Min födelsedag!
Igår var det min födelsedag. Hur många år? Så här många. Den som vet var bilden kommer ifrån räcker upp en hand!
Det börjar bli lite väl många år nu va? Ähmen what the heck, det är ju skitkul att fylla år. Och min dag var helt magisk bra. Den började i poolen med min fina Simpis. Hon hade varit ute och äventyrat kvällen innan men valde ändå att komma till badhuset för min skull. Bara en sån sak är ju en födelsedagspresent som räcker långt.
Födelsedagspresenten från coachen var ett nytt pass med huvuduppgiften10x50m max.Sjukt jobbigt. Och det sista som hände var att mina simglasögon smällde av och en anledning att köpa en present till sig själv uppstod. Simpis ställde upp på badbild också. Hon älskar badbilder egentligen, men försöker alltid övertyga mig om annat. Snyggast i poolen ju!
Och i omklädningsrummet efter passet fick jag paket och jag är fortfarande helt mållös.
Som hon skrev i sin blogg så är titeln Simpis liksom inte fair enough. Hon är så otroligt mycket mer. Jag kan dela in mitt liv i f.M och e.M och det betyder då INTE förmiddag och eftermiddag. Det betyder före Maarit och efter Maarit. Nu står kalendern på tre år och två månader eM. Det var november 2014. Hon sträckte ut sin hand när mitt liv var lite jobbigt och jag vågade ta den. Jag är så glad för det varje dag. Inte bara genom att vi har snorat och svettats och upplevt målgångar tillsammans i alla tänkbara sammanhang under dessa tre åren. Jag har verkligen fått en bästa vän som samtidigt är en förebild och en mentor. Det skiljer ett par age groups och oändligt mycket livserfarenhet så att jag skulle hitta en bästa vän i dennna starka och framgångsrika superkvinna var oväntat. Men så perfekt. Det är hon som alltid frågar hur jag mår och hur saker går. Det är henne jag ställer alla konstiga och dumma frågor till. Det är hon som anförtror mig sitt innersta och som är en av få som kommer i närheten av mitt. Hon är liksom min stadiga klippa som fått mig att våga. Våga tro på att jag kan och våga prova alla möjliga konstiga saker. Hon utvecklar mig genom terapisamtal och textmeddelanden och hon är alltid alltid där. Utan henne hade det inte blivit någon triathlon, någon klassiker, någon marathon eller någon spinningfrökenkarriär för mig. Vad mycket jag hade missat. Jag kan orda i en evighet. Kontentan är som följer. Hennes hjärta ska för evigt förvaras nära mitt <3
På jobbet blev jag bjuden på 109-årskalas. Jag, Matej och Johan uppnådde tillsammans denna aktningsvärda ålder. Eller en medelålder av 36,3 som Maria räknade ut. Johan fyllde egengligen dagen efter, men vad tusan. Maria fixade tårta till oss. En underbart god med mangogrädde. Och snygg!!
När jag kom hem hoppade jag i springkläderna och stack ut på jogg. Den bästa på länge. Inte för att stegen var helt smärtfria, men för att benen kändes lättare än de gjort på länge länge. Fortfarande är det fruktansvärt jobbigt att springa, men det känns ändå som att det finns hopp om livet. Och det var ju vykortsvackert med allt det vita. Vår snart va?
Födelsedagsmiddag på Gästis med Meckis och mamma och pappa.
Sen hem till mer tårta och några paket. Nya landsvägsskor från Meckis. Och randiga kompressionsstrumpor. Om stilpolisen läser min blogg så lovar jag dyrt och heligt att jag inte kommemr att använda dem ihop. Eller är det okej?
Mamma och pappa hade med sig nya simbrillor. Vad var oddsen för det? Och så ett fräsigt underställ. Toppen!
Sen släppte vi in mamma i Meckis virtuella Master Chef-kök där hon stekte ägg och kokade te och soppor så det fullkomligt sprutade grejer. Och det sprutade tårar också. Skrattade hejdlöst.
Så glad i själen efter en toppenbra dag. Tack till alla som grattat mig. Live likväl som i cybern. Puss på er.