Tack funbeat, tack M&M

Funbeat går i graven. Ledsamt. Där finns liksom den största beståndsdelen i mitt liv de senaste tre åren och tre månaderna. Jag har inte varit med ifrån början, men sedan december 2014 (det finns data från september men det är för att jag la in saker i efterhand) har jag registrerat varenda träningsminut på den här sidan. Och varenda kilometer. Det har blivit några stycken.
 
 
Så enkelt att bara knappa in. Och så roligt att kunna plocka ut oändligt med statistik från precis vilken tidsperiod som helst och vilken sport som helst. Hur mycket sprang jag egentligen innan maran 2016? Hur fördelades träningen mellan de olika månaderna förra året? Hur mycket har jag egentligen simmat i år? Och hur långt? Allt finns. I en månad till. Sen måste jag bli mitt eget funbeat på något vis. Excel, typ. Jag lämnar funbeat med över 1600 träningstimmar. Över 10 000 kilometer. En cirkel med idel konstiga små tårtbitar av utförda aktiviteter. De största komponenterna är förstås triathlonbitarna. Simning, cykel/spinning och löpning. Närnare 400 timmar av varje sådan sport på drygt 3,5 år. En timme om dagen av bara sånt alltså. 
 
 
Roligast ändå att min sista funbeat-månad blivit den mest tränade. Thanks to Mallis förstås. Det hör liksom inte till vanligheterna att jag en månad med jobb hinner träna nästan 60 timmar. Och jag tror inte heller att jag skulle vilja ha det så för jämnan. Men någon enstaka är ju fräsigt. 
 
Trettiotre timmar cykelsadel i april månad alltså. Tre av dem kom igår när Maarit och jag firade Valborg med stil. Vi hade utvärderat väderprognoser fram och tillbaka och kommit fram till att bäst odds för trevlig cykling fanns på måndagen ty risk för polarkyla och regn hela tisdagen. Inget finväder på måndagen heller, men tre timmar stod det i planen och vi tänkte att 8-9 mil känns rimligt. Vi startade i Hofors och rullade mot Torsåker i rak motvind, mot Gammelstilla i rak sidvind och mot Årsunda i rak motvind igen. Det. Gick. Så. Sakta. Och det var fruktansvärt drygt och kallt. I Årsunda stannade vi på en mack för lyxfika. Intog lite äckligt automatkaffe i spelhörnan. Efter hundra minuter i motvind och ganska dåliga huvuden kändes det mest bara fruktansvärt tragiskt. '
 
Andra halvan av passet gick via Trebo och Sätra för att senare komma ut i Kungsgården och ta E16 sista biten till Hofors igen. Vi fick inte direkt medvind den biten heller, och ingen av oss hade riktigt huvud för att hålla något tempo. Det skulle vi inte göra heller ty passet hette lugn distans. Men ändå. Knappa 26km/h som snitt är väl kanske inte något att jubla över men jag tycker att insatsen är värd viss cred ändå. Faan vad vi är grymma.  
 
 
Jag hörde för övrigt på omvägar att det fanns synpunkter och nyfikenhet kring att jag hade skrivit om att jag cyklat med M&M i lördags. Va vadåå? Vilka är det? Va? Va? Va? Jag publicerde inte någon bild på dem för jag var inte helt hundra på att de var okej med det. Nu har jag i alla fall dubbelkollat att de inte vill vara hemliga med varandra och så. Jag vet att jag inte behöver censurera mig i fall jag finner någon anledning att skriva om dem som par. Så ni som känner att ni alternativt vill ha någon form av åsikt, eller stilla er nyfikenhet. Bam bam bam bam... Heeeeere they are! 
Den röda M vet ni ju att jag känner väldigt väl. Den gula - inte så väl. Än. Men potential finns att även den gula M är en trevlig bekantskap och en riktigt grym cyklist och att vi kommer nöta många sadelmil i vår och i sommar. Om jag får äran att fortsätta hänga med dem vill säga. Hade visst en bild in action också. Hej hej och heja heja gula M! 
 
 
Idag då? Det är första maj och jag sitter fortfarande i soffan i pyjamas. Vilodag och inte speciellt mycket innehåll. Mycket välbehövligt. Jag har sovit elva timmar i natt (skulle gå till Gästis igår men valde sängen istället), jag har kollat lite film med Meckis och jag har fått jobba någon timme ty smet hem vid lunch igår för cykling. Skönt med sådana dagar ibland också. Peace!