Helg med vänner
Min kropp säger ibland till mig rätt tydligt att jag skulle behöva ta det lite piano med tränandet. Jag började känna mig lite rasslig på torsdag eftermiddag. Frös och kände mig klen men jag hade mitt spinningpass som vanligt. Pulsen reagerade med att gå i taket för ingenting och resten av kvällen låg jag och huttrade under en filt i soffan, övertygad om att jag skulle bli sjuk. Inte den roligaste av känslor. Jag blev inte sjuk och bestämde därför att trots allt köra det planerade passet som vikarierande fredagsfröken men det gick inte heller någe vidare. Som sagt. Kroppen säger till. Helgen innehöll därför en skön mix av ingenting och allting.
Till exempel började fredagskvällen med att jag fick meddelande om en lotterivinst. Hallå, kolla vad kul.
Åsimmet i Voxnan. Ni vet, myssimningen som börjar utanför min brorsas ytterdörr (typ..) i Edsbyn och sträcker sig sju kilometer nedströms den där lilla bäcken (nåja..) i Hälsingland. Det var loppet med högst mysfaktor förra säsongen och jag har sedan länge bestämt att jag ska göra det igen. Dock inte anmält mig. Nu behöver jag inte anmäla mig. Men du kan anmäla dig. Ja, gör det. Klick klick.
Lördagen innehöll en himla massa saker. Inklusive ingenting. Först låg jag i sängen, mentalt på väg till badhuset för simning. Fastnade och åt frukost länge länge. Sen var jag lika mentalt på väg ut på löpning, men kom ihåg att jag känt mig sjukissliten. Stannade i soffan och spelade sims istället. Varför inte? Senare fick jag ränna runt efter en plånbok som jag tydligen drällt omkring med på olämpliga ställen, och det ränderade i en kaffe hos mamma och en halv period ishockey innan vi var tvungna att åka vidare.
På lördag kväll var vi bjudna på middag hos Julia och Joel i Gävle. En tjej som pluggade med oss i ett år och som nu bor i Sandviken kom också med sin sambo. Det var himla himla trevligt och så god mat och så snyggt. Jag längtar tills jag kan duka snyggt i ett snyggt vardagsrum och tills det går att bjuda hem folk på middag utan att ta ut trängselavgift. Mm. Mer middagar. Kan jag få flytta snart?
Söndag så. Ännu en slö sovmorgon. Jag skulle springa långpass och jag skulle träffa Malin och Hanna (ÄNTLIGEN!!!) i Hofors för glasshäng. Orkade inte gå upp astidigt för att beta av löpningen så det blev ännu en lång förmiddag i soffan. Så skönt. Vid tolv åkte jag till Hofors och mötte upp brudarna. Vi gick till kiosken i solsken. När vi kom ut från kiosken haglade det. Fördel med att äta mjukglass i hagel är i alla fall att den inte smälter och rinner ur den otroligt underdimensionerade bägaren.
Efter en pratpromenad runt bruket åkte jag hem. Mötte Kalle i dörren och vi bestämde att jag hade två timmar till mitt förfogande innan vi skulle behöva hasta iväg på nästa grej. Fattade aldrig om det var inklusive dusch och ombyte eller inte. Jag insåg att jag fick sänka ambitionerna om 28km något, men på två timmar hinner jag åtminstone en halvmara om det flyter på lite och det gjorde det. Jag sprang faktiskt superbra, och jag stoppade klockan på 1:59:54. Rätt så jäkla nära två timmar va?
Det fantastiska med april är ju också att man får uppleva så himla många väder på två timmar. Jag tror bestämt att det hann hagla fem gånger medan jag var ute. Inte illa. Däremellan sken solen så att det kändes som att jag skulle smälta. Och så kom det en och annan storm så att jag höll på att blåsa i diket. Ja, det var spännande. Men alltså Nike-skorna. Jag tror bestämt att vi är bästiar. Jag tror bestämt att jag vågar ge mig ut på en riktig irreversibel långtur i dem nästa helg. Och sen att de är det snyggaste jag sett, det gör ju inte saken sämre.
Söndagskvällen och måndagseftermiddagen innehöll äventyr som ännu är lite hemliga. Måndagsbestyren gjorde att jag inte hann med någon bodypump som jag hade hoppats, men jag fick åtminstone cykla lite RPM. Jag hade svårt att fokusera och fatta vad det var tänkt att jag skulle göra men det var riktigt riktigt kul. Jag ska bara inte göra det så ofta så kan jag nog faktiskt gilla det. Så är det. Peace.