maiersara.blogg.se

Igår hände det igen. FULLT HUS på min spinning. Jag fick skicka hem fyra personer. Någon lite mer brutalt än någon annan. Totalt nitton stycken kom och ville cykla. Det är helt sjukt. Jag ska inte få hybris och tro att jag är populär eller så. Folk är jäkligt träningssugna denna tid på året och jag har bara haft turen att få ha mitt pass på en riktigt riktigt bra tid. Gott så. Återigen körde jag igenom Marcus monsterpass. Denna gång lite mer beredd på att det kunde bli fullt och därmed också lite mindre nervös. Flera var helt nya så snacket i uppvärmningen kändes extra viktigt. Inte se ut som att jag vill svimma, kräkas eller springa därifrån. Det vill jag aldrig, men kroppen sänder så konstiga signaler ibland. Jag måste presentera både mig och cyklarna och passet och pulszonerna utan att surra så mycket att det blir hål i huvudet på folk. Inte helt enkelt. Och presentera passet på ett sätt som gör att folk inte flyr när de hör att de ska köra 3x5 minuter halvtufft plus 20x20s ALL IN. Helst ska jag klara av det själv på ett övertygande sätt också. Den här gången höll sig min puls mer rimlig. Jag toppade på 95% och jag gjorde det ganska tidigt under de där 20x20. Effekten av nervositet är att pulsen aldrig sjunker. Alltså i princip 20 minuter på 95%. Döden. Men jag fixade det ju. Höll ihop det fantastiskt bra om jag frågar mig själv. Behöver inte fråga någon annan. Kommer folk tillbaka så svarar det för sig själv. Puss.

 

I övrigt firar jag mest livet nu för tiden. I fredags tillexempel. Då firade jag med tacos och Amarone. Vilken jävla hit!

Lördag morgon ringde klockan för bodypump. Sara skulle köra sitt sista pass som instruktör pre-bebis och det ville jag ju förstås inte missa. Efter passet tog vi lunch- och duschpaus och sen fick hon stå ut med mig i några timmar till. För nagelpiff och prat på schemat. På kvällen skulle Kalle och jag på bal minsann och då ville jag vara litelitelite mer piff. Lite. Och jag blev så himla nöjd med detta. Måste nog kosta på mig det lite oftare.

 

Balen var så kul. Äta och mingla och dansa. Söndagen inte riktigt lika kul. Alltså ingen bakismisär av sällan skådat slag, men inte heller i form för vare sig 90min sim eller 120min cykel som det tydligen står på söndagsschemat. Jag låg i soffan hela förmiddagen och la pussel med mamma hela eftermiddagen och låg i soffan igen hela kvällen. Det blev inte mer än så. Betydde att 120min cykel stod kvar på schemat för måndagen istället. Så här glad kan en se ut när sittdelarna håller på att lossna till följd av två timmar idogt sadelgnuss.  

Passet skulle enligt coachen vara 120min @135W varav 2x10min @150W. Kände att psyket krävde lite mer variation så jag plockade upp ett pass från trainerroad som i det närmaste uppfyllde kriterierna. Dessa små etapper är på 140, 150 och 160W. Som synes på pulsen så dog jag inte av detta. Variationerna i puls beror mest på hur högt och falskt jag sjöng med i min peppmusik. På slutet sjöng jag jättehögt. Och jättefalskt. Mest för att försöka överrösta smärtan i nedre regioner. Hua.

Simtisdag igår och simonsdag idag. Helt enligt schemat igår, men dagens pass blir straffrunda från den uteblivna söndagssimningen. Precis nu faktiskt. Hörs hej.