Herrejisses vilken helg. Sol och högsommarvarmt, vad mer kan man önska? Det har inte blivit många sekunder inomhus, och vad mycket det då gick att hinna med på en helg. Det känns som att jag har varit ledig i en vecka (nåja, men den där lilla parentesen att jag faktiskt jobbade i fredags är nog bortglömd).
Hur som helst. Mestadelen av helgen har vi varit på skruttbilsrally i skogen bakom Storvik. I kategorin sport som finns är det här en sport som finns. Folkrace. Meckisen gillar sånt. Han höll på med det själv de första åren vi var tillsammans, sen slog det nog honom att det var sjukt mycket skruva för sjukt lite åka. Jamen om du vet hur en folkracebil ser ut så vet du. Och om du vet vilken behandling den får av såväl föraren som medtävlande så vet du också. Det slog honom nog att han hade trettioelva andra fordon som han också ville åka i och behövde skruva med lite mindre för att få åka lite mer. Ja nåt sånt. Hur som helst har det inte blivit så mycket tävlande de senaste åren men han har bilen kvar ifall andan skulle falla på. Men han blir som ett barn på julafton när han får höra lite brumbrum och känna lite avgasdoft och se någon krocka med någon annan och någon köra av banan och försvinna i ett moln av sand och något hjul som hänger på trekvart och någon motorhuv som fladdrar. Ja han går igång på sånt. Jag finner det hela underhållande på ett annat plan. Oklart vilket. Fint väder var det ju i alla fall som sagt. Jag hade smörjt in mig, men inte alla delar av mig. Fläckig i skrivande stund. Mycket fläckig.
Igår lessnade jag rätt tidigt på skruttrallyt. Eller snarare, jag prioriterade lunch- och glasshäng med två fina ladies. Plocksallad från Coop medtogs till Näsbysjön där den intogs i solen. Sen glass till efterrätt och en fot doppad i någon form av temperaturkoll. Kanske badbart. Snart åtminstone.
Efter lunchen dejtade jag Scottis en snabbis. Tre mil värmeslagscykling blev det. Jag valde mellan att leta upp en skuggplats med en bok eller att cykla men tänkte att luften åtminstone rör på sig om jag cyklar. Det var knappt att den gjorde det ändå. Kanske min varmaste cykeltur men ändå min minst onda cykeltur. När jag rätade upp mig efter två av de tre milen kändes det ingenting någonstans. Framsteg.
Hemma igen väntade jag in Meckisen som slängde ihop en snabb grillmiddag och sen samlade vi ihop de flesta av vänner vi har och drog till Sandviken på cruising. Varmt och skönt och massa fina bilar. Och mindre fina också förstås, men den hör till. Ska jag säga igen att det var en fantastisk dag? Det var en fantasstisk dag!
Strax efter 01:00 var vi hemma så det var en liten aning motigt när klockan ringde 07:30, men ska det va så ska det va. Mer skruttbilsrally. Jag tittade entusiastiskt på vartendaste heat idag. Och alla finaler. Idag var jag till och med mer engagerad i skruttbilarna än vad Meckis var eftersom han mest stod och surrbubbelbabblade med den kollega som stod bredvid oss. Jag däremot hade full koll på vilket heat det var och vilka som skulle köra vilka finaler och allt vad det nu var att hålla reda på. Lätt sandblästrade i nyllena efter två dagar i ett dammoln. Men söta. Och trötta.
Sen var det ju mors dag också. Det finns några bilder som visar vad min mamma har haft att göra med. Den här till exempel, när hon entusiastiskt hjälper mig att mosa in ett grässtrå i näsan på en get. Eller hindrar kanske. Låter det vara osagt. Hur den än gick med det här så har hon ju lyckats skapa en relativt vettig människa av mig. Trots förutsättningarna. Värt att fira. Vi firande med en kaffe.
Velade lite fram och tillbaka om jag skulle träna något idag eller inte. Jag är lite vilse i tanken hur jag ska lägga upp denna den sista veckan inför Maran. Hur det än blev så tänkte jag att det inte skulle skada om jag tog en liten kvällsjogg när det blev lite svalare ute. Det blev en mil utan klocka (eftersom den hade glömts påslagen på cykeln och laddat ur...) där jag bara lät benen göra som de ville. De kändes ganska glada och lätta. Jag mätte med funbeat och det visade sig efteråt att jag hade hållit det tempo som jag hoppas att jag ska fixa på maran. Svårt att tänka sig att jag ska springa motsvarande samma runda tre gånger till, samtidigt vet jag att det kommer att gå. Det är häftigt. Och nu är de underbara rapsfälten underbart gula. Blir lycklig i själen.
Nu kliver jag in i Race-week. Blandade känslor. Ytterst blandade. Inbillningssjuk och nervös, det hör väl liksom till. Peace.
