maiersara.blogg.se

 

Vad som var bättre var tisdag kväll i spinningsalen när jag FYLLDE SALEN på discopasset. Fjorton taggade individer kom för att cykla med mig. Egentligen femton, men en cykel var dessvärre under reparationsbehov så den sista stackaren fick vända hemåt igen. Men oj oj oj så kul det var. Lite nervöschock får jag alltid när det sitter rumpor på varendaste sadel, så jag är lite tveksam till hur bra min insats var men det såg ut som att människorna var svettiga och glada när de gick. Disco it is. Här är den igen, ifall ni glömt. 

 

 

På onsdagen slet jag mig ifrån mail-berget på jobbet och stack till gymmet för löpbandslunch. Dags att hitta den förlorade farten genom att springa åtminstone lite obekvämt. Kanske inte max eller så, men åtminstone något som är lite drygare än vad jag åstadkommer i utelunken. Den blev tio minuters uppvärmning, sen sprang jag 4x1000m på aningen ökande intensitet (5:13 - 5:07 - 5:00 - 4:52). Det var drygt, men det var inte omöjligt. Jag ska försöka klämma in mer obekvämspring i min agenda. Det värsta är smärtan i vaderna. De blir som stenar varje gång. Det är inte kul. 

 

Efter jobbet simmade jag i femtiotre minuter med Simpis. När hon är med blir det nästan alltid kvalitet. Nästan alltid. Nu simmade hon hundringar på sin nya CSS som med ett pip vila gav en starttid på 2:45. Jag gav mig den på att jag skulle hinna 150:or på samma tid. Starttid 2:45 alltså. Ganska drygt, men jag fick sisådär 15s vila och hängde i alla fall med på 6st. Sista 4 freestylade jag eftersom Simpis började göra annat och jag inte riktigt orkade hålla farten.

 

Efter simmet åkte jag hem och lagade bönbiffar. Jamen på riktigt, det kan vara toppen av estetisk matlagning jag någonsin presterat. Och så sjukt gott. Hacka och mosa och riv och blanda följande i någon form av bunke 

 

- Två paket bönor (1 kidney, 1 stora vita)

- En halv påse spenat

- En halloumiost

- En lök

- Spiskummin

- Majsstärkelse och ägg som bindemedel

 

Forma biffar av valfri form och stek. Till detta hade vi sen ugnsrostad potatis med massamassa salt och timjan samt en vitlökssås. Mmm. Såhär är det lätt att äta vegetariskt. 

 

På torsdagen var det jobb och jbb och jobb. Jag hade sett fram emot kettlebellspasset men fick ställa in det när det blev telefonmöte till alldeles för länge. Jag hann dock med lite RPM för andra gången denna vecka och Maarit levererade ett magiskt bra pass. Dock hade jag svårt att landa på cykeln och släppa jobbet så det gick lite si och så. Aningen sura ben också.

 

Idag är det första december och jag har äntligen fått öppna första luckan.

 

Övrig tid har jag mest spenderat i bil på väg till Kalles jobbs julfest i Ljungby. 45 mil i bil. Men jag har jobbat under tiden. Eller, mest har jag skrytit för hela världen att jag har kickat in nästan en halv jäkla miljon till mitt ena företag. Från att många gånger ha funderat över vad jag egentligen gör för nytta på jobbet så går det just nu ganska bra. Jag la rätt mycket tid i höstas på en ansökan till Naturvårdsverkets klimatinvesteringsstöd och den beviljades. Hurra. Har designat projektet själv och skrivit ansökan själv. Tamefasen. Med dessa pengar ska vi bespara lite klimat genom att använda spillvärme från våra ugnar till att värma upp en annan byggnad. Rädda världen lite mer varje dag. Hurra!

 

Framme i Ljungby skulle Kalle jobba ett par timmar och jag använde tiden till att sightseeing-jogga en vända. Hittade fina promenadvägar och fick ihop 6km med förhållandevis lätt och glad känsla. Det kanske ordnar sig på springfronten.

 

Nu piff och julbord. Ha en fin fredag! :-)