maiersara.blogg.se

 

I helgen har jag och ett gäng andra Aerostep:are fått gå en fantastisk utbildning inom EFIT. Effektiv funktionell Intervallträning. Vi hade besök av Malin och Jaime från gymnastikförbundet. Nej alltså, om någon trodde det så är det här inga vanliga hobbyhurtisar. De är proffs. Tävlar i mästerskap, lyfter svintungt och har koll på kroppen både bildligt och bokstavligt. De vet vad de håller på med. Galet inspirerande.

 

 

Så vad är EFIT och varför ska vi hålla på med sånt? Jomen typ såhär. Syreupptagningsförmåga är bra att ha. För att syreupptagningen ska bibehållas eller förbättras krävs att hjärtat får jobba lite. Eller ganska mycket. Det räcker inte med att knata och gå lite sådär på måfå lite då och då om du vill bli snabb och star. Hjärtat behöver få jobba på minst 70% av vad det klarar av. Ju hårdare desto bättre. Eller snarare, ju hårdare under längre tid, desto bättre. Och hjärtat och alla andra muskler behöver vara starka tillsammans. Liksom, hur länge orkar jag springa en maxrush som en liten iller innan jag kolappsar och behöver kopplas till hjärt- lungmaskin? Kanske absolut max en minut? Sen måste jag vila läääänge innan jag orkar göra det igen. Mysjogga kan jag kanske göra i tre timmar om jag vill men en mysjogg gör mig inte snabbare, starkare och explosivare. EN insats på en minut gör mig inte uthålligare. Ett rätt komponerat EFIT-pass kombinerar flås, bålstabilitet och muskelarbete på ett sätt som gör att kroppen fixar att hålla en hög intensitet under en längre tid. Gör några hopp, lyft en vikt, häng i en stång, gör några hopp, lyft en vikt, häng i en stång. Om och om och om igen. Det går att orka länge när det hela tiden är nya delar av kroppen som aktiveras. Malin visar fina kurvor över ett pass intervallöpning med ståvila och ett EFIT-pass. Förstår ni skillnaden? I intervallöpning så vilar vi oftast när vi vilar. Alltså står stilla och flåsar lungorna ur bröstkorgen för att pulsen ska gå ner. I EFIT kan vi göra något annat medan vi vilar en viss muskelgrupp och ändå hålla intensiteten uppe. Fiffigt va?     

 

Men okej. Lyfta en vikt är ju inte någonting som bara ska göras EN gång. Det kanske görs hundraartontusentolvhundrasextiotvå axelpressar med stång under ett crossfitliv. Och lika många benböj med stång över huvudet och med stång på axlarna och med stång framför kroppen. Tungt. Och det görs marklyft med sisådär en kroppsvikt på stången. Helst typ två-tre-fyra kroppsvikter på stången. Tänk om jag gör fel. Då går jag sönder och invalidiseras. Det är nog det som är roten till min gymskräck. Men ännu värre vore det ju om mina potentiella deltagare på ett pass gör fel och går sönder och invalidiseras. Det finns så mycket regler för hur en ska lyfta och böja och dra att jag blir alldeles glapp i cellen. Vet inte hur jag ska göra och än mindre hur jag ska säga och visa. Knän ut, armbågar fram, mage ut, blicken upp, tyngden på hälarna, rumpan in, höften fram, stång nära kroppen, akta hakan, håll mittlinjen, stå stadigt men inte för brett. Tänker på en sak och glömmer en annan. Tänker på två saker och glömmer bort att göra själva övningen. Därför hade vi låååånga teknikpass där vi nötte och nötte och nötte och nötte. Vi har tänjt och sträckt och böjt och dragit och pressat och hävt till den grad att det inte finns någonstans i min kropp där det inte känns. Jag vill ha en Malin med mig på varje pass jag gör. Vad jäkla bra det skulle bli.    

 

Några WOD:ar blev det också. Fast på svenska heter det DEFIT. Dagens effektiva funktionella intervallträning. Den första var en 8 minuters kompis-WOD. Så många varv som möjligt av 5 burpees med boxjump (som tydligen heter kråkhopp och lådhopp på svenska (vissa namn mer logiska än andra kanske)), 10 situps (av en variant som vi döpte till räkan och som alla älskade) och 15 benböj med stång ovanför huvudet. Fast inte så som vi brukar göra kompis-WOD:ar när man byter lite nu och då hela tiden. Det här var verkligen kompisjobb. En jobbar, den andra är kompis. Och Coach. Räknar varv, peppar och petar på teknik. Hela tiden i alla åtta minuter. Sen byte. Det var grymt.

 

Och så fick vi leka lite ute. Om det är något jag är väldigt pepp på just nu så är det möjligheten till kvalitativ utomhusträning. Kolla vad man kan göra med en gungställning till exempel. Värstaste hinderbanan. Sen skulle någon granne kanske ringa någon som stängde in mig i ett rum med mjuka väggar om jag for runt såhär i lekparken ensam, men ändå. Jag älskar möjligheten.

 

Vem har sagt att en bänk bara är till för att sitta och ställa prylar på.

 

Inom EFIT finns också en gigantisk övningsbank både för uppbyggnadsträning (PREFIT) och rehabiliteringsträning (REFIT). Suveränt. Vi fick genomgångar och demonstrationer tills ögonen gick i kors och vi provade och testade och vände och vred tills cellen slog knut på sig själv.

 

Avslutningsvis gjorde vi testpasset Lodjuret. Det är "helt enkelt" "bara" 100 EFIT-pushups (armhävningar med släpp) som ska göras på så kort tid som möjligt. Tänk att jag en gång för ganska precis två år sen gjorde 100 utan släpp non stop. Jesus vad avlägset det är just nu. Hur som helst. När du måste vila reser du dig upp och gör 20st boxjump. Alltså måste det vara lite taktik inblandat. Du vill ju inte spendera oceaner av tid med att stå och göra boxjump men du vill heller inte köra dig för slut i axlarna innan första vilan så att du måste bryta fler gånger än du kanske behöver om du har ett bättre upplägg. Lurigt. Jag gjorde 100 armhävningar med släpp på tårna (25+20+20+20+15) på 7 minuter och 31 sekunder. Kul att ha något att slå.

 

Kolla det här fina, starka supergänget. Vilken tur jag har som får vara med sådana här människor på sådana här roliga saker.

Tack Malin, tack Jaime och tack Aerostep.