maiersara.blogg.se

Alltså Cookies in Heaven. Efterrätten på Church Street på onsdagskvällen. Det måste ha varit den som gjorde att jag hade raketbränsle i kroppen igår och förmodligen levererade mitt bästa dubbelpass ever.

 

Först en omgång crossfit där jag på förhand fått små hintar om vad vi skulle göra.

 

Fröken skulle bli sen och ville att jag skulle skriva tavla. Dock blev hon inte så sen (eller jag inte så tidig) så jag hann inte skriva något innan hon var på plats. Tur det, för jag hade säkert börjat som vanligt när jag skriver tavlor. Med 200 insim... Eller så hade jag kanske passat på att trolla bort några burpees. Eller något annat mördande. Nej men jäklar vad vi körde. Har sällan känt mig så mosad efter 45 minuter.

 

Men varför inte cykla lite också? Jag behövde söka lite inspiration till min spinningfrökenpremiär (idag 17.00!!!) genom att mest bara fokusera på att lyssna på en fröken som vet vad hon snackar om. Fast jag jobbade också. Dock var benen ganska döda, så jag hade svårt att komma upp högt i puls. Något jag inte hade svårt med däremot var att få ner den mellan intervallerna. Tidernas pulsras. Jag hann tappa från strax över 90% till under 70 på den minut vi fick vila. Sen snabbt upp igen. Kroppen levererade igår. Jag är så himla nöjd.

 

Jag sov som en kratta hela natten. Hade svårt att komma ned i varv, kände mig fortfarande helt mosad och drömde snurriga repeatdrömmar om spinningpass med allehanda spännande inslag. Oklart om det var mitt eget kommande eller det jag just varit på som snurrade runt. Kanske en kombination av båda. Så imorse var det döden i poolen. Eller i omklädningsrummet efteråt. Dessa ringar är inte att leka med alltså.

Simningen var den tyngsta någonsin, men kändes ändå tekniskt helt okej. Taktiken från simpisen var tydlig. Trötta ut mig med två mördarpass igår och sedan briljera med supersimning idag. Det var skevt i schemat och hon simmade som en raket medan jag låg på botten och sprattlade. Serien för dagen bestod för min del av sju tvåhundringar.  

 

200 (3:50) - 2*100 (2:00) - 4*50 (1:00) - 8*25 (0:30) - 4*50 (1:00) - 2*100 (2:00) - 200 (3:50)

 

Jag hade på riktigt svårt att förstå hur jag skulle kunna orka simma 200m i ett sammanhängande svep för att jag var så himla trött. Men det gick. Långsamt, men det gick.

 

Och på lunchen idag har jag kört boxpass. Det är mycket nu, tydligen. Höstlovsextra på aerostep lockade tre tappra deltagare. Min mamma kom och fick sällskap av en relativt jämnstor kompis och jag fick rycka in och slåss med en typ 30kg-tjej. Såå liten, men det var oväntat bra tryck i na. Vi levererade ett cirkelpass med tio stationer som vi körde två varv. Ett varv med handskar och ett varv med mitsar för varje person. Därtill lite uppvärmnings-jox och en slutspurt och passet landade på 45 minuter precis. Bra där! En atomsprängning i omklädningsrummet och så en trevlig lunch med min fight fellow efter det.

 

Nu ska jag fixa det sista med musiken till spinningen. När spinningen är över, sisådär strax före 18 idag, har jag levererat fem träningspass på ett dygn. Fem grymma pass (det där sista hittade jag på själv..) Det är väl en lagom standard? 

 

Återhämtningsdag imorgon tror jag bestämt. Kanske reda ut denna uppkomna existensiella kris. När blev jag såhär katastrofdålig? Herregud. Bara förlorade matcher. Skärpa sig.