maiersara.blogg.se

Hej hallå,

 

Lite dött här som det brukar kunna vara under lediga tider, pga jag semestrar runt och tänker på annat. Just för tillfället är dock smestern tillfälligt utbytt mot sjukskrivning. Sedan natten mot söndag är jag klubbad av någon sorts magbacill som gjort att de senaste (snart) tre dygnen inte bestått av annat än febersova och vattenbajsa. Too much info, förlåt, men vi kan väl sammanfatta det som att det inte var vad jag tänkte att jag skulle ägna den sista mängdveckan åt. Jag mår illa konstant, har noll aptit och har knappt ätit en kalori på tre dagar. Idag är i alla fall febern så pass borta att jag håller mig vaken mellan toabesöken. Så pass vaken att jag kanske pallar att skriva klart detta inlägg. Vi får se.  

 

 

Jag antar att jag grävde min egen grav lite när jag följde med den här donnan ut på långpass i fredags. Eller så var det kört redan innan, jag vet inte. Fem timmar skulle det cyklas, och faktiskt hade jag sett fram emot det jättejättemycket. Vad jag inte hade vägt in i detta var att jag skulle kliva in genom ytterdörren ca klockan 03:30 denna natt mot fredagen och därmed få spendera ca 4 timmar i min säng. Timmar som jag dessutom inte kunde slappna av och somna. At all. Helt väck när klockan ringde och jag avslutade frukosten med att se den försvinna ner i toastolen. Obearbetad. Kanske borde varningsklockorna ha ringt redan där? Jag cyklade i fem timmar och jag cyklade faktiskt bra i fem timmar. Eller, det blev 4 timmar och 51 minuter pga fick punka 5km hemifrån. Känslan av att kräkas upp sin frukost ville dock aldrig riktigt släppa och jag hade svårt med energiintaget under passet. Petade i lunchen, petade i finfikat hos Maria och Johan. Petade även efter passet. Och dagen efter. Sen blev jag sjuk. Ja ni fattar. Och nej, vi är inte osams på bilden. Hon kör bara sitt obligatoriska mitt-i-cykelpasset-jobbsamtal. Och jag tog tydligen ingen annan bild.  

 

 

Men varför hade jag kommit hem 03:30 och varför hade jag sån cykelabstinens att jag inte kunde låta det vänta någon timme? Jo Kalle och jag spenderade fyra dagar i Palma. Fyra dagar av poolchill och bokläsning och mängder av Sangria.

 

Fyra dagar med lite för dyra drinkar i lite för fina solnedgångar

 

Fyra dagar med magiskt havsbad som faktiskt till och med blev en liten simtur en morgon. Helt underbart att kunna simma 2000 salta meter innan vågorna och människorna kom och störde friden. 28 grader i havet sa min klocka. Mycket vettigt att låta våtdräkten stanna hemma. 

 

Badvakten tyckte dock inte att det var jättepeppigt att behöva lämna sängen i arla morgonstund, så övrig tvångsmässig träning fick bli i joggform. 6,5km en morgon och 5,5km en morgon. Och så dyka ner i havet som avslut. Med kläderna på. 

 

Och sedan inta frukost vid poolen. Som i skrivande stund får mig att vilja kräkas, men som i fotots stund var dream coming true. 

 

En dag hyrde vi elmoppe också. Alla, alla, alltså verkligen alla åkte ju runt på såna där jävlar längs strandpromenaden. Alla. Det var uthyrningsställen överallt. Klart att vi skulle få den enda på hela ön som inte fungerade som den skulle. Den skulle gå i sex timmar och göra 49km/h sa säljaren. Utan problem. Om vi hyrde den i två timmar skulle vi lätt kunna åka in till centrala Palma. Och tillbaka, får man ju anta. Men nej. Vår skapelse toppade på 27 km/h (vilket inte gjorde något ty folk och cyklar och hundar överallt) och efter 1,5 timme och med ca 5km kvar hem fick vi batteritorsk. Den var ful och stört obekväm och jag hade redan svurit lite över det, och så lägger fanskapet av. Så arg. Vi hade som tur var fått ett nummer till säljaren så vi kunde ringa efter hjälp. Och han kom efter många om och men med en ersättningsmaskin. "Åk hur länge ni vill" sa han. Jo tack. Så vi blir ståendes någon annanstans utan batteri? Skulle inte tro det. Lämna tillbaka den illa kvickt och svalka hjärnan i havet. Say no more.   

 

Veckan innan semestrade jag också lite utomlands. Inte riktigt lika långt utomlands, men dock. Mamma och jag spenderade tre dagar i Köpenhamn. Vi klättrade bland annat 400 trappsteg upp i en kyrka för att få utsikt över hela stan. Riktigt skakigt i benen vill jag lova. 

 

Fina kvällar och god mat på Nyhavn 

 

Sol och salt bad vid en av alla bryggor i en av alla kanaler. Eller om det är självaste havet. Vet inte.    

 

Ett par promenader ut till den totalt oansenliga lilla havsfrun. Hur kan en så liten (och ful?) kopparpryl bli en sån total turisthype? Fattar inte. Men here we are. Me, Mom and Mermaid.  

 

Och så fångade vi den enda regnskvätten som kom genom att åka turistbåt. Tur vi investerat dyra pengar i regnponchos!

 

Detta om detta. Två fina semestertripper (trippar?, trippor?, äh..) och en totalt rotvältande sjuka. Jag känner att det tog ungefär all energi jag hade just för stunden att skriva detta. Kanske kommer det strax en uppdatering om min status och hur jag verkligen känner inför bland annat Kalmar. Och livet i stort. Hold on. Puss