Påsken 2019
Den här påskhelgen måste väl ändå få 10 av 10 på alla tänkbara plan. Nästan. Det känns som att jag har varit ledig i veckor. Trots att det bara är fyra dagar har jag hunnit hur mycket som helst. Spendera tid med många fina. Vara ute alla ljusa timmar varje dag (nästan). Röra på mig lagom mycket. Njuta sol och lugn och ledighet. Perfekt.
Det enda som får lite minus i kanten är väl såklart knäna. Varför inte liksom. Jag har gjort ännu ett halvseriöst försök att slopa mina cox-piller. Jag inbillar mig att det är de som har orsakat en massa smådiffust illamående på sista tiden. Har lusläst biverkningar av allt jag petar i mig och kommit fram till att de är en tänkbar orsak. Jag har ju trots allt brukat dem i åtta månader så det är kanske inte konstigt om det börjar dyka upp saker. Jag tog hur som det sista på torsdag morgon och har sedan dess försökt utvärdera skillnader i mående, såväl i knäna som psykiskt och illamåendemässigt.
Det går bättre än de tidigare försöken jag gjort. Jag har ju faktiskt stått ut i fem dagar nu. Det mest påtagliga är att knäna är ännu mer stela och kraftlösa. Allra helst på morgonen. Då är det näppeligen möjligt att gå upp för en trappa. Det finns liksom ingen kraft att skjuta ifrån med. Än mer avlägsen känns då löpningen. Men vet ni. Jag skiter i det. Jag uppskattar så himla mycket att kunna gå nästintill helt utan smärta. Gå och gå och gå hur länge som helst. Och vet ni. Solen är precis lika solig och varm och våren är lika ljuvlig och underbar när man går som när man springer. Och vårtecknen är ju faktiskt en liten aning mer sannolika att lägga märke till om man inte alltid springer igenom sitt liv. Första blåsippan dök upp under min onsdagspromenad.
På torsdagen jobbade jag en nästintill full dag och avslutade med en pratpromenad med en saknad böna. Hon som sprider så mycket glädje att det liksom räcker och blir över, oavsett vilket humör en annan är på. Och nu smider hon även planer för vår springsommar och höst. Hoppas att det går som jag vill med det. Hur som. Tänk att i september är vi grannar. Nåja. Två åkrar emellan, men jäklar vad det ska springas och drickas kaffe då. Som jag längtar!
Efter promenaden hade Meck och jag lite picnic i solen med vårt hus. Mysigt. Det ser ut som att picnicen enbart bestod av choklad. Äh ja kanske.
Fredag morgon började med tre timmar pratpromenad med en annan böna. Kalle hade som fin gest lovat att fixa en service på hennes bil, och jag fick tillfälle till lång skogspromenad med prat under tiden. Den här starka och modiga tjejen som trots ofattbart tunga beked i veckan ändå skiner ikapp med solen. Jag kan inte förstå. Jag vill inte förstå men ändå vill jag förstå. Försöker fråga rätt frågor, lyssna och ta in men det är liksom helt omöjligt att greppa. Älskade superhjälte-Camilla, vad jag hoppas att det finns något som får stopp på skiten som härjar runt i dig. Det måste finnas det. Måste.
Resten av dagen spenderade Kalle och jag ute vid huset. Vi drog fart i en eldningstunna och pyste runt som nån sorts trädgårdsägare to be. Också ofattbart. Men på ett betydligt trevligare plan.
Sedan vidare mot långfredagsgrillning i kortärmat
Och efterrättsdrottnngen hade såklart levererat stordåd igen. Kalle uttryckte det ganska väl när han påstod att han faktiskt inte kan komma på någonting som är godare än Idas semi-freddo med nutella. Ingenting alls i någon kategori någonsin. Jag vet inte heller vad som skulle kunna mäta sig med den. Den måste bara upplevas. Igen och igen och igen.
Påskafton inleddes med 63km cykel i kortärmat. Cykeltröjan är ny för mig men återbrukad ur en facebook-grupp. Har gett mig själv köpstopp på nya träningskläder samtidigt som jag vägrar att tvinga på mig sånt som känns för litet. Menn för 150 spänn var det lätt värt att ta över något som ger lite mer utrymme för medicinkilona. Medicin ja. Att cykla utan cox-piller har funkat sådär och jag funderar om det verkligen är värt att kämpa för att vara pillerfri redan nu. Det är myyyycket cykling coming up och jag vill trots allt inte behöva fundera över om det ska vara görbart pga smärta. Orkar inte det. Själva cyklandet går okej, men start och stopp är ganska vidrigt på en cykel som en måste balansera upp. Jag ska fundera ett tag till. Kommer troligen pillra igång igen ganska snart.
Eftermiddagen innefattade mer trädgårdsrace och förgylldes med fler vårtecken som vaknat
Och dagen avslutades med dignande påskbuffé hos mamma och pappa. Herrejävlar alltså.
På påskdagen for vi till Hälsingland för utelunch och fika och hundchill och häng. Typiskt bra dag.
Trött labbis som försmäktar i värmen i april. Är det rimligt? Detta var i alla fall innan vi hjälptes åt att dela upp hans redan ganska trötta fotboll i två delar.
Annandag påsk inleddes med en kort premiärtur i team-tröjan. Som en annan liten färgklick. Men på riktigt. Blir man inte lycklig i själen av att få tillhöra team m&m's? Även om det råkar vara något som en har hittat på helt själv.
Avslutade ledigheten med mer och mer och mer eldning. Denna gång med mor och far som sällskap. Mamma sekatörade upp ett äppelträd i molekyler och pappa gick loss med spett och såg och kofot på en gammal garageprot like a boss. Det fanns att göra och det är inte som att de tvekar på att hugga i. Mina päron!
Ganska trött och urlakad efter 10 timmar i sol och lågor. Kanske inte konstigt att jag drömde mardrömmar om att det brann i natt. Försökte på riktigt tvinga ut Kalle på balkongen pga jag såg verkligen lågor i vårt sovrum. Men, som tur är så är han både starkare och klarare i hjärnan än vad jag är så han höll fast och till slut fattade jag väl att jag skulle stanna i sängen. Och han mindes såklart ingenting av händelsen. Herregud som det kan härjas på nätterna här. Nåväl.
Ny vecka. Jag har varit spinningfröken för två glada damer idag och hoppas nu på massvis av utecykling under resten av veckan. Peace!