Åsimmet i Voxnan
Vid niotiden igår morse rullade husbilen iväg mot de djupaste hälsingeskogarna. 11:40 skulle det vara pre-racemöte på parkeringen framför Kägelholmens sommarcafé i Edsbyn och jag tyckte att vi hade hur mycket tid som helst. Någonstans efter vägen försvann den tiden och ca 11:35 rullade vi in på destinationen med andan i halsen. Dock var mötet lite sent så egentligen hade jag fortfarande hur mycket tid som helst. Tillräckligt för att byta om och trassla på våtdräkt och säga hej till supportrarna åtminstone.
Det ca 50 personer starka startfältet.
Dags att trassla sig ner i vattnet.
En liten ihopsamling av samtliga innan vi stack iväg. Det hade pratats om vikten av att hålla ihop i fartgrupper, men jag förstod att det skulle bli en aning rörigt för oss som kanske ville hålla lite högre tempo. En kille fick okej att sticka iväg så jag tänkte att det lär ju inte spela superstor roll om jag skulle hamna lite ensam.
Sen var det bara att simma, och ganska genast var jag ganska ensam. Inte först såklart, men ensam. Det lutade på rätt bra även om de som simmat förut klagade på att det var lite vatten och låg vattenföring och därmed inte så mycket medström. Jag kände mig dock som värstaste Sjöström när jag for fram med en snittfart en bit under 1:30/100m. Då är det nedförsbacke.
Och jag simmade
Och jag simmade. Helt utan begrepp. När jag tittade på klockan första gången tyckte jag att det hade gått evigheter. Verkligen. Som att det snart borde vara slut. Det hade då gått 2,8 km.
Ofta hade jag en kanot alldeles i närheten och kände mig trygg med det. Några gånger blev jag omsimmad så att jag hade någon framför. Vad som hände bakom hade jag noll koll på. Vid 4 km guppade det runt en flotte med en drickalangare på. Han vinkade när jag simmade förbi och jag vet inte hur vettigt det var att inte stanna till. Det hade ändå gått en timme och det började bli lite smådrygt. Men jag simmade på och till slut kom jag äntligen fram till målbron. Som andra tjej och sjua totalt. Respekt.
Där väntade supportrarna som just här ser mindre entusiastiska ut än vad de var.
Och jag fick den hamburgare som jag visualisera i en timme och fyrtio en minuter.
Så nöjd efter ett himla mysigt lopp. Snacka om semesterkänsla med sol och supersimning. För tänk när jag gör den här farten i poolen!
Efteråt fick jag även hänga lite med hunden med höften. Söt så man smäller av.
Senare på kvällen gick Tour de Hälsingland vidare norrut. Det kommer i eget inlägg.