag ska förstå att det gick orimligt bra.




Pump, pynt och pepparkaksbollar

Denna lördag började på aero med en omgång bodypump. Inget nytt. Inget konstigt. Lite mer konstigt att jag efter passet, inspirerad av alla sockerfria paleosmaskigheter som susat förbi, gick och införskaffade dadlar och kokosolja. Aldrig hanterat eller ens sett något av det förut och hade inte riktigt någon aning om vad jag skulle göra med dem. Prisa google! Med lite nötter, solrosfrön och kakao adderat blev det grymma chokladbollar. Min lilla mixermaskin fick det svettigt, men resultatet blev super. Hittade ett recept här, men busade till det i sann förstaadventsanda och slängde i lite pepparkakskryddor. Knappt en tesked av varje. Hurbrasomhelst. Förvånad av min plötsliga pysslighet drog jag även till med att baka saffransskorpor när jag ändå var igång. Jag hade tidigare köpt mandelmjöl som jag inte heller visste vad jag skulle göra med. Och fick en påse saffran av mamma. Google igen. Det blev dessa. På ett ungefär. Hade inte så mycket mandel och petade i några dadlar också för att det skulle bli lite sötare. Lyckades få igång brandvarnaren två gånger under processens gång, men ännu ett lyckat resultat. Vi fick middag hos mamma och pappa ikväll, och efterrättsfikade med pepparkaksbollar och saffransskorpor med hallonmarmelad. Supermysigt och supergott och precis vad som behövdes efter eftermiddagens mission att ta ett första steg mot ett julpyntat hem. Fick efter ett antal sammanbrott och en krossad blomkruka upp stjärnor och ljusstakar i alla fönster. Och några ljus och ett par av mina favvotomtar fick flytta ut ur förrådet. Därefter återstod terapiarbetet med att stryka gardiner och få upp dem. Jag haaaaaaaaatar att stryka. Förutom att det är svintråkigt så hatar jag det för att vi bara har en liten jävla bänkstrykbräda. Hade den på golvet så ryggen dog ju. Och ingenting får plats på den och det tar sjuhundra år. Den som har lagt märke till att jag alltid är skrynklig har lagt märke till helt rätt. Det är verkligen en yttersta nödfallssyssla. Men jag hänger inte upp skrynkliga gardiner. Därför byter jag bara gardiner till jul. Och efter jul. Två gånger om året kan man offra sig. Och jag är störigt nöjd nu. Med hela dagen. Önskar alla fina därute en riktigt mysig första advent!
 
 


Should have started running

Började dagen med ännu ett asbra fyspass. Det är slut på superlativ för hur den tjejen kan få ihop det. Lite parövningar, lite löpning och lite planka i perfekt kombo. Så himla rolig och bra träning. Men det roligaste av allt måste ju vara att få tillfälle att provocera någon som verkligen verkligen uppenbarligen blir provocerad av exakt allt jag gör. Denna vecka också.  Det måste vara grymt jobbigt, någonting jag gör. Jag har aldrig sett personen förut. Har ingen aning om vem det är och har ingen anledning att ta åt mig av konstiga blickar och muttrande kommentarer. Försöker utnyttja det istället. Först provocera lite omedvetet (om du absolut måste springa på precis samma kvadratcentimeter som jag, så har jag ändå noll problem att springa ifrån dig så då gör jag det gärna lite extra), sen provocera så himla medvetet som jag någonsin kan (jag står gääääärna i planka även när jag ska vila bara för att visa att det inte är det minsta jobbigt medans du håller på och bryter ihop din stackare). Blicken jag tydligen fick då lever jag på än. Mamma försökte återberätta. Jag är inte där för att tävla med någon, men det taggar såå himla mycket att man kan störa sig så mycket. Underbart. 

Gästspelade på scanarc en liten stund efter passet men eftersom det var svintråkigt att skriva om betong och cement passade jag på att sluta tidigt idag. Om det är något jag är bra på så är det förhalningsteknik, men det är fortfarande alldeles för långt till mars för att jag ska vara tillräckligt stressad. Åkte till Gävle med mamma istället. Huvudsyftet var att vi skulle hämta ut våra nummerlappar till loppet på söndag. Det gjorde vi. Men när vi ändå var på stadium lyckades jag shoppa en jävla massa, så nu är jag sanslöst redo för en säsong med mängder av vinterlöpning. Förutsättningarna finns åtminstone. Det blev goretex-löparskor och broddar och en fodrad löparjacka och ullstrumpor och vantar och mössa. Pust. Så utrustad var jag innan. Inte alls alltså. Nu saknar jag nog nästan ingenting. Lite mer löpform bara, men den är också på ingående. Hoppade i hela munderingen (utom broddarna, för jag tänkte inte att det skulle vara så halt som det var) när jag kom hem och drog iväg på en premiärrunda. Passade även på att testa pannlampan som man fick till loppet. Den hade extremt liten ljusbild och lyste mest upp vatten i luften så jag såg inte så himla mycket bättre, men den lyste iaf hela tiden. Det blev 7km med betydligt bättre känsla än förra veckan. Litade förmodligen mer på både skor och belysning så det gick över två minuter snabbare än förra gången. Ett snitt på under 5.10 innebar under 36 minuter och ett rejält pers på rundan. Ändå förtog jag mig inte direkt. Nu springer jag iofs sällan 7km, men det tar sig. Och skorna var grymt bra. Tyngre och stelare än jag är van vid så fotlederna dog ju, men ändå bra. Och jackan. Helt himla perfekt! Den var nästan lite varm nu, men kommer bli grym när det är kallare. Nu är jag supertaggad inför loppet. Och supertaggad för mer vinterlöpning. 





Visa fler inlägg