I am an IRONMAN!
Det är dagen efter. Jag har en tånagel som är helt blå, jag har ett stort svidande skavsår under armen, jag har en stickande hand med domnade fingrar, jag har knän som inte vill räta ut sig och jag har lår som protesterar vid varje steg. Däremot har jag en tröja, en medalj och evig ära. Resten kan jag leva med en stund. Precis som jag kunde leva med 12 timmar och 45 minuters slit för att få den sista minuten på upploppet. Minuten när applåder dånar och speakern pekar och säger "Sara, You are an IRONMAN!" Det var mäktigt. En fullständig redogörelse kommer när jag har landat lite mer.
