Dåliga intervaller och perfekt cykling

På torsdagen gjorde jag ett klappkasst intervallpass på löpbandet. Maarit och jag skulle köra Björgen-intervaller. Ja, ni vet de där kräkjobbiga 4x4 i backe. Det gick fel redan från början eftersom alla löpband var upptagna när jag kom in på gymmet. Maarit hade varit lite snabbare i ombytesprocessen och hunnit haffa ett men jag fick vackert värma upp på en cykel istället. När jag väl fick ett löpband hade hon hunnit göra nästan en halv intervall. Jag hetssprang i två minuter för att komma in i rörelsen och sen vet jag inte hur min hjärna fick ihop det. Jag skulle försöka komma ikapp, typ som att jag inte fattade att fyra minuter faktiskt är fyra minuter oavsett vad jag ställer in för hastighet på bandet. Så ja, det gick alldeles för snabbt på den första. Sen tänkte cellen att det var en bra idé att halvera vilan eftersom jag ju inte kommit ikapp en endaste millimeter trots att jag sprungit som en gepard i fyra minuter. Dålig idé det också. Fick avbryta min andra intervall efter halva tiden och ta en längre vila istället. Och följden blev att nummer tre och fyra också gick både långsamt och dåligt och att mitt självförtroende sjönk till havsnivå. Så kan man också lägga upp det. Om man nu inte ska ta och börja fundera över vad man håller på med.
 
På fredagen började vi som vanligt med några tidiga längder i poolen. Vi körde en kompisserie med långa intervaller som för min del blev 1000 + 550 + 250. Den längsta med paddlar och dolme, de två kortare utan. Maarit körde 800 + 400 + 200 (skriver ut det bara för att visa att serien egentligen var jämn och snygg) och jag tänkte att jag skulle försöka hålla på ungefär lika lång tid. Hon är så galet stark med paddlar. Jag får veva på som sjutton och har ändå inte en suck att hålla förhållandevis samma tempo som när vi simmar utan paddlar. Jag hann som synes simma nästan lika mycket längre på halva distansen när vi var utan paddlar. Faktiskt en förhållandevis bra känsla.
 
Efter en hetsfrukost på kontoret åkte jag och Maria till Dalarna på möte med Borlänge energi. Efteråt lunchade vi på ett supermysigt café. Jag vet vad jag behöver. Vad behöver du?

Jag behöver tänka efter och jag gjorde precis det när jag valde att hoppa över en spontan cykeltur igår eftermiddag. Istället åkte jag hem och piffade för födelsedagsmiddag med Kalles föräldrar på Gästis. Nu har alla som ska fylla år fyllt och och det blir lugn och ro ett tag. 
 
Tidigt i säng och tidig morgon idag. Lång cykling med Vätternrundangruppen på agendan. Det här är bara delar av den stora grupp vi var från början.
 
Strax under 9 mil fick vi ihop på dryga tre timmar som innehöll precis allt. Två läskiga vurpor och en spya inom bara några kilometer. Stackars dessa medcyklister som ändå tycktes klara sig hyfsat hela. Och min cykelskräck fick sig väl kanske ytterligare en törn när jag på så nära håll fick bekräftat vad som kan ske om en kanske vinglar till eller inte har full koll på sitt framhjul. Tur det gick bra. Efter det cyklade vi i mindre och mer homogena grupper. Bra beslut. Men jag vet inte vad som ligger bakom att jag nu cyklar som en himla gudinna i jämförelse med för två veckor sedan. Himmel och pannkaka, jag hänger fasen med. Knappt att det gastades luuuckaaaa en enda gång idag. Förvisso gick fjärdedel nummer två väldigt långsamt idag, men jag hade inte ont på en fläck när vi stannade i Stjärnsund efter fyrtioåtta kilometer. Ingenstans. Jag ger all cred till Kalles cykelhjälm som skonar min nacke helt fantastiskt. Min gick sönder och det var kanske tur. Den bör ju dock inte påverka krutet i benen men vem vet. Korv och banan och lite kaffe och jag tog sedan Långshyttebackarna like a boss med oanat tryck i benen. Och jag hade fasen klarat att cykla de sista 13 km hem om jag inte hade tagit bilen till Hofors. Fantastisk känsla. Självförtroendemätaren sprängdes litegrann av plötsligt övertryck. Heja mig!

Cykelintervaller och glutenchock

Onsdagen började på cykeln. Tyvärr inte på utecykeln eftersom april totalvägrar att ge oss något annat än permafrost och snöblandat plaskslask. Inte ett dugg sugen att sätta mig på landsvägscykeln en tidig morgon när det regnar och är en grad varmt ute. Nixpix. Men, med taggat sällskap och innecykling på agendan kunde jag motivera mig iväg i den tidiga timmen. Nedan är klockan 07:15 och vi har precis avslutat 4x7 minuter maxjobb. Bilden är suddig för att fotografen skakar i hela kroppen. Rimligt. Högst rimligt.


