livet

Jamen det har varit två bra dagar. Gårdagen började med kreativt morgonpyssel som gjorde mig sen till jobbet och fortsatte med ett oväntat välfungerande huvud och några kemiska beräkningar som förhoppningsvis ska ge det resultat jag vill. Och vi slog till på en fredagslunch på en torsdag och en eftermiddagskaffe ute i solen. Den första solen i maj. Och kanske den enda vad det verkar. 
 
Efter jobbet en efterlängtad dejt med min fina coach för att styra upp livet några veckor framöver. Efter halvmaran har jag varit helt urblåst. Ingen struktur, ingen plan och inget fokus. Ingen riktig ork att tänka framåt utan bara hattat runt mellan saker helt ogenomtänkt. Packat för allt för att slippa välja. Gjort saker halvdant eller i farten eller inte alls. Nu har jag lite koll på livet fram till tävlingen i Falun. Så skönt att få höra det jag borde förstå är självklart. Jag borde kunna ifrågasätta mina sämre prioriteringar och ogenomtänkta val. Jag borde kunna inse när jag lalltränar och gör ovettiga saker. Nyckelpass och utfyllnadspass är nya ord i vokabulären, men inget lall. Återigen. Maarit är guld som gör det hon gör för mig. På riktigt. De två loppen visade att hon har gjort mig så mycket bättre än vad jag någonsin trott skulle vara rimligt. Det gäller i bassängen också. Men framför allt är känslan av att någon bryr sig så himla fantastisk. Särskilt någon som faktiskt egentligen inte alls behöver. Och det som motiverar mest av allt är att denna någon råkar vara min idol och största förebild. Det gör att jag verkligen verkligen vill prestera. Jag hoppas att det ger något tillbaka när jag lyckas.
 

Vi avslutade dejten med en omgång b-fit innehållande 500 marklyft. Ähmen nästan. Många i alla fall. Marklyftade mig helt yr i huvudet. Och det känns av någon anledning som att jag sitter väldigt hårt idag. Hej beach-rumpan!
 
Imorse såg jag solen och bestämde att det var shortsväder. Det måste ha varit den enda minut som solen faktiskt sken för när jag kom ut var det ju svinkallt, men så fick det vara. Kunde ju inte gärna gå in igen. De ersattes dock mot springtights på lunchen när jag var ute och vandrade med Lena. Hon lyckades förhandla bort vår jogg mot en promenad vilket gjorde noll eftersom jag var ganska opepp. Vi gick till Hanssons och käkade bakad potatis. Underbart. Fånigt att komma dit halvt hurtklädd och få frågan om jag lunchtränat och tvingas svara nej. Nä, det finns bara träningskläder i min garderob. Typ.
 
Som avslutning, en bild på dagens fotogenisk. Hur söt får man vara? Underbara lillgneggen.