maiersara.blogg.se

Jag inser att jag inte har varit supersnäll mot min kropp den här veckan. Jag har bara spenderat fem av sju nätter i en säng, jag har förflyttat mig åtta timmar bakåt i tiden och tvingat kroppen att anpassa sig efter det, jag har spenderat tre dagar på 1700m höjd och där utfört fyra träningspass, jag har inte haft några som helst matrutiner och bara ätit skitgrejer och socker på för kroppen superkonstiga tider, jag har spenderat totalt 25 timmar i sex olika flygplan och därtill massa timmar på flygplatser för att slutligen förflytta mig åtta timmar framåt igen.

 

Kalle hämtade mig på Arlanda och vi åkte direkt upp till Axmar för mat på deras fina brygga. För att lax med basilikasås var precis vad jag var sugen på och för att de råkar ha en grymt bra sån just där. 

Efteråt satt vi länge på bryggan i solen och tyckte att livet var rätt bra. Så skönt att vara i Sverige igen.

    

 

Det blev ju en mastig resa hem också så det är kanske inte skitkonstigt att kroppen har känts helt väck idag. Jag sov 13 timmar i natt men visste ändå inte vart jag var när klockan ringde vid 10. Ja, jag la mig vid 21 och var ändå tvungen att ställa en klocka för säkerhets skull för att inte missa min swimrun-dejt med teamkompisen som jag ska tävla med om två veckor. Vi körde lite drygt en och en halv timme idag och irrade oss runt längs tävlingsbanan.

 

Simningen var på alla sätt magisk men jag kunde verkligen verkligen inte springa. Jag fick ingen som helst ordning på andningen och jag har aldrig känt mig så instängd som jag gjorde i min våtdräkt idag. Det var verkligen hemskt. Det kändes som att jag inte hade tagit mig ner från höjden i Denver och benen kändes helt bortdomnade. Och så var det varmt. Riktigt varmt. I den stunden bestämde jag mig för att jag troligen klipper min våtdräkt efter Vansbro. Om det inte dyker upp något superklipp till swimrun-dräkt i min omgivning rätt snart så att jag kan få dragkedja fram också. Jag är skeptisk till blocketköp nu efter min cykelbyxincident som jag ska berätta om vid tillfälle (men om någon behöver ett par nya korta 2XU-brallor i storlek MEDIUM så hör av sig. Snart är de väldigt billiga. Typ gratis faktiskt.) men kanske är det värt att chansa igen. Jag vet inte.

 

Men åter till simningen. Ett tag var jag ledsen för att det inte var swim-swim vi hade anmält oss till. Eller att det inte är ungefär dubbelt så mycket sim och hälften så mycket löp på tävlingen. Eftersom vi är så synkade när vi simmar kommer den delen att bli så bra. Vi simmar ganska exakt lika fort och var även jämnbra på navigeringen. Det gick rakt och det gick bra. Löpningen var så jobbig medan det kändes som att jag hade kunnat simma flera mil idag. Det var underbart. Efter ett riktigt swimmers high i en kanal där det var helt fantastiskt fint och vi klarade motströmmen som ingenting sa jag till Sara att jag egentligen ville stanna upp och ta en massa bilder. Hon sa att hon kände lika men att hon hade lärt sig att det var bättre att faktiskt VARA i the moment. På riktigt. Jag insåg att det var sant. Jag ville vara där mer än jag ville trassla fram telefonen ur simbojen (som faktisk var bara besvärlig att swimrunna med). Så det blev inga bilder. Bara en innan vi stack iväg.

 

Efteråt åkte jag hem till mamma och fikade och pratade resa en liten stund innan jag bestämde mig för att jag nog ville ge kroppen en chans till att förstå att den faktiskt har kommit hem igen. Jag åkte på B-fit och utsattes för miljoner axelpressar och back squats. Och så lite löpning däremellan. Kroppen vaknade till ju längre passet gick så kanske börjar polletten trilla ned.

 

Jag avslutade sedan dagen med en MC-tur med glasstopp. Kalle tycker att motorcykelfolk är så bra eftersom de bara åker runt och fikar överallt. Jag har försökt tala om för honom att räcercyklisterna funkar precis likadant men han vill inte riktigt lyssna på det.