vårruset

Dags för den årliga pulstoppen. Vårruset i Gävle. Ångest i månader för att jag vet hur jobbigt jag kommer att göra det för mig själv. Jag är nog nästan aldrig så trött som när jag maxar på fem kilometer. Tur att jag aldrig gör det.

Nu teamade jag upp med bland annat den här schyssta bananen. Det var inte så att jag hjälpte henne att tuffa till sig och sno med sig en skylt när vi gick hem. Sånt gör inte jag. Men klart att bananbruden ska ha en bananskylt. 
Hur som helst. Den här gången lyssnade vi på springfröken och sprang i linne. Det ångrades icke. Och eftersom vi anmält oss i tidtagningsklassen fick vi starta först och längst fram. Jag behövde inte stångas med en endaste ryggsäckstant. Underbart. Dock var det lite högt tempo där framme och det är svårt att inte ryckas med. Sneglade på klockan vid Strömvallen och det stod 3:30. Men jisses. Jag öppnade första kilometern på 4:12. Andra på 4:26. Sen gick det bara utför med tiderna. Så himla himla trött. Alldeles för tidigt. Tappade allt självförtroende och började tänka dåliga saker. Men så glad att jag höll ihop det tillräckligt bra för att än en gång kunna säga att jag lyssnade på springfröken. Jag satte loppet under 23 minuter. Återigen är problemet en liten feldisponering. Jag gick ut alldeles för hårt.
 
Men det här är ändå fasen det coolaste. Om jag zoomar ut tillräckligt behöver jag inte ens scrolla för att hitta mitt namn i resultatlistan. Boosten för idag. Kanske för evigt. Det är fasen inte så stor andel som pinnar ifrån mig just nu. Kanske en procent. Så häftigt.
 
Plats femtio. Av oändligheten. Galet. Känslan att springa där framme där det är så glest att jag är rädd att komma vilse kontra känslan att springa där det är så trångt att man inte vet hur man ska ta sig fram. Tack igen för anmälan i tidtagningsklassen. 
 
Det här med smickrande bilder är vi bra på. Men här är teamet. Det oslagbara hopplocksteamet som jag är himla glad att jag fick vara en del av. Grymma brudar!
Men frågan vi alla ställer oss är förstås: vems är egentligen salladen? Den där ruset-salladen. Coops eller någon annans? Fast den låg i vår picnicpåse så vi antog att det var vår sallad. På allvar. Sluta missbruka spacetangenten!!