karaktär
Klockan ställd på nio imorse för att hinna vakna till och pipa ut på 15km distanslöpning innan lunch. Vad hände med det? Jo, jag avslutar tidernas sämsta träningsvecka med att hoppa över ännu ett planerat pass. Anledning? Lite regn och förbannat dålig karaktär. Jag var ju stressad över att jag hade varit oplanerad och hafsig i några veckor. Nu hade jag en plan, men lyckades ändå förhandla bort saker exakt varje dag. Är så oändligt glad för att jag hamnade på spinning i fredags, annars hade det varit helt åt skogen med allt jag skulle göra. Jaaa, man måste förmodligen kunna vara lite flexibel men jag tänker ju inte ens. Är bara sämst och ett hopplöst fall och så himla arg för det.
Jag hade helt klart för mig hur jag skulle lägga upp den här dagen. Insikten att jag skulle springa själv var inte helt obekväm. Femton kilometer tar ju inte ett helt liv att utföra. Det är bara att göra. Jag hann inte ens börja skotta in frukost innan det började rassla med kvastar i gruset på parkeringen utanför. Just det. Städdag i bostadsrättsföreningen. Hade helt förträngt det. Hur göra med det? Jag tänkte att när springdejten uteblev hade jag inte någon riktigt bra anledning att hoppa över det där grussopandet och ogräsrensandet. Ett lite för dåligt samvete. Jag hade redan springkläder på mig. Drog på ett regnställ utanpå. Tänkte att jag kan sopa grus en liten stund och springa sen. Frukosten ska ju ändå landa. Jag sopade grus i tre timmar. Och när jag ställde tillbaka kvasten började det hällregna.
Gick in i lägenheten, stirrade ut genom fönstret och kände efter lite för mycket. Försökte övertyga mig med ursäkter som "Det var ju rätt tungt att sopa, nästan som att springa 15km". "Och klockan är nog för mycket för att springa nu, jag hinner inte bli människa igen innan b-fit". Det enda jag egentligen sa var "Det är kallt och jävligt och blött och jag VILL inte vara ute mer". Har varit arg hela dagen för jag lyssnar på den vekheten, att karaktären är så kass och att förmågan att åstadkomma något på egen hand som tar emot lite är helt obefintlig. Det ÄR bara lata människor som har ursäkter. Jag vill inte platsa i det facket. Jag är inte lat, men jag kunde inte känna mig annat än brutalt värdelöst dålig när jag kom till b-fitpasset och alla andra (ja ALLA) hade cyklat hela förmiddagen. Det hade jag också kunnat göra, men jag hade sopat lite grus. Jag vet att jag inte ska bry mig om vad andra gör. Jag vet att jag ska planera och utföra vettiga träningspass utifrån vad jag ska åstadkomma i framtiden. Nu hade jag ju faktiskt energi så det räckte till att utföra alla miljarder djupa benböj som vi utsattes för. Men ofrånkomligen, det var löpningen som var dagens nyckelpass. Det var det jag skulle göra. Förhoppningsvis går inte jorden under om jag springer mina 15km imorgon istället. Jag har skrivit till Lena att hon måste jaga ut mig runt Rönningsvreten när vi slutar om jag försöker smita undan. Så får det bli.