Firardagar
Vilken helt galen vecka det här har varit. Meck har dock tyvärr fått ärva mina magbaciller med sisådär två veckors inkubationstid så han har varit klen mer eller mindre hela veckan. Stackarn. Jag hoppas åtminstone att det är mina baciller han har fått och att jag därmed är immun emot dem, men det går ju inte att svära på.
I alla fall så fyllde kraken år i tisdags så vi började morgonen med lite paketöppning innan jag stack till badhuset.
Efter jobbet på tisdagen brände jag av ett galet spinningpass. Galet på så vis att det helt plötsligt dök upp 12 deltagare. Sjukt kul. Det lite jobbiga i kråksången är att jag kände mig så himla konstig på cykeln. Pulsen sticker iväg utan att jag gör minsta ansträngning och mitt i första blocket trodde jag på riktigt att jag skulle svimma på cykeln. Blev helt skakig i hela kroppen och fick djupandas en stund eftersom jag mest bara ville springa därifrån. Det gör mig liksom lite osäker på min förmåga. Jag känner igen vissa tendenser från en tid när jobbiga prestationskrav ledde till jobbiga panikattacker med lite jobbiga följder. Vill allt annat än uppleva de känslorna igen. Jag vill fortsätta tro på att jag kan det här. Jag vill älska mina spinningpass och jag vill fortsätta glädjas åt en tavla som ser ut så här.
Efter passet blev det i alla fall hem till en trditionsenlig pumpatårta. Som alltid när en fyller år på Halloween.
På onsdagen firade vi också. Pärona har kommit fram till att det efter 31 års samboskap kunde vara lämpligt att säga JA till varandra. En helt vanlig onsdag på Pias salong. Så söta!!
Lite bubbel efter JA:et såklart.
Och smaskig mat på gästis.
På torsdagen såg jag ett instagraminlägg som satte fart på klickfingret. Jag har velat i en månad trots att jag egentligen hade bestämt mig första dagen. Det blir ett besök till Vansbro ävn nästa sommar. Jag vill ju ändå prova något annat medeldistanstriathlon nästa år. Och 3km-loppet i den där bäcken känner jag mig också klar med eftersom det bara är hetsig och trångt och egentligen inte särskilt utmanande. Eller särskilt spännande. Men detta verkar spännande. Detta skulle kunna vara ett drömmigt sagoäventyr i den där bäcken. Lite mer familjärt och trevligt inbillar jag mig. Och långt som satan.
På fredagen hade jag spinningpass igen. Bättre känsla den här gången, men fortfarande lite flyktmani och konstig puls. Men jag satt kvar på cykeln den här gången också och jag levererade en insats som jag är ganska rejält nöjd med. Bra energi på cyklarna och fina ord efteråt. Och när jag klev aav cykeln httade jag en middagsinbjudan i inkorgen. Ida och Emma var båda gräsänkor och skulle ha tjejkväll. Så himla välkommet. Visste ju att den ynkliga meckisen troligen varken skulle vilja laga eller äta mat så det var inte så dumt att få åka iväg till ett dukat bord på annan ort. I mjukisbyxor dessutom. Idol och mys med brudarna.
