Shopping
Jisses vad jag har spenderat stålars den senaste månaden. Det stannade visst inte vid två par springskor och en halv bil. Men alltså, jag lever ett himla billigt liv än så länge så det är inte som att det inte finns utrymme att sväva ut lite då och då. Oroa sig inte. Lyxfällan kommer inte att knacka på dörren för att baka ihop några dyra sms-lån.
Jag har hunnit testa den två gånger i poolen. Skärningen i höften är inte optimal, men färgen och spindlarna väger upp det. Igår morse hade jag en morgondejt med Maarit och brände av en serie med paddlar och snabba femtior. Grymt trött före passet men bra känsla efter.
Så vad hände i Falun? Jo men jag hade ju råkat snubbla över en annons på en fin liten tempocykel. Månadens överlägset största utgift, men ändå en mycket lägre utgift än att köpa den ny. Varför köper jag en tempocykel? Jo, vad jag tänker om mitt cyklande är att jag vill chansa på att jag kan lära mig att tycka om det. Om jag ska vara triathlet så vill jag prova att känna mig som en riktig triathlet. Hur ska jag veta vad jag tycker om jag aldrig provar? Jag hade måttat lite på Maarits likadana cykel i veckan och jag var på riktigt orolig för att den skulle vara på tok för stor. Nu gick det att skjuta ihop sadel och pinnar hur mycket som helst så jag hoppas att den blir bra. Lite för hög är den, så vi måste såga lite i sadelstolpen men det får Meckis lösa.
Det blir spännande att se hur jag kommer överens med tempopinnarna och det nya sätter att växla. Jag lyckades i alla fall komma ner på pinnarna på min lilla provcykling så det finns ju hopp. Och tänk att jag fick en struthjälm på köpet. Bara den kommer att göra mig en kvart snabbare på cyklingen i Vansbro.
