Vårstressen
Jisses vad dagarna går. Så försvann ännu en helg på något himla vis. Och en halv vecka till. Det går så fort. Våren ger mig alltid en liten gnutta ångest och stressdepp eftersom jag inte vet hur jag ska ta vara på den. Vill hinna med så mycket samtidigt som jag vill passa på att göra ingenting. Måste jag hinna med att springa långpass och cykla tiotals mil bara för att solen skiner? Det är lite som med julstressen. En bygger upp alla sina egna måsten och ångest. Istället för att bara vara, njuta och slappna av. Jag bara känner att jag måste ut. Och folk cyklar ju och springer långt och far omkring och jag får lite panik om jag inte hänger med i svängarna. Tiden och orken räcker inte trots att jag ju inte ens har en trädgård att kratta och rensa och klippa träd i. Kanske en bidragande orsak till att jag skapar annan stress i och för sig.
Lördagen började i alla fall men lite bodypump. Den här gången kilade vi fast Saras telefon mellan stora biffiga femkiloshantlar så att den absolut inte skulle kunna välta plus att hon hade med sig en personlig teknikvakt. Och hon satte filmen helt prickfritt. Hoppas jag. Såg så ut i alla fall. Resten av dagen brottades jag med huvudvärken från helvetet och kände mig allmänt låg och trög. Fick dock med mig meckisen på en lång pratpromenad hemma i bondeland. Här har vi bestigit den lilla kullen vid silvergruvan och fått en ny vy över nejden. Fint så.