Resten av dagen var jag så totalt osnäll mot min kropp så det är inte det minsta konstigt att den inte ville bete sig när jag skulle försöka simma. Jag kände mig tung och osmidig från start. Tänkte att det skulle släppa efter en stund men det hände aldrig. Hade kanske glömt en aning att jag redan hade ett svinjobbigt cykelpass i kroppen. Jag hade ambitionen att simma Camillas monsterpass med 20x200 men prutade ner det efter att ha provat alla tekniska hjälpmedel jag hade tillgång till. Utan utrustning simmade jag så fruktansvärt långsamt att jag näppeligen klarade de starttider som brukar vara väldigt väl tilltagna. Med dolme kändes det lite lättare men gick ju ännu långsammare. Med paddlar orkade jag knappt snurra runt armarna. Men jag gjorde. Sexton stycken.
 
4x200 sammansatt
4x200 med dolme
4x200 med paddlar
4x200 med paddlar och dolme
 
Men som sagt. Jag prutade bort allt vad fartökning och progression och starttider hette. Insåg snabbt att jag var tvungen att låta bli att titta på klockan alls om jag inte skulle bli gråtdeprimerad och gå till bubbelpoolen istället. För ingenting hände. Orkade inte ta i alls. Bara hungrig. Hela dagen. Jag var sådär bottenlös som jag kan vara när jag har kört många långa pass men åt bara dåliga saker hela dagen. Här ska ni få ta del av dagens ocensurerade kostschema. Dagens glutenchock.
 
05:30 - en ostmacka till frukost (varför inte havregrynsgröt som jag brukar?)
08:00 - ett äpple och en banan efter cyklingen
09:30 - två knäckemackor med baconost till förmiddagsfika (varför inte ägg som jag brukar?)
11:30 - koldolmar från hyttbaren till lunch
14:30 - två knäckemackor med baconost till mellis (varför inte kvarg och müsli som jag brukar?)
17:45 - en ostfralla och en risifrutti efter mitt simpass (panikköp i cafeterian eftersom jag trodde att jag skulle avlida)
18:45 - en chokladboll och en skiva banankaka till avslutningsfika med simmisarna
 
Efter det skulle jag även bli bjuden på smörgåstårta hos Kalles mamma men jag tog mitt vett till fånga och hoppade över det och åt lite kalops hemma istället. Någonstans går ju gränsen för hur mycket bröd det går att stoppa i sig under en och samma dag. Totalt kvalitetslöst bröd dessutom. Knappt ens nästan lite gott bröd. Jag är ingen kolhydratsmotståndare och jag älskar bröd men jag fattar ju att det inte fungerar att bara äta bröd. Magen får en chock på kuppen och kroppen presterar noll. Liksom, hallååå vart är proteinerna?  Vart är fibrerna och vitaminerna? Vart är kvalitetsenergin? Vart är det som bygger muskler? Mmmm, hemläxa. Typ, nu VILL jag ha spenatsmoothie. Pronto.

Det närmar sig!

Igår kom det lite post adresserat till mig. Ett stort vitt kuvert med avsändare Asics Stockholm Marathon. Startbeviset. Start fukking beviset. 


Det är lite för kort tid kvar för att det ens nästan ska kännas bekvämt. Det känns som att jag är olidligt efter i planen. I helgen var det ju plågsamt att förflytta sig 35 km varav hälften på cykel. Hur ska det ens kunna vara möjligt? Nej, men kommande helg blir det 2,5 timmar långpass. Punkt. Och så gick jag till omedelbar panikaktion. 


Om tio dagar testar jag halva distansen. Enda anledningen till att jag dragit ut på den där anmälan är paniken över paniken att inte kunna överträffa förra årets helt perfekta lopp. Jag gör inte 1:49 i år. Men jag gör det i alla fall. Inte som A-tävling. Inte med prestationskrav. 
Jag gör det bara. Kanske sällskapsspringer jag med Camilla. Om jag klarar hennes tempo. Hoppas!

Idag har jag morgonsimmat, jobbat tio timmar i försökshallen, spinningcyklat med en ensam men ack så tapper deltagare på mitt tisdagspass samt firat pappsen som fyller år med middag på bergsmannen. Årets hektiska födelsedagsvecka är här. Tre föräldrar fyller år inom fyra dagar. Imorgon tar vi nästa, då är det Kalles mamma. Måste nog sova nu så jag orkar med det.




Visa fler inlägg