Njutjogg
Åh. Jag är så glad att jag trotsade hetshjärnan och slog till med två vilodagar på rad. Ett tag funderade jag hur det skulle vara möjligt att få in både ett simpass och ett löppass den här helgen. Då hade jag behövt springa i mörkret igår kväll. Eller direkt efter simning idag runt lunch. Inget av alternativen hade gett mig ett perfekt bra löppass och jag insåg rätt snabbt att det var vad jag mest ville ha. Så, skit i simningen den här helgen. Den löser sig nog ändå. Och jag vaknade ju till strålande sol imorse. Kalle fick åka på jourjobb vid nio så jag åt frukost ensam framför tv:n. Vid halv elva snubblade jag ut och fick springa med solen i ansiktet, eller i ryggen, hela rundan. Vilken energikick.
Vilken fantastisk skillnad att låta benen vara pigga. På förra helgens långpass fick jag slita för varje steg. Idag fick jag snarare rycka i handbromsen lite för att hålla ett lagom långsamt långpasstempo. Jag valde den längre rundan, benen rullade på av sig själva och jag rann igenom mina 16km med rakt igenom skön känsla. Förutom att isbuggarna inte riktigt skapar en lätt och smidig känsla runt fotlederna. De river sig fram på alla underlag tryggare än fyrhjulsdrift, men det är så stelt och knöligt och tungt att det skapar konstiga smärtor både här och där efter inte alls långt stund. Jag vet inte om jag skulle klara av att springa särskilt mycket längre än så här i dem. Trist. Fram med barmark. Nu.
Efter löpningen tog jag äntligen tag i projektet att sätta upp den medaljhängare som jag köpte före jul. Tänkte att det var dags att låta blinget flytta ut ur badrummet nu. Och jag tänker att det ju inte spelar någon roll om jag borrar lite hål i väggen i det här hemmet nu när jag förhoppningsvis kommer få flytta strax. Alltså, om jag inte gillar den så ska den ändå förhoppningsvis snart plockas ner. Men jag tror att jag tycker att det blev rätt okej
Sist. Ännu en tulpanbild och halvmogna avokados. Älskar tulpaner. Och avokados. Hoppas att du har haft en fin helg!
