Fössta passen i mass

Februari är lagd till handlingarna som en ganska bra träningsmånad. I alla fall ganska okej. Vet att tiden är helt oväsentligt, men trettiosex timmar på månadens tjugoåtta dagar har det blivit. Fördelning enligt nedan. En ganska bra fördelning. 
 
Löpningen har kommit igång. Varken långt, snabbt eller snyggt ännu men nio löppass är ju alltid nio fler än noll. Och sedan jag började springa med kompressionsstrumpor så känns det faktiskt mestadels ganska bra.
 
Och tänk att den nya månadens första pass blev just ett löppass. Eller nej, samma dag och i samma sällskap hade jag bränt av lite lunchspinning också men whatever. Det här var efter jobbet. Och vi sprang och vi sprang och vi (eller mest jag) pratade och pratade. Den som undrar hur många ord man hinner säga på trettiosju minuter? Massor!
 
 
På fredag morgon var det förstås simning på schemat men kroppen v ar allt annat än på hugget när jag vevade mig igenom mina 10x50 max. Fy tusan vad tungt. Har inte ens någon bild från eländet. Däremot en bild från kvällens middag där jag åkte hem och öppnade kylskåpet och skapade stordåd. Ica-kassen hade hittat på att vi skulle äta vegetariskt i form av portabellosvamp fylld med bönor. Det blev en liten twist på det ty fyllningen blev en annan. Kyckling och bacon och creme fraiche och grejer. Tillbehör i form av rödbetor och sötpotatis och fetaost och pumpakärnor. Och så födelsedagsvinet till. Muskelmat I guess.  
 
 
På lördag morgon satt jag och petade i min havregrynsgröt och försökte lösa dagens logistikbekymmer när det plingade i telefonen och kompisen skulle cykla. Om jag kunde teleportera mig till Hofors så kunde jag hänga på. Jag är inte helt färdig med teleortern. Betydde att hon fick stå ut med att vänta i 30 minuter för att föräras mitt sällskap. Å det gjorde hon. Passet var 10-8-6-4 minuter under tröskel och sen 3-2-1-0,5 minuter max och benen var skitbra. Så här ser jag tydligen ut efter det. Suddig. Dimmig.
 
Efter en lunch och abnorma mängder kaffe gjorde jag mig redo för nästa träningsdejt. Magnus kom på besök och ville förstås påvisa sin Lidingöloppsprogress. Han är grym. När vi sprang för en månad sedan blev det 4 km i ca 8:15-tempo. Nu betade vi av 5,5 km i 7:15-tempo. Enorm skillnad. Under den här rundan kändes det definitivt som att det var löpning vi sysslade med. Det tar sig!
 

Och på kvällen åkte snyggtröjoprna på och så for vi på pucktävling. Andra lördagen i rad för mig. Dock en betydligt roligare tillställning den här gången. Seger med 2-0 för det där hemmalaget som vi hejar på. Skoj. Att vi sen ser ut som att vi har deppat ihop fullständigt var väl en annan femma.
 
 
Söndag morgon är alltid simning. Den här söndagmorgonen hade jag gått upp tidigt tidigt och hunnit med att både titta på en Vasaloppsstart och laga en trasig nagel innan jag for till bassängen. Snubblade in tio minuter för sent och Simpis stod i startgroparna med fenor och platta och simpasset från helvetet. Nehejdå, det var faktiskt ett superkul pass. Inte så jättemycket fenor för mig ty jag kan inte riktigt få ihop koordinationen mellan armar och ben när jag sätter på mig sådana där gummifötter. Föredrar att försöka jaga Simpisen utan fenor. Och jisses vad jag fick jaga. En huvudserie på 1200m i princip non stop, totalt 3600m till loggboken och jag stirrar vindögt efteråt.
 
 
Söndagslunch efter simning är alltid våffla hos mamma. Denna gång med målgången i Vasaloppet i bakgrunden. Någon timme senare hem till nästa söndagsnöje. Jag har hittat en bra serie, och det spelar väl inte jättestor roll ifall jag sitter uppkrupen i soffhörnet eller om jag sitter och trampar när jag tittar på den. Två timmar och två avsnitt senare känns det ganska bra.
 
(null)
 
Måndag och ny vecka. Låt oss kicka igång den. Fullt medveten om att behovet av en klipptid är akut.