Förkylningsveckan

En veckas förkylning senare. Det blir inte mycket till kvalitet och utveckling när en ska fånga vartenda virus som cirkulerar i ens omgivning och sedan förvalta dem så väl. Mitt immunförsvar är ett skämt. Sedan jag började med kortisontabletter i slutet av november har jag varit förkyld i tre långa omgångar, och denna var nog kanske den värsta hittills.

På tisdagen tog jag mig till jobbet enbart för att jag hade lovat Jonny att jag skulle vara med när han skulle träffa Arbetarbladet. Andra lokaltidningen som vill skriva om vårt värmeåtervinningsprojekt. Kul ju. Jag minns knappt mötet för jag mådde så himla dåligt. Satt och halvsov på en stol medan Jonny berättade om deras verksamhet. Sen yrade jag lite mellan febertopparna och ställde tvångsmässigt upp på bild. Nervös vecka pga resultatet hade kunnat bli gräsligt, men det känns rätt ok nu. I tidningen idag då.

 
Jag uträttade inte mer den tisdagen utan åkte hem och sov i soffan. Var hemma även på onsdagen. Det är ju såå tråkigt att vara sjuk, men jag tänkte att ett mission skulle bli att försöka bli lite snabbare på Rubiks Kub. Jag kan ju bara nybörjarmetoden så det kanske är dags att snäppa upp genom att lära mig någon mer avancerad fortsättningsmetod. Långsam i hjärnan pga snor, så det gick väl sådär.
 
Jag hängde ändå med Kalle till badhuset på onsdag kväll. Tänkte att lite bubbel och bastu skulle kunna driva ut eländet. Och så fick jag jaga på honom i poolen lite. Från kanten alltså. När han tar i lite så simmar han alltså 50m frisim på 45 sekunder nu. Med start nerifrån och halvtaskig vändning. Det är tre månader sedan han tog sitt första crawltag någonsin. Det är sjukt. Ungefär lkika sjukt som att han cyklade halvvättern på 5:30 efter att ha ägt cykeln i en vecka. Han bara är sån. En sån som kan allt.

Torsdag var ju alla hjärtans dag. Jag skrev ett ganska bra inlägg förra åtet om vad jag tycker om den dagen. Ändå är det svårt att inte ryckas med i kärlekshetsen. Jag passade på att påminna mina vänner om att jag är glad att jag har dem, även om jag hoppas att de vet det ändå. Kalle hade köpt en underbar bukett med tulpaner till mig och på kvällen gick vi till Gästis och åt trerätters tillsammans med Ida och Tatte. Bra dag ändå.

 

På fredagen var det dags för mjukismiddag och spelkväll med M&M. Kvällen bjöd på vegetarisk lasagne, semmelkladdkaka, alldeles lagom mycket rödvin och hysteriska mängder skratt. Med hjälp av min fitbit kan jag nu konstatera att en kväll med stressigt ordspel och skratt är exakt lika bra träning som 75 minuter på trainern en i övrigt stillasittande söndag. Bättre träning än 50 minuter lugn simning en i övrigt stillasittande lördag.

 

Helgens bravader inrymdes i princip i stycket ovanför. Kalle har tagit över bacilluskerna, så hans ork och lust till stordåd var väl sådär. Jag hängde med mamma till badhuset på lördag morgon för stillsamt sim, men kroppen är inte på hugget än. Resten av dagen ägnade vi åt att bli färdig med det 2996 bitar mastiga bygget. Två bitar fattades när vi fick pusslet. Nu fattas två till. Vill någon ärva en månads effektiv helgsyssla så är det bara att hojta till. Du behöver ett bord som är 90 cm brett. Och du behöver stå ut med att 4 bitar fattas.

 
Ny vecka och jag hoppas kunna komma igång med lite träning igen. Till exempel har det funnits tankar på att göra comeback på spinningfrökencykeln. Får se hur det blir med det.
↑