Bokslut September

Det som kanske må hända är tråkigast med att jag tränar mest ensam för tillfället (näst efter det faktum att jag är just ensam) är nog att jag inte fotar. Jag tycker inte om att rigga upp telefonen i gymmet för att försöka fixa en bild på ett marklyft och jag tycker det är rätt svårt att få till bra bilder i badhuset. I alla fall om man vill ha dem in action. Glasögonringsselfies har jag ju tagit till leda, och jag ser precis likadan ut efter varje simpass.
 
Omotiverad, helt enkelt. Och fotar jag inte så har jag inga bilder till bloggen. Och har jag inga bilder till bloggen har jag inte lust att skriva. Och har jag inte lust att skriva blir allt tomt och tråkigt. Och blir det tomt och tråkigt blir jag inte nöjd.  Motivationen är inte på topp, långt därifrån, men det betyder kanske inte att jag inte tränar. Det suger att jag inte får springa. Det är den mest tillgängliga sporten i bondeland och det vore så skönt att få rensa hjärnan i den klara höstluften. Jag blir arg inombords varje gång det kommer cykelpass på tal för att jag är så himla ledsen att jag inte kan. Jag skulle ju vilja nyttja Kalles nyfunna hype och följa med honom så jag bara hoppas hoppas hoppas att han tänker fortsätta. Och varje dag saknar jag ju den där andra träningskompisen som tydligen reser typ 10 dagar i veckan nu. Utifrån de förutsättningarna är jag faktiskt ändå ganska nöjd med min september. 
 
Jag försöker låta bli att se måsten och jag försöker vara nöjd med det faktum att jag tog mig iväg till gymmet 8 gånger och att jag tog mig ner i poolen 11 gånger under september. Därtill två entusiastiska försök att cykla. Jag försöker vara nöjd med att det blivit totalt 20 träningsdagar av 30 men det är miserabelt, jag vet. Alla dagar borde ju vara träningsdagar nu när nivån är så låg. Jag står och fladdrar med minimala vikter på gymmet och jag får knappt upp någon puls, men jag försöker tänka att det är vanan och beteendet jag måste behålla. Jag är en sådan som tränar nästan varje dag. Jag vill vara en sådan. Den här månaden är den första månaden (utöver den ännu mer miserabla augusti) sedan jag började regga min träning som jag inte kommer över ett snitt på en timme träning om dagen. Minimikravet för någon med totalt stillasittande jobb kan jag ju tycka. Dagar som innehåller cirka 23 timmar stillasittande och stillaliggande borde väl kunna innehålla åtminstone en timme i rörelse? Nu gör de inte det, men tjugoen timmar träning är oändligt mycket bättre än fem. Och kraven på mig själv är lite lättare att hantera.
 
 
 
 
#1 - - Stefan Ericsson:

Hejsan, jag vet inte om du läser kommentarer men jag chansar. Du tillsammans med Marre är de klarast lysande stjärnorna på Blogghimlen. Det är så otroligt inspirerande och roligt att läsa om era äventyr, ibland på egen hand och ibland olika vyer på samma upplevelse. Ni skriver på ett fantastiskt sätt. Det är öppet och fritt och jag uppfattar det som 100% ärligt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli nyfiken och intresserad av Hofors med omnejd:)
Jag tycker om att ni uttrycker åsikter, även om jag (man, snart 50) ibland kan känna mig utpekad. Ni har så otroligt mycket rätt! Jag tycker om att ni både förmedlar toppar och dalar.
Jag hoppas verkligen att ni båda hittar rätt (både fysiskt och inspirationsmässigt) och kommer tillbaks, inte för min skull utan för er egen.
Kämpa och åk med, förr eller senare så lossnar det!


Svar: Tusen tack Stefan! Jag både läser och blir glad. Tack för dina fina ord :-)
Sara Maier