maiersara.blogg.se

Hallåå,

Förra veckan var faktiskt riktigt bra om vi ska börja snacka lite träning igen. Jag hade mitt vilodygn efter kortisoninjektionen på måndagen och tisdag morgon, men utöver det så tränade jag riktigt bra. Stark insats på spinningcykeln under mitt tisdagspass. Bra simning på onsdag eftermiddag som inkasserade 4000m till simkontot. Härligt lunchgym på torsdagen som resulterade i nytt markpers då jag drog 95kg med plats för mer. Morgonsim på fredagen med ny inställning på pip-prylen och så en frökeninsats på spinningcykeln som avslut. Baaam. En fredagskväll med tacos, ett glas Palanca och Let’s Dance och sen somnade jag ovaggat.

På lördagen var jag i Falun på ledarutbildning med ett Aerostep-gäng. På Måndagsklubben. Crossfit-haket. Jag var faktiskt lite rädd för att anmäla mig eftersom jag inte visste vad vi skulle bli utsatta för. Vad jag skulle klara. Tänkte att det inte skulle vara så kul att stå en hel dag och bara titta på om ingenting funkar. Men sen tänkte jag att chansen att få träffa Malin och Jaime igen skulle överskugga allt annat och den chansen kan jag bara inte missa.

Det gick bra. Över förväntan bra. Vi gjorde frivändningsteknik i en halv evighet och jag lyckades trots allt svänga runt 45kg till slut. Trotsnäst intill noll kraft i knäna. De mjuknar ju och gör mindre och mindre ont ju mer jag håller på så till slut ramlade jag ner i huksittande ganska problemfritt med den där stången över bröstet. Dock återstod ju momentet att trycka sig upp också.  Inte lika problemfritt. Men trots allt, känns som att det finns hopp. Därtill en pulshöjande lag-wod med bland annat den beryktade air-biken (fy satan!), en hel del gruppövningar och så en massa mobilitet och stretch på slutet. Bra upplägg. Och middagen på Coppergrill smakade mycket bra efteråt.

En övning var att vi skulle presentera oss själva som ett djur. Ett djur som börjar på samma bokstav som vårt förnamn. Sen skulle vi beskriva vilka egenskaper hos det djuret som stämmer in på oss som person. Hjärnan gick på högvarv för att hitta några djur på S över huvudtaget, men till slut så beskrev jag mig som en sengångare. Jag vet att jag levererar bra saker, men att det kan ta en jäkla tid. Eftersom jag gärna vrider och vänder och analyserar och planerar innan det börjar hända saker. Och så är jag ju faktiskt är himla bra på att chilla när chansen ges. Det blev en okej beskrivning, men om jag hade tänkt klart där och då så hade jag kanske beskrivit mig själv som en Svan istället. Jag tycker ju rätt mycket om att simma och så. Jag är också ganska bra på att fräsa och väsa, framförallt när någon kommer för nära. Men framförallt så har jag ju en förhoppning om att jag ska hålla mig till en och samma partner for life. Han, som faktiskt är det finaste och snällaste jag överhuvudtaget kan tänka mig. Att han är min och att han står ut med allt fräs och väs är ju ett under. Efter att ha sett dokumentären om Josefin Nilsson blev det ännu mer påtagligt vad fruktansvärt mycket hemska män det finns. Idioter som helt ohindrat rör sig i samhället. Som skyddas och hålls om ryggen trots våld, psykisk terror, svineri, hot och hat och äckliga värderingar om och mot kvinnor. Bland urvalet av alla dessa så har jag hittat och valts av en som är så otroligt snäll och samlad. En som aldrig, aldrig, aldrig medvetet skulle skada mig på något sätt. En som mår så otroligt dåligt om jag så bara lyckas stoppa min stora näsa i kläm när vi skojbrottas. En som aldrig brusar upp men som jag då och då får tvångstankar om att provocera fram reaktioner hos för att det bubblar över av fräs och väs. Jag hatar mig själv de gångerna, för han förtjänar det aldrig. Man kan ångra sig igen och igen och igen och igen, men hur länge står han egentligen ut. Herregud, om det bara var lite lättare att vara snäll på riktigt. Jag skulle så önska att jag var det. Jag jobbar på det. jag lovar.

Men hörrni, det är vår nu. Solen har skinit hela helgen och igår tog vi en långpromenad på förmiddagen. Vi gick ut till huset och kikade och sen en omväg hem därifrån. Och då dök den plötsligt upp. Det första riktiga vårtecknet av dem alla. Tussilagon är här.

Efter promenerandet åkte vi till mamma och pappa och firade våffeldagen i förskott. Hur bra dag?