Hej Tyskland

Resdagar är ganska värdelösa. Även dagar före resdagar är ganska värdelösa. Med andra ord, det har varit en ganska värdelös helg. Jag öppnade en resväska igår vid lunch. Har petat ner någon pinal i den lite då och då. Annars gjort ingenting. Mest nojat. Det är första gången i mitt tjugosjuåriga liv som jag åker utomlands helt själv. Jag tog mig hem från USA ensam, men det är första gången jag åker bort själv. Det är lite läskigt. Även fast planen är tydlig och jag har träffat snubben som ska frakta mig från flyget till hotellet så vill jag bara ha resan överstökad. Bara vara på plats. Allt ifrån nojandets början till att vara på plats är bara meningslöst. 


Imorse bestämde jag mig för att det fick vara färdignojat och färdigpackat. Jag välte ur sängen tidigt tidigt och bänkade mig i soffan. Ett år har gått sedan jag stod där i myllret på skidor och skulle frakta mig nio mil. Nu tände jag ljus och dukade fram mysfrukost och njöt till fullo av att inte behöva göra det igen. 

Efter en timme Vasalopp fick jag nog och stack ut på långpass i springskorna istället. Solsken och vårkänslor och 18 kilometer till loggboken. Väl hemma igen såg jag upplösningen och sen var det dags att ge sig iväg. Kalle skjutsade mig till Arlanda. Jag fick kebabtallrik i bilen och sen fördrev jag resten av resan med VM-femmilen. När vi kom till Arlanda hade de 3 km kvar, så jag missade finishen. Surt. 

En obligatorisk Arlanda-fappe innan avgång. Ser inte alls nervös ut.

Jag hittade tysken direkt jag klev ut i ankomsthallen. Skönt. Nu är jag på plats i en hotellsäng i Aschaffenburg. Knappt en timmes regnig bilfärd från flygplatsen i Frankfurt i sisådär 120 km/h. Tysken Tim som hämtade mig och som jag ska hänga med hela veckan sa att om det inte hade regnat så skulle han ha kört ungefär 210 km/h. Jag är glad att det regnade. Nåväl. Bilresan gick bra. Vi har hunnit käka hamburgare också, som vi fick vänta på en halv evighet. Socialprata på engelska är ju inte mitt bästa, men jag har hållit igång konversation nästan konstant i tre timmar. Imponerad faktiskt. Jag ser den här veckan som en chans att utveckla färdigheter som jag inte riktigt har. Nu finns det ingen som kan prata åt mig. Det ska bli spännande att se var det tar vägen. Nu godnatt. 

↑