3x Trainer

Ett löfte är ett löfte. Oftast. Jag har i alla fall plockat ner glitter och lampor och faktiskt avverkat tre pass på den där lilla cykelmaskinen och ångesten har lättat något. Torsdag, tisdag, torsdag åkte jag raka spåret hem efter jobbet och trampade. Joodå. Duktig jag. Jag har en helt perfekt liten trainerhörna där hemma. Precis under ett takförnster, Kalles enorma Bluetooth-högtalare och en lagom hög hylla precis framför att placera enheten som jag vill följa passet på. Blir ju inte bättre. Jag tog faktiskt inga svettiga selfies. Ni får helt enkelt utgå ifrån att det var jag som cyklade. Cyklade som en liten Gud.
 
Jag har, efter att ha spammat världsvana Maria med en miljard frågor, skaffat mig ett konto på Trainerroad. Jag har teknikallergi och behöver gå rätt långsamt fram med datoriska apparater för att inte få utslag över hela kroppen. Valde därför att börja köra enligt en förprogrammerad plan. Helt enkelt, basprogrammet för Ironman med alternativet "låg cykelvolym". Jag vet inte hur man lägger in egna pass i programmet. Jag vet inte hur jag skulle ha utformat ett eget pass. Om jag ska cykla så måste det just nu liksom bara vara att hoppa på och köra.
 
Första passet var egentligen ett till FTP-test, men jag pallade inte att testas. Alltså tröskeleffekt va? FTP = Functional Threshold Power. Jag ville cykla lite lugnare så jag gick på expertutlåtandet att det vore rimligt att min FTP låg runt 200 Watt (som också defaultvärdet var) och tog nästa pass istället. 1:45 distanspass på 65-75% av FTP. Vill minnas att det var 14-minutersintervaller på 140 - 130 - 140 - 135 - 150 - 145 Watt. Typ så.  Någon borde ha talat om för mig att det är rätt länge att sitta och nöta i 1:45 på trainer. Särskilt allra första gången (andra). Behöver jag säga att vissa delar gjorde vääääldigt ont efter inte speciellt lång tid. Försökte byta sittposition så gott jag kunde efter ungefär 15 minuter och framåt. Nåväl. Det gick ju.     
 
 

Kommande pass valde jag "bara" ett som var en timme. Näst på tur i listan stod ett pass med 4x8 minuter på 88-94% av FTP som huvudbeting. Jag hade sänkt min från 200 till 180 pga lat och okunnig men kände efter halva passet att det faktiskt skulle gå lite till. Mest för att det var stört omöjligt att trampa 70W i vilan. Det gick så lätt att passet pausades flera gånger eftersom jag trampade för hårt och motståndet inte kunde kompensera för det och det slirade i rullen så att apparaten trodde att jag slutat trampa. Höjde då upp motståndet till 112% vilket väl basically innebar en höjning med ca 20 watt i intervallerna. Gick bra.
 

Sen, mina vänner, hände det att jag gick och skaffade mig en coach. Jojomensan. Coltingprogrammet är uppsagt och nu ska jag träna med Marias coach istället. Marcus Hultgren. Ett tri-proffs. Mer om det senare. Vi pratade i alla fall i en timme på onsdagskvällen och han ville hur som helst ha det där 20min-testet utfört. Helst med pulslogg men min klocka är av någon anledning helt vrickad nu och ger mig ingen puls. Eller vad sägs om den här kurvan? Say Yeah! (Någon som har blogg.se här förresten och kan tala om för mig varför bilderna alltid ändrar format när man laddar upp dem i appen? Stör HÅL i huvudet på mig...)

Skitsamma. Fick väl cykla utan puls. Sedan förra försöket att göra test hade vi dragit åt bromsen lite, men det var ändå lite spännande när testintervallerna närmade sig. Jag skulle alltså skita i target-värdet och bara köra så hårt det gick. Apparaten styrde mig inte utan jag fick växla och trampa själv. Först fem minuter, sen tjugo alltså. Är ändå glad att det där målvärdet på 200 Watt fanns som ett riktmärke för jag gjorde lite sport av att hålla mig över det. Kan väl säga att det inte hade gått sådär jättemycket mer i alla fall. Mådde ganska illa efteråt.
 
 
Nu har jag skickat resultatet av testet till coachen och så återstår att se vad som händer nu. Ska det bli lite struktur av mig? Går det ens?