maiersara.blogg.se

Det bästa just nu är att det krävs en sån otroligt liten dos bra känsla för att jag ska känna mig väldigt väldigt nöjd och glad. Det krävs inte många längder av bra tryck och teknik för att jag ska känna mig som en simmare (och en vinnare). Det krävs inte många endorfiner för att jag ska studsa på mina skakiga fladderben ner för trappan till omklädningsrummet när simpasset är slut. Det krävs inte många minuter av social samvaro för att jag ska känna oändlig tacksamhet och lycka över att "få vara med". Det krävs inte särskilt mycket som är bra i en tillvaro som för tillfället hela tiden kantas av att någonting är dåligt.

 

Den här morgonen var en sådan typiskt bra morgon. Jag simmade så jäkla BADASS. Trots att avsaknaden av vit audi på badhusets parkering först fått mig att tänka tanken att jag kunde bubbla hela timmen. Den vita audin hann dock dyka upp innan tanken ens var färdigtänkt och sekunder senare satt det en lapp på bassängkanten på banan bedvid min. Simpisen sa med sin myndigaste stämma att nu hänger du med på det här. Jag hade simmat mitt insim och tittade lite väl suktande mot bubbelpoolen. Jag fick inte bubbla i onsdags heller för Simpis har blivit helt obeveklig.Jag läste passet uppifrån och ner och sedan upp igen.Gjorde några 200-ingar där jag faktiskt kunde växla mellan tre farter. Hoppfullt. Huvudserien var massa 25:or och 50:or med starttid. Hon skulle ha fenor, jag valde paddlar och dolme. Det är inte jag som brukar vara den som vill förhala och förhandla och plocka bort och byta ut MEN. Starttid 35s sa hon. Hon fick till och med hålla koll på klockan själv ty mitt huvud var fullt med ludd. Kunde inte tänka ut när det gått 35 sekunder och kunde inte heller minnas på vilken siffra jag startat. Kunde heller inte minnas hur många längder hon hade sagt att jag skulle göra. Försökte fejka in lite extra vila här och där men det gick hon inte med på heller. Efter 10x25 och 5x50 tyckte hon dessutom att vi skulle korta ner starttiden till 30s på 25:orna och 60s på 50:orna och köra lika många till. Herregud. Men det gick det också.