julklappar och presenter och sånt
En torsdag på kontoret. Näst sista jobbdagen innan jul. Jag sitter här i den färgsprakande lilla tröjsaken som jag sprang förbi när jag egentligen skulle försöka handla åt andra. Svårt. Alltid lättare att handla åt sig själv. Mycket lättare. Och jag gillar den. Färgsprakar till tillvaron lite. Och jag gillar luggen, även om den är stökig.
I tisdags morse firade jag Simpis i poolen. Sista gången vi simmade tillsammans detta år. Sista gången vi överhuvudtaget sågs detta år eftersom hon strax efter detta tog sitt pick och pack och stack till solen lååååångt borta. Snyft. Men då, då simmade vi hennes födelsedag i femtior. 1-9-7-2-1-2-1-8 stycken. Varannan rad lugna och varannan rad hårda. Totalt 31 stycken. Tyvärr så fanns det bara ett tempo i mig pga blytunga gymarmar. Men ändå. Efteråt firade vi med frukost. Och så den där tårtan med simpasset på. Mysigt.
På tisdag kväll körde jag spinning med ett glatt gäng. Sista pulshöjaren på några dagar. Igår var det nämligen dags att nollställa konditionen igen. Blodbussen är på besök i byn, och vilken julklapp kan vara bättre att ge en medmänniska än lite blod. På riktigt, det låter klyshigt men det är fetviktigt. Om du inte är sjuk, inte gravid, inte nytatuerad, inte nyligen har haft sex med ny partner, inte varit i Långtbortistan på semester eller vad det nu är som kräver karens så är det väl bara att masa sig iväg. Du kan rädda livet på någon. Det låter väl fint.
Och eftersom pulsen nu ändå maxar så fort jag går i en trappa så är det ju perfekt att jag får ge mig själv några dagars julledigt från träning. Det är också välbehövligt. Jag vill äta knäck och läsa en bok. Tyvärr är det några julklappar kvar att försöka inhandla också. Eventuellt ett litet försök i eftermiddag. Eventuellt.