maiersara.blogg.se

Egentligen ska en känna sig pepp för att kunna skriva riktigt peppiga inlägg. Det gör jag inte just nu, men jag provar ändå. Nu i dagarna, närmare bestämt den 30 oktober, var det ett år sedan jag gjorde premiär på spinningfrökencykeln på aerostep.

Ett år! Jag minns precis hur det kändes, hur nervös jag var innan och hur nojig jag var efteråt över vad de fyra deltagarna som kom egentligen tyckte. Jag minns vad vi gjorde och vilken musik jag hade valt. Jag minns vilka som var där. Minns nästan till och med vad jag sa.

Det har blivit en hel del pass i den där salen under det här året. Precis som det har blivit en hel del av det mesta. Det är dock precis just nu som jag känner att spinningen har peakat. Från att ha haft mitt stadiga tisdagsgäng med 6-7 deltagare som mest blev det personbästa med 14 deltagare förra veckan. Igår blev det nästbästa med 12. Det blir så fantastisk energi i salen när den nästan svämmar över av taggade individer. Nästan hälften av de som kom igår var nya nya ansikten från veckan innan. Några har jag aldrig sett på en cykel framför mig och många sa snälla saker efteråt.

"Jag fick en aha-upplevelse, det här var skitkul!"
"Ett riktigt håll-käften-pass!"
"Jag är aldrig så trött som jag är efter det här passet"
"På slutet ville jag ju bara kräkas"

Alltså jag myser. Det känns så himla skönt för självförtroendet och det är så precis vad jag behöver. Jag tror att spinningen är det enda som känns riktigt riktigt kul just nu. Att nästan tjugo olika människor har cyklat med mig på mina två senaste pass väljer jag att se som att ryktet sprider sig. Jag kanske inte är så skitdålig som jag trodde efter de första veckorna när jag harvade på med en och två och tre deltagare. Visst, vissa kommer ju inte tillbaka. Ganska många gör ju inte det. Om det är för att passet är tråkigt eller om det är för jobbigt eller om jag är träig och trist får jag högst troligt aldrig veta. Därför älskar jag dem som kommer tillbaka. Jag bjuder ju sällan på stora överraskningar så det är det bästa betyget att någon som vet på ett ungefär vad den kommer att mötas av ändå väljer att komma dit igen. De lyser upp mitt liv. Om de dessutom säger en massa snälla saker blir jag så himla glad.

För som sagt. Det mesta annat går rätt trögt nu.